Etikett: Treo

Inte som bergochdalbana utan som en jojo

Far åt helvete vilken jobbig dag!! Jag sov inte bra i natt. Allt vattendrickande gjorde att jag fick gå på toaletten 2 gånger och så har jag växlat mellan att svettas och frysa. Jag vaknade med huvudvärk och ångest och hade svårt att få i mig äppelgröten utan mjölk (det ska ju vara lättmjölk och nåt sånt skräp har jag inte hemma). Det var 7 minusgrader och strålande sol och jag längtade ut, men jag orkade inte. Kroppen vägrade. Jag lade mig igen. Svettades och frös, men somnade till vid halv 10 och sov till 11. En snabb dusch hjälpte lite för att få bort unkenheten. Ångesten kom och gick hela.Jävla.Tiden. Vad har jag gett mig in på?! Jag vill inte göra det här!! Jag vägrar att gå tillbaka till lättprodukter!!! Jag vill inte, vill inte, VILL INTE! Försök ta 1 dag i taget. Jag kommer aldrig att få äta godis igen! Jag orkar inte…. Huvudvärk!! Det var ingen bergochdalbana – det var en jojo. Uppochned, uppochned, uppochned, uppochned, uppochned. Jag lyckades lugna ned mig och tänka att det är frivilligt, det är ingenting jag måste (även om Itrim kommer att dra 700 spänn i månaden i 2 år…). Och direkt efter kom paniken över vad jag har gett mig in på och att jag inte klarat av ens 2 dagar. Jag försökte titta på film, men kunde inte koncentrera mig. Huvudvärk och ångest och vattendrickande. Illamående. Som pricken över i kände jag mig uttråkad av att inte kunna koncentrera mig. Mer panik. Vid halv 15 dök jag rätt ned. Då gav jag efter. Låg i fosterställning i soffan. Jag vill inte göra det här! Jag vill dricka te med socker och röd mjölk och äta rotfruktsmacka med mycket leverpastej!! Jag vill inte vara fet… Jag vill gå ned i vikt och köpa nya kläder! Jag är så sugen på ferrarisar…. Du kan glömma allt vad godis heter för i fortsättningen kommer det bara någon enstaka “undantagsdag”! Är det verkligen värt det?! Om jag hoppar av det här kommer jag att ångra mig, det vet jag. Jag vill inte, vill inte, VILL INTE!!! Jag började gråta. Jag vankade fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket och fick obehagliga minnesbilder från vintern 2011/12. Och jag fortsatte att gråta. Då kom jag på att jag kunde ringa IB och hon tyckte det att det var bra att jag ringde och att hälsan kommer alltid först vilket betyder att om jag mår så dåligt av enbart måltidsersättning måste jag ändra metod. Nu ska jag äta 2 vanliga måltider (Itrim-stilen alltså) och 2 ersättningar. Efter vårt samtal lagade jag riktig gröt och åt med äppelmos och röd mjölk och 1 kokt ägg. Det var inte gott. Det var nästan äckligt och då fick jag panik igen och ringde till Pär. Och grät. Vi pratade tills jag hade lugnat ned mig. Det är inte kört bara för att jag inte klarar att rivstarta. Det är ett 2-årsprojekt och jag kommer att gå ned i vikt även om det går långsammare. Det är tänkt att metoden ska anpassas till mig, inte att jag ska passa in i en färdig viktminskningsmall. Medan jag pratade med Pär bestämde jag mig för att ikväll skulle jag dricka te. Med socker och fullfet mjölk. Och det gjorde jag! Elin är hemma ikväll och vi drack te och tittade på “Downton Abbey”. Jag tog en extra Lyrica och 2 treo mot huvudvärken. Nu är jag lugn och fin. Jag försöker att inte oroa mig för i morgon…

Disco-snagg, ryggvärk och 3 bra filmer

I onsdags var jag hos R på Sax & Fön igen. Tredje gången gillt och den här gången klippte hon till ordentligt. Lite för mycket faktiskt, men det är så skönt att inte ha en massa hår som lägger sig som en mössa över huvudet. Hon hade en radiostation på i bakgrunden som spelade mestadels 80-tals musik. Den ena pärlan efter den andra. Så kom “Knock on wood” med Amii Stewart och vi utbrast: “Den här är bra!”. “Den ska spelas högt.”, sade jag. “Det har du rätt i”, sade R och sprang för att höja volymen och sedan diggade vi. R viftade med kam och sax medan jag gjorde mitt bästa sittande i frisörstolen.

