Etikett: Konsum

Blä…

Elin hade heldag i skolan och jag gick till Lilla Pärlan för att mata Mio. Inga problem. Jag fick näääästan klia på honom. Han är ju så liten och söt! Hälsporren kändes av på vägen dit och jag var så fokuserad på att gå normalt att jag spände hela benet. När jag hade gett Mio mat var Konsum nästa anhalt på färden. Det var tungt och det gjorde ont, ont, ONT. Jag har inte promenerat på ett tag och jag behöver tydligen bara vända ryggen till för att en hel massa träd blir slaktade.

Här ligger dem nu. Döda. De som har bidragit med färgrik grönska och skugga längs med spåret. Nu får de inte vara med mer för att…..
…..de som kommer att flytta in här till våren förmodligen har sjöutsikt inkluderat i priset på bostäderna.

Stegen blev inte mindre smärtsamma efter den synen. Jag hämtade en vattenkokare jag beställt från Tretti.se – ett otympligt paket – och det visar sig vara fel vattenkokare. Suck. Det är bara att skriva ut deras retursedel och skicka tillbaka den medan Tretti.se skickar den rätta vattekokaren direkt. Så nu har jag ett bökigt paket som ska lämnas av hos ICA och där finns ett annat paket som jag ska hämta och så finns mina böcker hos Filmkedjan. Hur ska jag lösa den logistiken? Inte imorrn i alla fall för då ska jag sova och vila foten.

 

Den här vackra damen stod vid fågelmatspryttlarna. Visst är hon fin?

 

Belastningsproblem

Dax för laserbehandling igen. Eller inte. Jag sov dåligt och var äckeltrött i morse; halvsov vid frukosten. Ont i hälen, i hela foten, upp i benet. När jag kommit till stationen stannade jag utanför spärrarna eftersom det var nästan 10 minuter innan tåget skulle gå och för att det redan var en hel del folk inomhus innanför spärren. Jag visste inte hur jag skulle stå utan att få ont. Jag är på väg att utveckla belastningsproblem i höger ben eftersom jag undviker att stödja på vänster fot. Det skulle inte fungera. Det gjorde för ont. Jag vände om, tog hissen ned, handlade som planerat på Konsum och stapplade hem (ingen överdrift!). Jag gjorde te, dunsade ned i soffan och blev kvar där. Det känns bättre att ha foten i högläge. Klockan 11 kroknade jag och sov i soffan 1 timme. När jag sitter ner rör jag på foten då och då; vickar, cirklar och sträcker. Varje gång jag reser mig stretchar jag båda vaderna eftersom hälsporren har gett sig till känna även i höger häl. När jag går omkring tjatar jag på mig själv att gå normalt och inte halta eller lägga tyngden på utsidan av foten eller att vrida foten i självförsvar mot smärtan. Vänster vadmuskel har hårdnat, på gränsen till kramp. Tigerbalsam, stretching och normal gång. Jag har fått en ny tid för laserbehandling den 13:e. Det har inte varit någon bra dag…

Nedslagen

Den andra laserbehandlingen och med ökad intensitet. En lätt känsla av värme. Tejpning. När jag beklagade mig över smärtan förklarade han att det är som med ett skavsår som man hela tiden pillar på och på så sätt försenar läkningen; varje gång jag går en längre promenad än 20-25 minuter triggas inflammationen och läkningen försenas. Två steg framåt, ett steg tillbaka.  Styrketräningen får oxå stryka på foten eftersom den innebär att jag belastar hälen långa stunder. Jag känner mig nedslagen. Som grädde på moset har jag gått upp ett drygt kilo den senaste veckan och det är INTE godkänt! Panik eftersom jag inte bör träna som jag brukar. Jag får göra som jag brukar: jag taggar ned, drar mig tillbaka och omgrupperar mina styrkor. Jag tänker vila så mycket som möjligt och hålla stenkoll på vad jag äter. Nolltolerans! På väg tillbaka till tåget lyckades jag stå emot att köpa varm choklad hos Vetekatten trots att minusgraderna inspirerade. På Konsum lyckades jag stå emot de vaniljfyllda munkarna och småkakorna och chipsen och till och med chokladen. Jag vill vräka i mig, men är medveten om att jag inte skulle må bra efteråt. Mentalt. Ingen kan säga att jag inte har karaktär!

Klös

Sol och 4 minusgrader med snö som legat kvar i ett par dagar nu. Det var ljuvligt ute! Jag promenerade till Elin för en kopp te och för att hjälpa till att klippa Mios klor. Han känns som 1 kg brun bomull, men det finns gott om muskler och missnöje när jag håller honom. Den här gången fick han till 2 rejäla skråmor på min underarm. Sviiiider….. Han kommer aldrig att börja gilla mig om det blir en sån batalj varje gång vi träffas… En långsam promenad hem igen via Konsum och Kaffestugan. Det verkar som om orken blev kvar i det föregående året för det gick tungt och så fick jag ont, ont! ONT!! De dubbade isbuggarna med hälsporresulan i fungerar INTE. Jag har haft så satans ont sedan jag kom hem. Hälen är faktiskt svullen på undersidan.

