Kategori: Vikten

Förändringar till det bättre

Jag har promenerat idag igen, 4,9 km på 60 minuter i MBT-skor. Varför ska jag använda andra skor egentligen?! Hälarna jublar över dämpningen, knäna visar sin tacksamhet genom att inte göra ont, ryggen älskar att hållas rak och själv gillar jag att till och med magmusklerna får sig en omgång.

Enligt den senaste vägningen har jag gått ned 7,4 kg på drygt 2 månader och det har fört med sig förändringar till det bättre. Orken är en helt annan tack vare alla promenader. Lårmusklerna är starkare till följd av trapptämjande och de är smalare oxå; jag kan oftast både sätta mig i och resa mig ur soffan utan att knäna protesterar. Jag känner mig sällan mörbultad efter mina rundor. Vissa plagg hänger lösare över magen eftersom den har minskat, men även över ryggen där jag kan känna att tyget lixom fladdrar. Mitt samvete är lugnt för nu gör jag en seriös ansträngning och det fungerar, det känns hållbart och jag lever ett så pass sunt liv att ingen kan ha åsikter om det och det har frambringat en frid här hemma. Pär är lugn därför att jag gör något åt min hälsa. Jag blir lugn när han är lugn.För någon vecka sedan mötte jag några grannar som var på väg ut när jag kom hem från promenaden. “Den dagliga promenaden, antar jag? Vi ser hur du är ute och går varje dag. Tänk om alla var så flitiga!” Jag svarade att jag gör det för att jag tycker om det för jag tror inte på självplågeri. Det är grundförutsättningen: om jag tycker om det, så ökar chanserna för att det håller.

De små bakslagens dag

Vägning: 100,3 kg som innebär att 1 sketet hekto har försvunnit den senaste veckan. Status quo, tycker jag. Den största besvikelsen kom av att jag ska fira med nya MBT-skor när jag når under 100 kilo och jag var säker på att jag skulle nå det målet den här veckan.

Det andra bakslaget kom när jag promenerade runt Flaten. Det har snöat igen. De plogar och vräker upp snön på trottoarer och gångvägar. Jag blev på så dåligt humör medan jag vinglade, slirade och pulsade att jag övervägde att endast gå till Konsum och hem igen. Den ynkliga viktförändringen fick mig att fortsätta och jag valde att se det som en bra träning för benen och att snöpulsande förmodligen höjer pulsen.

De har påbörjat pålningen. Dunk! Dunk! Dunk! Jag är glad att jag inte bor granne med bygget…

Det tredje bakslaget är att jag har tandvärk varje dag. Jag brukar klara mig med en omgång av värkkombon, men nu har det börjat värka även i den nedre kindtanden som oxå har en gammal lagning som bör bytas.

Det fjärde bakslaget är att jag inte lyckas ta mig förbi en svår nivå i Candy Crush. Jag skulle kunna köpa förstärkningar, men jag vet att nästa månads mobilräkning redan nu är otrevlig.

Kvällsmål, muskler och fett

Jag träffade IB klockan 9 hos Itrim, Huddinge. Det handlade om mitt kvällstuggande. I min matbok skriver jag in “Xtra” om jag äter något efter kvällsmålet som består av en bar. I början var “Xtra” ett undantag för att sedan bli en regel. Eftersom jag ändå går ned i vikt känner jag ingen panik, men det är en vana som kan ställa till problem för mig när jag har blivit viktstabil. Då kommer kvällstuggandet att få mig att gå upp i vikt igen. Säkert som amen i kyrkan. Fördelen med att det är en ren vana och inte ett känslomässigt ätande är att jag har möjlighet att byta den vanan mot något som inte kommer att få mig att gå upp i vikt igen. Och jag har möjlighet att göra det direkt. Ikväll skippade jag baren (jag är ändå oerhört trött på dem och så är de dyra) och fyllde en assiett med 2 kalkonskivor, 3 parma, lite keso, 2 små tomater och 2 skivor rostat bröd med smör. Det var så gott, så gott, så gott! Från och med idag äter jag endast en måltidsersättning och det är soppan till middag. Vägningen visade att muskelmassan är konstant och det ska den vara för det är fettet som ska försvinna och det gör det från 50,8% till 48,5%. Jag består inte längre av hälften fett.