Det var vintersolståndet i onsdags. Det har blivit en viktig dag rent psykologiskt för mig. Då vet jag att det vänder, att ljuset kommer tillbaka. På SMHI:s app kan jag se hur solen går ned 1 minut senare för varje dag. Det är upplyftande! Sedan går jag in på FB och ser att de kallar den för “vinterdagjämning” och att de “välkomnar vintern” eftersom de tror att det är den dagen, så behändigt nära julen, som vintern kommer. Det går utför med den svenska hjärntrusten.

På torsdagen promenerade jag iväg och hämtade 3 paket på 3 olika ställen. Ett stort brev (som skulle ha gått ned i vår brevlåda) på ICA. Det var inte så mycket folk, 4 före mig och det gick fort tills det var min tur. Då försvann den ena av 2 personal och hon som blev kvar gick över till spelkassan och betjänade kunder och där stod jag. Jag är inte någon liten späd varelse och hade dessutom min cerise jacka, men hon lyckades ignorera mig fullständigt. Jag blir hellre förolämpad än ignorerad för då kan jag i alla fall ge svar på tal. Efter 3-4 spelkunder var det en annan väntande som undrade om det inte fanns någon i postkassan. När hon äntligen tog notis om mig, mötte hon inte min blick och hon släppte bara paketet ifrån sig innan hon tog nästa. Jag tackade, men önskade henne inte god jul. Sedan var det dax för Filmkedjan. Där var det lugnt, de hade precis öppnat och damen var väldigt trevlig, så utöver mitt tack önskade jag henne en god jul. Sista paketet fanns hos Bamses och han är alltid trevlig! Tack och god jul! Jag bemöter som jag blir bemött. Det är bara när jag känner mig helgonlik som jag är trevlig oavsett hur jag bemöts.

Det blev en rejäl promenad, 75 minuter exklusive alla paketstopp och jag hade mina nya Ecco-kängor som är sköna och rejäla och snygga och jag blev väldigt förvånad när jag fick ont i ryggen senare på dagen. Spik i ryggen, modell mindre och det går inte över. I och för sig har jag inte provat ryggyogan utan bara Treo, men det känns inte bra. Idag har jag inte gjort mycket. Jag har haft ont lite över allt och är trött. Pär och Elin turas om att vara förkyld och jag misstänker att det är min tur nu…

Vinteräpplena hänger kvar och ser ut precis som julgranskulor.

Igår såg Elin och jag “The conjuring 2”. Den var nästan lika bra som den första och är baserad på verkliga händelser i Enfield i slutet av 1970-talet. Idag såg jag en film på Netflix, “Big eyes” som oxå baseras på verkliga händelser och handlar om konstnären Margaret Keane. Hon målade barn med enorma, själfulla ögon. Hon var tillräckligt tuff för att lämna en dominant man 1953 då kvinnor knappt arbetade utanför hemmet för att hamna i klorna på Walter Keane som manipulerade henne till att gå med på att säga att han var konstnären och de tjänade stora pengar på hennes tavlor. Den var riktigt bra! Jag skulle ha velat veta mer om varför hon lät sig manipuleras. Nu ikväll var det dax för kusligheter igen med filmen “Lights out”. Den var riktigt kuslig! Inte äcklig och utan en skrik- & blodfinal. En skräckfilm med ett sorgligt slut och de är lätt räknade.

Elin ska börja plugga i januari. Hon har kommit in på “Förskollärarprogrammet med interkulturell profil” på Södertörns högskola”. Ålrajt!! Hon får garanterat jobb efteråt.