Kölddimma över Flaten.

Sänkt

Drygt 20 minuters promenad till apoteket och 30 minuters promenad hem via Konsum och det var inte skönt. Medvind ena vägen som gjorde att vinterjackan kändes för tjock och så motvind hela vägen hem som fick skräp att virvla in i ögonen och kinderna att stelna av kyla. I lördags vaknade jag och var förkyld igen. Jag har varit sänkt hela helgen och efter dagens ansträngning somnade jag sittande i soffan i närmare 2 timmar! Överjävligt ont i hälen efteråt. Det känns som en spik i foten. Och så hostar jag igen…

Kaninmatare

Jullovet för de som studerar är slut och Elin hade sin första och långa dag idag, 8 till 17. Jag fick rycka in som kaninmatare. 20 min promenad till Lilla Pärlan i ett bra tempo. “Hallå, Mio! Det är bara jag – mormor.” Han var ute och efter en stund kunde jag se att han kikade in i hallen där jag stod dubbelvikt som en fällkniv medan jag knöt av mig skorna. Förhoppningsvis kände han igen min röst. Jag gick in och pratade hela tiden medan jag plockade fram några saker jag haft med till Elin och öppnade upp persiennerna lite. När jag böjde mig ned kom han fram och nosade försiktigt på handen. “Är du hungrig?” frågade jag och gick fram mot buren där Elin hade mätt upp pellets i skålen. Det var han förstås. Han hoppade in i buren innan jag ställt in skålen och så stängde jag in honom som Elin bett mig att göra. Ingen svettframkallande insats direkt, men det var mysigt att se honom igen. Det tog 40 minuter hem igen via Konsum och jag fick mer och mer ont i hälen; så pass att det strålade upp längs benet. Väl hemma sög jag tag i en av gångstavarna – en gammal som inte är fjädrande – och använde den som käpp. Jag satt en lång stund med massagebollen. Försiktigt och inte alls med samma tryck som jag brukar använda och i vissa lägen kändes en skärande, ilande smärta. Jag känner mig gråtfärdig nu när inte ens MBT fungerar som lindring!

Mio ser onekligen alert ut med de öronen.

Prövning

IKEA. Om jag ska kunna ta mig från entrén via alla “handelsstopp” och ut på andra sidan utan att tänka “Hata. Hata. Hata!” krävs det att jag är i toppform både fysiskt och psykisk och hur ofta är jag det? Vi åkte till IKEA idag mest för att Elin behövde köpa en del till Lilla Pärlan, men jag passade på att plocka på mig kökshanddukar, glödlampor och en fruktskål (om inte annat så för att hålla ångesten stången). Pär och jag kikade även på en extra säng och fåtölj till Läsrummet. När vi har tragglat oss igenom kringelkrokar i en smått klaustrofobisk labyrint utan att hitta de glasburkar som Elin ville ha och frågar en anställd och får förklarat att vi, i princip, måste traggla oss hela vägen tillbaka till början på labyrinten … Blodsockernivån var kritisk och Elin tappade sugen, jag hade ONT av hälsporren, Pär hade ont i ryggen – ett satans mirakel att ingen av oss fick psykbryt! När vi kom ut tänkte jag “Hata. Hata. Hata.” Tvärs över gatan ligger Elgiganten Megastore (vilket gräsligt namn!) och nu fick Pär äntligen köpa den hett efterlängtade nya tv:n och en sk. soundbar. Jag har bromsat det hela ganska länge bl.a. för att priserna alltid sjunker rejält efter nyår och det har de gjort. Den Samsung vi köpte var nu en dryg tusing billigare än det billiga alternativet som vi hade utsett. Bilden är sjukt bra! Ljudet är sjukt bra det med! Pär och jag såg “Our souls at night” på Netflix med Jane Fonda och Robert Redford och den var riktigt, riktigt bra! Elin åt middag med oss och medan Pär donade i köket hjälpte jag henne att snabbfålla de nya gardinerna. Denna dagen en prövning. Inte fanns mitt godis på Konsum heller.

Kloklippning

Jag gick till Elin för att hjälpa till vid Mios första kloklippning och valde den längre vägen. Det tog 35 minuter och jag förtog mig en smula, glömde bort att jag inte är fullt frisk än. Hos Elin drack vi te och blev vittnen till när Mio med ett graciöst avstamp hoppade upp i sängen för första gången och sedan gjorde han inte annat. Upp och röja runt bland täcke och kuddar och ned igen. Upp och röja och ned. Kloklippningen blev en mindre kamp, men nu har vi fixat det den psykologiskt viktiga första gången. För att vara så små är Mios klor stenhårda och jäkligt vassa. Tro mig, jag vet…

Aj. Typ.

Efter det promenerade jag hem igen och Elin gjorde mig sällskap eftersom hon skulle till Konsum och vi skildes åt vid rondellen. Fy, vad jag har haft ont av hälsporren resten av dagen….

I eftermiddags fick jag plötsligt nog av det minimala julpyntet och tog bort det. Vanligtvis kan jag hålla mig till nyårsdagen, men det är inte så mycket som har varit så vanligt den här julen.