Mitt liv i ord

En av biverkningarna med att bli äldre är att tandköttet drar sig tillbaka och då blottas tandhalsarna och då kan det ila. Jag har känt av ilningar ibland, men under det senaste halvåret har de blivit så pass besvärliga att det gör ont, värktablettsont. Det är inte så lajbans att borsta tänderna heller. Den kalla tandkrämen gör att det hugger mer än ilar.

Det ska mycket till för att jag ska boka en tandläkartid självmant. När sånt tar emot brukar jag köra med en skrämseltaktik: tänk om tandläkaren (eller läkaren) säger ”Ja du…om du kommit hit tidigare…”. 😳 Den är väldigt effektiv! Alltså bokade jag en tid till idag och precis som när man talar om för tvättmaskinen att ”Reparatören kommer nästa vecka!” och den plötsligt fungerar som den ska igen, så har jag inte känt av ilningarna på en dryg vecka. Inte förrän igår kväll.

Tandläkaren hittade inga andra fel eller orsaker till ilningarna än tandhalsarna. Hon föreslog att jag skulle gnida tandkräm mot tandhalsarna varje gång det ilar och om det inte hjälper skulle jag boka en ny tid om 1 månad. Jag skulle behöva bära runt på en tub hela tiden. 🙄 Jag har faktiskt provat det även om jag inte har gjort det fullt så ofta, men det har ingen effekt längre. Alternativ 2 var att fylla igen/täcka tandhalsarna med samma material som används vid karies. ”Men då slutar det på 3000 kr.”. Hon sa det lite försiktigt förmodligen för att det är mycket pengar, men jag valde fyllningen. Jag vill inte ha ont och jag har ingen lust att springa där mer än nödvändigt. Bedövning. Besöket tog en knapp halvtimme. Resultatet blev snyggt.

…behandlingen av tjocka människor.”

Människor kan utöva en viss kontroll över sin vikt om det handlar om 10 kg. Men att tro att en fet person som äter lite mindre och rör sig lite mer ska komma ned i normalvikt? Det händer nästan aldrig. Den vikt som förloras kommer tillbaka. Kroppsviktens kontrollmekanismer är aktiva över många år, och i det långa loppet kommer kroppens inneboende kontroll mot viktförlust att vinna. Precis som att viljekraft inte kan göra tjocka människor smala kan inte en brist på densamma göra smala människor tjocka. (Friedman i Kolata 2004)

Susanne Brandheim

Igår såg jag ”Utrikesbyrån: Aldrig mer fet”. Rättare sagt försökte jag se. Jag orkade inte mer än 5 minuter av deras fördomar och felaktigheter.

Mediciner som diabetessjuka personer behöver har visat sig ha en bra effekt vid viktminskning. De är så pass effektiva att de har godkänts för behandling av obesitas. De är så vansinnigt effektiva att Oprah har investerat i dem efter att själv ha gått ner många kilon.

Det finns äntligen en medicin mot fetma!! Hallelujaäravaregudihöjden! En liten detalj: TJOCKHET ÄR INGEN SJUKDOM! Den s.k. medicinen dämpar hungerkänslorna – du äter mindre. Varken mer eller mindre. Du kan fortsätta äta lika ohälsosamt som tidigare, men du blir mätt fortare och det dröjer längre tills du blir hungrig igen. Är det verkligen den enda anledningen till att någon blir tjock?! Det var när en överläkare på överviktsenheten antydde det som jag stängde av. Hur kan en överläkare vara då trångsynt?

I vanlig ordning tänkte jag att jag vill se alla dessa tjockisar, som gått ned i vikt tack vare mirakelmedicinen, om 5 år. Ingen, INGEN, medicin är fri från biverkningar. Kommer de att äta medicinem resten av sina liv? När du svälter din kropp slår den tillbaka…

Något jag alltid funderar över är hur alla dessa nyblivna smalisar har råd med de plastikoperationer som all överbliven, slapp hud kräver. Att Oprah har det betvivlar jag inte.

”Vadå? Gå på alla fyra?! Då killar det ju på magen!”

Inget djur den här gången. 😲

Att leva idag är att vara på helspänn.

Vill jag vara naiv eller misstänksam? Om jag väljer att vara naiv blir tillvaron mer positiv även om jag kanske blir lurad ibland och – förmodligen – kallad för idiot. Jag kan välja att tro på de telefonförsäljare som vill få mig att tro att just deras erbjudande är bättre än alla andras. Jag kan välja att tro på att just det företagets leveranser är fossilfria. Jag vill tro på att plasförpackningen är tillverkad av återvunnen plast. Jag vill tro på att schampot är tillverkat i Sverige, av naturliga råvaror och att företaget planterar ett träd för varje såld produkt. Jag vill tro på att de 800 kr jag ger till WWF varje månad verkligen förändrar villkoren för isbjörnarna, tigrarna, pandorna och den svenska naturen. Jag vill tro att sopsortering hjälper. Jag vill tro. Jag behöver tro!

Sverige är ett naivt land. Vi blev brutalt väckta när Palme blev skjuten (som om det vore underförstått att varje land bör räkna med att en ledande politiker mördas). Vi är naiva som vill leva kvar i den fred vi har haft i över 200 år (vi anses vara fredsskadade). Vår syn på invandring och vårt hopp om att kunna hjälpa människor på flykt är naiv (men vi är främlingsfientliga när vi skärper kraven). Vi är naiva i hur vi hanterar gängkriminaliteten. Vi är naiva som fortsätter att sträva efter det jämlika samhälle som byggdes upp under 1950- och -60-talen. Vi som är Nato-motståndare är naiva för att vi vill ha fred (jag anser att Nato-anhängare är naiva som tror att vi får ett kravlöst skydd särskilt nu när det lutar åt att värdnationen vill välja en sinnessjuk ledare).

Jag vill ha ett Exit pill!