Gummiband, hypnos & snarkning

Ämlig är ett bra uttryck. Jag känner mig ämlig. Jag tränade med gummibanden idag. Fullt program för överkroppen och medium för benen. Småtungt, men skönt. Jag var medveten om att jag spände nacken i några övningar och försökte motverka det, men jag har lätt ont nu på kvällen och jag misstänker att det kan gå över i spänningsvärk som Treo inte biter på, så jag överväger att mota Olle i grind genom att ta Treo nu. Det blir 5:e dagen i rad i så fall och det gillar jag inte. Det har handlat om huvudvärk, ryggvärk och ont-överallt-värk. Jag var ute med stavarna i söndags och har haft ont i handleden sedan dess. Trött. Irriterade ögon. Täppt i näsan. Kort sagt: jag känner mig ämlig. Men det är oxå dax att göra ett kors i taket för jag har fått en tid hos min läkare den 19 december!! Jajävlariminlillalåda! Jag måste lämna prover igen. Meh!

Hypnosen går nu in i vecka 2 av 3. Jag har gått ned 3 hg den senaste veckan. Det fungerar! Hahaha.

Snark-kriget har startat igen. För några månader sedan kom jag ju underfund med att Pär sover dåligt vare sig jag ligger bredvid och snarkar eller inte. Och vems är egentligen problemet?! Nu är vi tillbaka i varannan natt på soffan och ärligt talat har jag inget emot det. Det är skönt att få sova själv utan att ha dåligt samvete för att jag snarkar. Nu har jag ju fattat beslutet att jag ska gå ned i vikt. SKA. Pär är övertygad om att jag kommer att sluta störa honom om nätterna bara jag går ned vikt. Som motprestation till min viktminskning har jag bett honom att ta tag i sin dåliga sömn för det påverkar ju hans hälsa. Min hälsa för hans hälsa och det vinner vi båda på.

Dagens låtlisterepresentant är Lucius med “Pulling teeth”.

Jag känner inte igen min kropp

Jag har överlevt ännu en promenad som tog 50 minuter. Det är min kortaste runda och den brukar väl ta 45 minuter i vanliga fall. Det går inte undan nu för tiden, men det viktigaste är väl att det går.

Jag känner inte igen min kropp. Den känns helt främmande. Tung, trög och uppblåst. Allt gör ont och den reagerar inte på det sätt jag är van vid. Promenaden kändes i låren och vaderna, vilket kändes bekant, men jag fick så satans ont i ryggen och magen efteråt och magen har känts … obegriplig. Värken har suttit i nedre delen av magen, men jag kan omöjligt säga om det har handlat om träningsvärk, mens-magen eller mat-magen. Uppblåst och spänd och en tryckande känsla nedåt. Körig, men inte diarré och så har jag mått illa varje gång jag har ätit. Vad handlar det om?! Jag har tagit 2 Treo vid 2 tillfällen och de har haft ovanligt snabb effekt, kanske bara 10 minuter.

Jag skulle ha åkt till naprapaten i måndags, men jag lämnade återbud igen. Den här gången bokade jag ingen ny tid. Det känns inte som att jag kommer att åka dit igen trots att jag längtar efter en ryggmassage. Den främsta anledningen är sorglig och patetisk: jag klarar inte av att släpa min äckliga, överviktiga kropp hela vägen dit och sedan baxa upp den på en bänk iklädd mina solkiga, rejäla underkläder. Jag tycker synd om dem som behöver komma i kontakt med den. Det är lättare sagt än gjort att intala mig själv att de är proffs och att de (förmodligen) inte ser på kroppar på samma fördömande sätt som jag själv och många med mig. Jag orkar inte försöka längre.

När jag vaknade hade jag ett klassiskt stycke i huvudet och jag blev förvånad över att jag mindes kompositören. Dagens låtlisterepresentant blir “Canon in D” av Pachelbel.

Tillfredsställande

Jag har varit trött idag och haft ont i ryggen hela dagen. Efter lunchen tränade jag med gummibanden. Upptrappningen hade nått fram till ett medium-pass; nästa gång blir det ett fullt. Uppvärmningen var ganska tung, likaså den första övningen, men sedan lossnade det. Orken fanns där under ytan tillsammans med koncentrationen och samarbete från kroppen. Vad skönt det var! Ett träningspass som piggade upp. De 2 minuterna på balansbrädan blev inte ens 1 minut innan vänster vad knöt sig. Att duscha efter ett lyckat träningspass är bland det mest tillfredsställande jag vet. Ljuvligt! Dessvärre fick jag en överjävlig huvudvärk efteråt förutom ryggvärken. 2 Treo. Jag har tagit värktabletter 4 dagar i rad och det gillar jag inte.