Efter mötet handlade jag lite på apoteket och så passade jag på att gå in på Stora Coop för att fylla på mina charktallriks-förråd. Jag hittade allt utom vindruvor. ??? Personalen var inte välkomnande eller särskilt trevliga och när jag skulle betala gick jag mot den enda vanliga kassan som var öppen. Kassörskan pratade med en kund och de verkade känna varandra väl. På kassabandet stod skylten “Nästa kassa, tack!”. Det fanns bara snabbkassor där man scannar sina varor och det har jag aldrig provat på. Jag hade knappt börjat med denna skrämmande nya teknik innan kassörskan i den vanliga kassan hade öppnat för allmänheten. Hon hade tydligen babblat färdigt med sin bekant. Usch! Sånt beteende tål jag inte! Dit går jag ogärna tillbaka. De hade ett uselt utbud av blockljus oxå.

Det tar emot

Dagens frisörbesök krävde riktiga byxor dvs. inte mjukisbyxor. Jag tog på mig mina chinos, men de sitter så himla illa nu att det känns som om de är på väg att halka ned. Jag grävde fram mina gamla, numera omoderna jeans eftersom bakfickorna sitter på rumpan i stället för halvvägs nedför låret och – jäklariminlillalåda – jag fick på mig dem utan problem och med god marginal och de satt kvar! Visserligen stretchjeans, men ingen resår i linningen här heller.

Igår kväll var jag hungrig och Elin hade chips. Jag smakade några och naturligtvis var de ovanligt krispiga med en makalös smak av saltad, friterad potatis. Det slutade med att jag åt mer än halva påsen. Anledningen till att jag skriver det här är inte att jag vill bekänna en synd eller att jag fick ångest efteråt eller att jag ångrar mig. Inget av det. Tvärtom! Jag njöt verkligen av det och nu efteråt unnar jag mig den njutningen. Det var en vidöppen fallgrop med all möjliga blinkande varningsskyltar och jag valde att trilla dit. Jag känner mig frestad att äta resten av chipsen ikväll därför att jag har stött på det första stora hindret i min viktresa. Tror jag. Det känns oerhört motigt nu. Jag är trött på sopporna och kvällsmålen. Hindret ger mig inte lusten att hoppa av för det fantastiska faktum att jag har gått ned 6,7 kg får inte vara förgäves. Fallgropen från igår finns varje kväll framåt 22-tiden när jag alltid är hungrig och jag måste få hjälp med hur jag ska undvika den. Jag hoppas att min hälsocoach IB ringer i morgon.

PS. Åsså har jag tandvärk och ska till tandläkaren på onsdag. 🙁

NÖRAH

Vägning: 101,0 kg som innebär en minskning med ett hekto. Jag åt en hel del extra under helgen och får nog vara taxam att jag inte har gått upp i vikt.

Trött, håglös och leds. Jag sov dåligt. Var på toaletten vid 2 och vid 4 och sedan vaknade jag kvart över 7. Vad skulle det vara bra för?! Det blåste och snöade igår och det har blåst och snöat idag med, men idag bestod snön mestadels av regn. Efter en hel del inre debatterande besparade jag mig den planerade promenaden eftersom jag skulle iväg till en workshop senare. Efter handduksbyte hos Bibbi, frukost och dusch gjorde jag en kanna te och satt i soffan och läste (JA – jag kan läsa igen!!). Teet var inte gott, men boken är bra. En dryg timme senare gick jag över till ljudbok och spel; andra boken i “Game of thrones-serien”, på engelska med Roy Dotrice, men de böckerna är oerhört sega och uppläsaren var jobbig. Jag blev trött och var inställd på att sova en stund. Trots att det närmade sig lunchdax hade jag ingen matlust. Tvärstopp i magen. Elin kom hem från skolan vid halv 14 och jag åt en sen lunch med henne, men det var inte särskilt gott. Jag var oerhört frestad att stanna hemma från workshopen. Skitväder och att allt med Itrim känns som att kasta pengarna i sjön. Jag känner inte att jag har fått särskilt mycket stöd från min hälsocoach och jag ska inte träffa henne förrän i april. Det enda jag gör är att betala en månadsavgift och för måltidsersättningar som är svindyra. Men jag pallrade mig iväg och jag passade på att fylla på mitt “skafferi” (12×2 portioner soppa och 3×4 bars för 695 kr). På vägen hem blev jag på dåligt humör bara för att det var så satans blött, halt och vidrigt!! Och så upptäckte jag att min isbuggar läcker. Förbannadejävlaskit.

