Utför

Den 22 januari, för knappt 3 veckor sedan, beslöt jag att lägga all träning på hyllan för fotens skull och nu börjar jag känna av de negativa aspekterna. Ryggen mår inte bra av allt sittande och liggande och felbelastning. Jag känner mig ovig och klumpig. Huvudvärk oftare. Ångest och irritation. Koncentrationssvårigheter. Jag blir trött av denna inaktivitet! Jag kommer ut och hemifrån ännu mer sällan och rastlösheten kryper i kroppen. Idag åkte Pär och jag runt för att få veta mer om takpanel till övervåningen och så klarade vi av andra ärenden oxå. Vi var borta i 3 timmar och det var rena äventyret för mig, men jag blev helt färdig efteråt och utnyttjade sängen i Läsrummet för en längre tupplur. Min ork och uthållighet och mitt humör är redan på upphällningen – efter 3 korta veckor! I morgon kommer vi att arbeta på övervåningen, men på måndag måste jag ut, ut, ut!!

Blä…

Elin hade heldag i skolan och jag gick till Lilla Pärlan för att mata Mio. Inga problem. Jag fick näääästan klia på honom. Han är ju så liten och söt! Hälsporren kändes av på vägen dit och jag var så fokuserad på att gå normalt att jag spände hela benet. När jag hade gett Mio mat var Konsum nästa anhalt på färden. Det var tungt och det gjorde ont, ont, ONT. Jag har inte promenerat på ett tag och jag behöver tydligen bara vända ryggen till för att en hel massa träd blir slaktade.

Här ligger dem nu. Döda. De som har bidragit med färgrik grönska och skugga längs med spåret. Nu får de inte vara med mer för att…..
…..de som kommer att flytta in här till våren förmodligen har sjöutsikt inkluderat i priset på bostäderna.

Stegen blev inte mindre smärtsamma efter den synen. Jag hämtade en vattenkokare jag beställt från Tretti.se – ett otympligt paket – och det visar sig vara fel vattenkokare. Suck. Det är bara att skriva ut deras retursedel och skicka tillbaka den medan Tretti.se skickar den rätta vattekokaren direkt. Så nu har jag ett bökigt paket som ska lämnas av hos ICA och där finns ett annat paket som jag ska hämta och så finns mina böcker hos Filmkedjan. Hur ska jag lösa den logistiken? Inte imorrn i alla fall för då ska jag sova och vila foten.

 

Den här vackra damen stod vid fågelmatspryttlarna. Visst är hon fin?

 

Litteraturkriminalare

“Var är Jane Eyre?” av Jasper Fforde är den första av fem böcker om Torsdag Nesta (Thursday Next på engelska). Jag köpte den här boken för 8 år sedan och har nu läst den för andra gången. Den ges inte ut på svenska längre och inte då, 2010, fanns fler än 2 av dem 5 översatta. Jag undrar varför den här pärlan inte har nått ut till fler?

Det handlar om Torsdag Nesta som arbetar som litteraturkriminalare och det handlar om storskurken Acheron Hades. Det handlar oxå om Torsdags morbror Mycroft som är uppfinnare och har tillverkat en portal som fungerar genom att bokmalar tuggar i sig en text t.ex. Jane Eyre och – tadaa! – du har möjlighet att kliva in i Charlotte Brontës odödliga verk. Acheron Hades kan vill lägga vantarna på den här portalen, men inte för att dricka te med mr Rochester…

Det är berättarglädje och en fantasi som för tankarna till “Liftarens guide…” av Douglas Adams. Den är rolig och underfundig de luxe. Jag har köpt den andra delen på engelska och väntar otåligt på att den ska komma.

Invigning

Nu har jag invigt mitt läsrum och det kändes så bra! Fåtöljen ger mig bra stöd i ryggslutet och tack vare den avlastning som fotpallen ger slipper jag få träsmak. Nu behövs bara en gardinkappa, en filt och fler blockljus (de i fönstret hör egentligen hemma i vardagsrummet).

Fåtöljen är väldigt bekväm och fotpallen ger ett skön avlastning.

Möbler

Elin och Mio har varit här nästan hela dagen och vi har haft det väldigt mysigt och roligt. Det blev många skratt när vi kämpade mot förpackningarna som de nya möblerna till Läsrummet levererades i. Särskilt den som fåtöljen kom i… Ett monster!

Monsterkartongen. Jag begriper inte hur den var konstruerad.

Möblerna kom, som sagt, idag och det var tur att Elin fanns där och hjälpte mig. Särskilt när det visade sig att den möblering jag tänkt från början inte fungerade (magkänslan) och vi fick prova oss fram. Varje möbel föstes minst ett varv innan vi kom i mål.