Dagens låtlisterepresentant blir Freischwimmer med en ny version av The Mamas & The Papas 70-talshit “Calironia Dreamin'”. Jag har lagt in originalversionen nedanför.

https://youtu.be/N-aK6JnyFmk

 

En tryckare

Han presenterade sig som “Gamle B”, den äldre mannen som jag sett och endast hälsat kort på. Han tryckte på mig idag. Triggerpunkterna i ländryggen, de flesta på vänster sida trots att värken känns i mitten, men det är så lurigt kroppen fungerar. Det var samma tryck-teknik som P använde i torsdags. Akupressur? Gamle B sade att han kunde känna hur området runt triggerpunkten blev varmt tack vare att blodcirkulationen kom igång och hur muskeln långsamt slappnade av. Det kunde jag oxå känna, men mest efteråt. För mig är smärta och värk inte samma sak. Smärta känns kort och intensivt och kan vara behaglig som idag. Värk är långdragen och behöver ofta bekämpas med värk-tabletter. På väg till kliniken var jag trött, tung och trög i kroppen och hade ont i ryggen. Ryggvärken kan ha att göra med att jag har suttit på golvet i flera timmar under lördag och söndag när jag målade skänken. Jag har ingen picknick-kropp längre om jag uttrycker det så. Suck. Efteråt kändes kroppen betydligt lättare och gick att manövrera och jag var lite yrslig. Tyvärr har jag lik förbannat haft ont i ryggen hela eftermiddagen och kvällen. Treo har tagit udden av den, men inte allt. När jag var färdigbehandlad och L-O B tagit bort alla nålar sa jag att jag är tvungen att gå ned till 1 behandling i veckan från och med nästa vecka. “Jaha”, svarade han. “Ja, vi har ju kommit en bit på väg i alla fall.” Det är surt. Jag kan inte låta bli att göra en jämförelse. Pär vill köpa en ny tv för 8000 pix. Det vill inte jag. Däremot skulle jag få 16 behandlingar på kliniken för samma summa. Gissa vad jag väljer?

Ont

Stavgång 2 x 25 minuter. Jag gick inte ut så hårt och hade inga knäppa föreställningar om ett träningspass med stort T och den taktiken fungerade. Det var skönare än i onsdags, backarna gav mig inte dödsångest och på raksträckorna flöt det riktigt bra. Men jag har haft ont resten av dagen i båda handlederna och båda vristerna. Huvudvärken från igår har hängt kvar. På eftermiddagen lade jag mig i sängen för en tupplur, men jag hittade ingen skön ställning och hur jag än låg hade jag ont. Det blev 2 Treo till slut. Det blev gröt med äppelmos till middag för jag hade noll matlust.

Dagens låtlisterepresentant blir Secret Weapons med låten “Perfect world”.

Nålar och laser

Förra veckan kände jag mig tvingad att lämna återbud till naprapaten eftersom jag inte vågade gå hemifrån pga. blödningarna, men jag bokade in mig till idag. Idag var det övervägande herrar på kliniken både som patienter och behandlare. Jag fick ligga i rum 5 – nytt för mig – som är ett relativt luftigt rum med 2 fönster mot innergården. Det första jag gjorde innan jag tog av mig kläderna var att öppna fönstret på glänt. Hehe. Den värsta värmen är över nu och vindarna är svalare och det ville jag utnyttja. Britsen var den breda varianten, så trots att jag låg på mage i en dryg timme var det riktigt bekvämt. L-O B nålade mig i vristerna och handen, några i ryggen och flera för att få mig piggare. Det blev som jag hoppades: svala fläktar från det öppna fönstret strök över ryggen. Jag andades in. Och uuuut… In. Och uuuut… “Air” av Bach spelades i huvudet. Fågelkvitter på innergården. För första gången var jag såååå nära att somna.