Workshopen då. Idag handlade det om målbilden. Itrim kör en variant som kallas NÖRAH: Nuläge, Önskat läge, Resurser, Agerande, Hinder.

Vi fick fylla i det lite grand och jag ska göra det noggrannare hemma och det är väl tänkt att jag ska gå tillbaka till den här “kartan” vid behov. Det var en aning mer givande än förra veckan och jag kände igen 3 av damerna medan de andra var nya. Att börja varje workshop med att prata 2 och 2 om varför, hur länge och målbilden tar oerhört mycket tid från de 45 minuter som planerats in och känns meningslöst eftersom vi sedan fortsätter med att presentera oss kort för hela gruppen. Whaaat… Nu har jag en “obligatorisk” workshop kvar i mitten av mars och sen får jag se om jag ska gå på fler. Det är tveksamt om alla är upplagda på samma sätt.

Lätt och lagom

Dagens rubrik syftar inte på margarinet med samma namn utan på dagens pass med gummibanden. Förra veckans urjobbiga pass gjorde att jag inte hade lust att träna idag. I och med att det passet var tungt behövde jag vila länge mellan övningarna och det, i sin tur, ledde till att jag aldrig fick upp värmen ordentligt. Jag är över huvud taget mer frusen numera. Min kompromissande röst gjorde sig hörd (den blir mer högljudd ju mer jag tränar på att kompromissa…): “Kör ett lätt pass då! Lätt och lagom är bättre än inget och det är ett himla bra sätt att få tiden att gå.”. Så blev det! Jag äter färre kalorier och det är inte så märkligt om det sätter sig på styrkan i armar och ben. Anledningen till att Itrim betonar lätt styrketräning ett par gånger i veckan (på deras gym), särskilt när man äter enbart måltidsersättningar, är att kroppen ska ta av fettet i stället för muskelmassan. Ju mer muskelmassa du har desto fler kalorier förbränner kroppen även i vila. Idag körde jag den lätta varianten och det var väldigt skönt! Koncentrationen var på topp och gjorde att jag hade ett bra tempo. Den lätta varianten gjorde att jag inte behövde vila så länge efter varje övning, så jag höll mig ordentlig varm hela vägen fram till stretchingen. Lätt och lagom! Musiken fungerade oxå och det blir en låtlisterepresentant: Du Tonc med “Keep movin'”.

Ointressant eller skrämmande?

Jag gick Landet Runt idag och när jag kom fram till vägbygget vid Heliodal kunde jag konstatera att dagens Landet Runt-sväng blir den sista på ett bra tag. Nu är vägen ett enda stort hål, så jag fick gå över en av tomterna och även hoppa över ett dike och jag är ju så lätt och graciös… Det tog 75 minuter, 5,8 km och det gick ganska tungt. Jag var trött och efteråt fick jag ont i vristen. Kan det bero på mitt flodhästhopp, tro? I morgon tänker jag vila. Sovmorgon och ingen promenad.