Min alldeles egna riktiga Läsfåtölj med fotpall! När det blir vår ska jag sitta där inne med en bok och en tebricka och lyssna på koltrasten.
Sekretären fick byta hörn.

Belastningsproblem

Dax för laserbehandling igen. Eller inte. Jag sov dåligt och var äckeltrött i morse; halvsov vid frukosten. Ont i hälen, i hela foten, upp i benet. När jag kommit till stationen stannade jag utanför spärrarna eftersom det var nästan 10 minuter innan tåget skulle gå och för att det redan var en hel del folk inomhus innanför spärren. Jag visste inte hur jag skulle stå utan att få ont. Jag är på väg att utveckla belastningsproblem i höger ben eftersom jag undviker att stödja på vänster fot. Det skulle inte fungera. Det gjorde för ont. Jag vände om, tog hissen ned, handlade som planerat på Konsum och stapplade hem (ingen överdrift!). Jag gjorde te, dunsade ned i soffan och blev kvar där. Det känns bättre att ha foten i högläge. Klockan 11 kroknade jag och sov i soffan 1 timme. När jag sitter ner rör jag på foten då och då; vickar, cirklar och sträcker. Varje gång jag reser mig stretchar jag båda vaderna eftersom hälsporren har gett sig till känna även i höger häl. När jag går omkring tjatar jag på mig själv att gå normalt och inte halta eller lägga tyngden på utsidan av foten eller att vrida foten i självförsvar mot smärtan. Vänster vadmuskel har hårdnat, på gränsen till kramp. Tigerbalsam, stretching och normal gång. Jag har fått en ny tid för laserbehandling den 13:e. Det har inte varit någon bra dag…

Sekretär

Jag har ägnat en del av eftermiddagen åt finputsningen av Läsrummet. Dammsugit, våttorkat golvet och snyggat till ett par småytor med färg. Min smått bortglömda sekretär har fått flytta ned efter mer är 10 år på övervåningen där vi hade fyllt varenda låda med ramar som vi inte längre tycker att vi behöver och Pär har använt den som avlastningsmöbel. Den var dammig och skräpig och jag fick dåligt samvete…  Jag rengjorde den med Nitors målartvätt som den lackerade ytan inte tog skada av.

Jag tog över den när min lillasyster hotade med att sälja den för 30 år sedan. Den kommer från mitt barndomshem, men om jag ska vara ärlig kan jag inte minnas att ha sett den där. 3 små lådor och 3 stora, en utdragbar skrivskiva och ett nedfällbart lock som är låsbart. Tyvärr, saknas nyckeln till den översta stora lådan.
Första möbeln på plats! På torsdag kommer resten.

Lagarbete

Nu är Läsrummet tapetserat och det blev så bra, så bra! Det tog 7 timmar inklusive lunch och diverse pauser (jag tvättade samtidigt) efter att ha renoverat 4 rum tillsammans har vi blivit ett väloljat lag.

Tapeten var mer gråfärgad än jag mindes den från affären och rummet blir ganska dunkelt, men jag tror att det kommer att fungera.
Det är ett spretigt grenverk med små löv och med en känsla av akvarellmålning.

Behöver jag säga att jag har ont? Så. In. I. Helvete. Ont. 2 omgångar med värkkombon, men det vete 17 om det har hjälpt. Sanslöst trött.

Flyt

Dax för en laserbehandling och ny tejpning. På vägen dit hade jag inte ont, men på vägen hem… Jag tog mig upp för vår trappa med stora besvär och stapplade in genom dörren. En ny investering i en innersula för hälsporre som även har pelotter (uppbyggt förfotsstöd). På ditvägen kändes det finemang, men på hemvägen kunde jag lika gärna ha varit utan sulan. Det är förmodligen laserbehandlingen som triggar smärtan. Sedan den förra behandlingen i måndags har jag inte tränat någonting. Jag har städat lite i Läsrummet och målat 4 smålister, men annars har jag bara suttit eller legat och visst 17 minskar smärtan. Igår for jag runt här hemma, mer eller mindre, smärtfri.

Plötsligt händer det: SL fungerar och klickar och ger en mäktig känsla av flyt! Jag valde att ta ett morgontåg som inte lämnade utrymme för förseningar – spänning i vardagen! – , men som skulle göra att jag slapp vänta 20 minuter hos sjukgymnasten. Tåget susade fram obehindrat, jag klev av och satte fart och kom fram med 3 minuter till godo. När jag skulle hem hann jag precis med ett tåg och susade hela vägen till Tullinge där jag klev av för att invänta ett nytt tåg den sista sträckan och visst, det blev så till följd av förseningar, men det kändes inte besvärligt. Faktum var att tågföraren tipsade om att hoppa av i Tullinge i stället för i Tumba för att slippa behöva byta perrong. Man bugar och tackar!

Det är 2 månader sedan Selma lämnade oss…