Efter ungefär 50 minuter gjorde G entré och han hade lasern med sig. Jag har sett honom på kliniken, men det var första gången han behandlade mig. Laser på den sönderstukade högra vristen. Det lät inte och det kändes inget förutom lite värme, men det hjälpte. Han masserade in- och utsidan av höger vad och det var så skönt. Det gjorde ont, men det var en skön smärta. Han hade varma, torra händer som var väldigt behagliga. Det smärtade inte alls på samma sätt på vänster ben. Jag måste be om benmassage fler gånger för det har känts så bra resten av den här dagen! Benen har känts lätta på något märkligt sätt och vristerna har inte gjort lika ont. Dagens behandling tog där den skulle för jag var lite vinglig efteråt och det är något jag numera hoppas på eftersom det visar att det fungerar. Det bästa av allt är att jag har kunnat vara utan Treo för första gången på mer än en vecka!

Efter lunch sov jag middag i 2 timmar. Jag har fått för vana att tupplura i sängen för att det är svalare än i soffan, men jag lägger mig med kuddar och huvud i fotänden för att hjärnan inte ska tro att det är läggdax. Luftrenaren susar vidare, men ljuset är endast lugnande blått.

Blod, svett & tårar

Rubriken är bokstavlig. Klockan 6 väcktes jag av känslan av att jag kissade på mig. Något rann ur mig. Jag flög upp ur sängen och in i badrummet för att upptäcka att mensen, som har inte har hörts av på 7 härliga månader, hade satt igång med buller och brak. Helvete! Jag fick byta trosor och binda och blev genomsvettig. Jag lyckades somna om och sov till halv 10. Ett toalettbesök avslöjade ännu en blödning som var värre än den första. Jag fick byta allt igen. En dryg timme senare hade jag blött igenom allt en gång till och då fick jag nästan panik. Rena trosor. Dubbla bindor och mensvärk från helvetet. Så snart jag stod upp eller rörde mig kände jag hur det rann och rann. Jag hade inte stängt dörren till badrumsskåpet. Den är av spegelglas och har livsfarligt vassa hörn. Jag slog i huvudet i hörnet. AJJJE!! Då kom tårarna. Fy, fan vad allt var äckligt och ofräscht!! Jag är uppsvälld som en Michelin-gubbe. Mellan toalettbesöken målade jag trappräcket och hatthyllan. Efter ännu ett blodigt byte av bindor tog jag 2 Treo, min vattenflaska, en flaska Pepsi Max och en av marsvinens handdukar som jag vek dubbel och satte mig på i soffan. När jag satt stilla, med höfterna i 90 grader, slutade det att rinna. Kändes det som. Efter ett tag kände jag mig hyfsat sval (27 grader). Jag försökte att andas och slappna av medan jag lyssnade på “Eugen Kallmans ögon” (åh, vad den är bra!) och lyckades nästan somna. Toalettbesök numro femtielva, efter lunch, visade på minskat blodflöde. Tack!! Jag är orolig för hur natten blir och jag kommer att linda in underkroppen i dubbla lager bindor med tre par trosor modell mormor för att hålla allt på plats och så har jag lånat frottéplast från marsvinen så att i alla fall madrassen skonas. Urlakad är bara förnamnet!

 

En trötthetens dimma

Det har varit en lång dag som bitvis har försvunnit i en trötthetens dimma. Kvart över 8 fick Bibbi sin frukost. Jag rev ur lakanen och startade dagens första maskin (jag älskar att ha en tvättmaskin som fungerar!!). Dimma. Frukost. Dimma. Mer tvätt och en spa-dusch. Dimma. Soffan med ljudbok och spel. Somnade sittande. Sov i en dryg timme. Tvätt. Lunch. Mer tvätt. Bäddade sängen med rena lakan. Lade mig i soffan med ljudbok och spel. Somnade igen. Dimma. Blev kvar till efter 19 när jag startade den sista tvättmaskinen. Jag har haft “falsk” mensvärk hela dagen och den har krävt flera Treo för att ge med sig. Det är svårt att bli hungrig när jag tupplurar flera gånger, så jag åt bra gröt med äpplemos till middag. Då först kände jag att jag vaknade ordentligt. Jag ska lägga mig för natten snart.