Svägerskan med familj (minus dottern som pluggar i Örebro) var här på middag. Det var trevligt och det är alltid skönt när vi inte är så många. Pär hade gjort tjälknöl av lamm som blev väldigt bra, otroligt mört och jag modifierade en Itrim-sallad (spenatblad, sparris, tomater, röd lök och persilja) som oxå var smaskens. Jag gjorde en matigare sallad eftersom jag valde bort potatisgratängen. Lite bröd och smör. Till efterrätt hade vi varsin Napoleonbakelse. Både igår och idag har varit ersättnings-fria och det känns bra. De var här i 4 timmar och efter 3 timmar kände jag mig frestad att säga att om ingen av er tänker fråga mig någonting om Itrim, så tycker jag att ni kan åka hem! Jag funderar starkt på att sluta vara väluppfostrad. Jag frågade Elins kusin hur det var att bo själv (han har flyttat hemifrån för ett par månader sedan) och jag frågade svägerskan om hennes kommande operation av benet (kompartmentsyndrom) och önskade att jag inte hade gjort det… Ingen frågade mig om någonting personligt. Är jag ointressant? Är jag skrämmande – vågar de inte fråga?! Nu vill jag inte se röken av någon av dem på ett tag och i fortsättningen tänker jag inte fråga dem någonting.

Appar och centimetrar

Promenad på 5 km som tog 65 minuter. Jag höll på att stå på öronen på grund av osynlig is. Gångvägen lutade och snöhögarna vid kanten hade smält och runnit tvärs över och så frös det till i natt, men jag fick upp farten där det var grusigt.

Jag installerade Itrim-appen i alla fall. På workshopen i onsdags snappade jag upp att mina hälsouppgifter som IB registrerar vid våra träffar dyker upp där. IB tog mitt midjemått på vårt första möte den 2 januari, men jag fick aldrig veta det. Idag mätte jag själv midjan och förde in resultatet i appen och fick då se att det har minskat med 8 cm. Ja jävlar i min lilla låda…

Rönninge & Huddinge

Vägning: 101,1 kg som innebär en minskning med 1,2 kg sedan igår och 1,6 kg under den senaste veckan. Och ja, jag vägde mig idag igen eftersom jag var så missnöjd med gårdagens resultat. Nu märker jag en skillnad när det gäller hur kläderna sitter. Jag har ett par chinos som är de byxor jag använder när jag ska ut bland folk och vill se hyfsat anständig ut. Idag märkte jag att de sitter lösare runt midjan. Så pass mycket lösare att jag kan dra ned dem utan att knäppa upp knappen eller gylfen. Det är inte resår i linningen. Sug på den!

Pakethämtarpromenad, 6 km på 70 minuter. Det var skönt! Min ork blir allt bättre, jag är uthålligare och benmusklerna är starkare. Sedan jag bestämde mig för att bli en trapptämjare, i somras, har jag inte använt rulltrappa eller hiss. På något enstaka ställe har det inte funnits annat än rulltrappa eller hiss, men det har varit undantag. Det går av sig själv och när det går av sig själv, så fungerar det. Tack vare att jag åkte till Itrim nu ikväll lyckades jag få ihop 10,000 steg.

10,000 steg på en dag.

Jag var på min första av tre (obligatoriska/rekommenderade) workshops på Itrim i Huddinge. Jag och 7 damer plus min egen hälsocoach IB. Det var mest information och småprat, de som ville fick berätta hur de tyckte att det fungerar. I vanlig ordning fanns det en som gärna berättade och kommenterade, en som gav mig intryck av att vara vettig, en som inte sa något förrän i slutet och så jag som bara ville hem. Jag som inte kände att någon annan delade min problematik: att inte tycka om mat, att ha gått upp i vikt för att jag har ätit, inte för mycket utan fel. Jag har noll behov av gruppstöd. Jag får ingen energikick av att prata i grupp eftersom det alltid stannar på ytan. I övningsboken som jag fick vid tillfället för kontraktskrivandet i december finns “Workshop 1” med flera frågeställningar och övningar, men IB tog inte upp något av det. Jag har en känsla av att jag inte kommer att få så mycket användning av boken trots att jag inte använder Itrims app (jag kunde välja mellan de alternativen). Min stegräknare och Fitbit-appen plus en anteckningsbok där jag skriver vad jag äter, hur mycket jag tränar och vad jag väger fyller samma funktion.

Klockan 10 i 18 en onsdagskväll är perrongen tom. Rusningen är över. Lätta slöjmoln över en himmel som mörknar allt mer, men ljuset dröjer sig kvar lite längre för var dag. Kallt och stjärnklart.