Hälsan | Mitt liv i ord

Inte bara träningsvärk

Efter att äntligen ha kommit iväg till apoteket – jag har skjutit upp det hela veckan – insåg jag att jag inte har varit utanför dörren på en hel vecka! Fastan sänkte mig, det har ösregnat och jag har varit så äckligt trött och sovit till framåt 11 nästan varje dag. Det var så skönt med frisk luft och rörelse! En promenad på 20 minuter dit och 50 minuter hem via Konsum. Den främsta anledningen till att jag kom upp ur sängen redan klockan 8 var att jag har frukosttjänstgöring för Pär har åkt till Öland igen.

Dagens låtlisterepresentant är Hilary Duff med “My kind”. Hon hjälpte mig uppför alla backarna till Salem – en bra gånglåt för backar.

Jag har en makalös träningsvärk i låren från i tisdags. Det känns som om jag vaggar fram som värsta sortens kroppsbyggare som inte får ihop benen. Träningsvärken är inte proportionerlig till insatsen. Det gör ONT. Värktablett-ont och den som läser min blogg regelbundet vet att jag vanligtvis älskar träningsvärk. Klimakteriet har ett hormonellt finger med även här. Att jag har spänningsvärk i huvud och axlar så gott som dagligen beror inte enbart på brist på aktivitet eller stress eller knasiga sittställningar. Den rubbade hormonbalansen kan ge ökad spänning och värk i musklerna. Vad trött jag blir…

Tufft på alla håll och kanter

Jag tränade med gummibanden idag, ett mediumpass och det var tungt. Grymt tungt. Och flåsigt så in i h-vete! Magen var körig och jag var tvungen att avbryta 2 gånger för att gå på toaletten. Efter andra gången valde jag att korta av passet. Sist av allt gjorde jag ryggövningen och det var riktigt skönt! Nu har jag listat ut hur jag ska få rumpan och resten av kroppen på plats för att sedan svänga upp benen längs väggen. Ryggen gör mindre ont. Jag fick inte ont efter träningen och jag får inte ont lika ofta när jag diskar. Fantastiskt! Så enkelt och så effektivt! Tyvärr fick jag en huvudvärk från helvetet och 2 Treo som fungerade hyfsat. Min aversion mot brustabletter har haft den effekten att jag inte tar till värktabletter lika lättvindigt. Senaste gången jag tog Treo var förra onsdagen och det känns acceptabelt.

Dagens låtlisterepresentant är – än en gång – Tove Styrke med låten “Number one”.

Jag vill dedicera en låt till Klimakteriekärringarna på FB, Lily Allen med “Hard out here”. Hon sjunger visserligen inte om klimakteriet, men det handlar om de tuffa villkoren för kvinnor (med glimten i ögat!). Det finns inte en enda man som skulle orka med klimakteriet! Efter några veckor skulle de ligga i fosterställning och bara kvida. Jag lovar! Men om det hade varit männen i stället för vi kvinnor som var tvungna att gå igenom det, så hade det tagits på betydligt större allvar med mängder av information och hjälp. Det är tufft att var kvinna!

“Forget your balls and grow a pair of tits. It’s hard out here for a bitch!”

Första fastan

Igår efter att lunchen var avklarad började min 24-timmarsfasta. Det är psykologiskt listigt att börja efter lunch för då gäller det bara att inte äta mer den dagen. Nästa morgon kan man trösta sig med att man får äta igen när det är lunchdax. Det skulle kännas betydligt tuffare att vakna och påminnas om att man inte får äta förrän nästa dag. Listigt! Gårdagen innebar inga problem. Det var på sätt och vis skönt att slippa tänka på vad jag skulle äta. Dessutom upptäckte jag att grönsaksbuljong är smaskens! Ett fullt godtagbart alternativ till te. Idag har jag däremot mått uselt. Matt och yrslig och en jävulusisk huvudvärk. Vid 9-snåret drack jag en mugg buljong och sedan gick jag och lade mig igen och sov till 12. Huvudvärken lättade när jag hade fått äta, men jag har varit trött och mått lite illa. Jag skulle inte fixa att fasta om jag hade behövt arbeta! Det påstås att man får energi av att fasta. Jo tjena!

Sol, choklad och en varning

Om jag säger att jag promenerade i 70 minuter så är det rent skryt. Jag strosade medelst hasade i 70 minuter. Det var min favorit runt Flaten. Det faktum att jag orkade stiga upp redan halv 9 fick mig att tro att min ork var tillbaka. Jo tjena! Nä, det var ingen angenäm upplevelse. Möjligen efteråt. Jag fick i alla fall sol på näsan inklusive D-vitaminer! Längs ena sidan av Flaten hade jag motvind där ansiktet blev stelfruset medan ryggen värmdes av solen. När jag kom runt på andra sidan blev det stilla och definitivt för varmt för vinterjackan. Av med handskar och av med mössan! Snudd på värmepanik.

En kort sträcka var det njutningsfullt. Solen strålade och fåglarna kvittrade och så kom dagens låtlisterepresentant, “Do you love med” med Nottee. Gåshud, gott folk! Gåshud.

Jag har gjort ryggövningen tre gånger nu och den känns väldigt bra, speciellt när jag är trött i ryggen och har lite ont. Men det är ett jäkla meck att komma på plats! Jag är väl inte så smidig som jag inbillar mig och att få rumpan dikt an mot väggen… Idag låg jag 20 minuter för att det är skönt, men att jag skulle böka mig ned för bara 5 minuter är bara att fetglömma.

Katrinplommon och vatten – det har varit svaret på min totalpluggade mage. Den fungerar som den ska nu och det är en otrolig lättnad! Jag tog min sista dos MSM i fredags. Jag känner att jag vill fokusera på homeopatens mediciner.

Det är fredag idag och jag grunnade lite på helgens smaskens. Choklad var givet, men jag ville ha något salt oxå. För ovanlighetens skull ville jag inte ha chips. Whaaat? Det fanns ingen affär med anständig lakrits. Då kom jag ihåg att Marabou har gjort en choklad med lakrits i och som är överraskande god. Ett halleluja-moment! Det går så bra att lösa problem medan man ~~promenerar~~ ~~strosar~~ hasar!

Choklad

På köksdörren sitter numera en varningsskylt. Jag måste leta rätt på en permanent tuschpenna och ändra till "marsvin-EN". Det är ju faktiskt inte tillåtet att ha ett ensamt marsvin. — På köksdörren sitter numera en varningsskylt. Jag måste leta rätt på en permanent tuschpenna och ändra till “marsvin-EN”. Det är ju faktiskt inte tillåtet att ha ett ensamt marsvin.

Vitaminer, fasta och yoga

Vi ska ta det lite i taget. Kroppen ska få hjälp att självläka. Ett effektivt sätt att starta den reningsprocessen är att fasta i 24 timmar. Inled fastan efter lunchen, så upplevs inte det matfria dygnet som så långt. Jag ska ta min fastedag på söndagar för jag ska naturligtvis prova.

En yogaövning för ländryggen. Rumpan dikt an mot väggen och sedan upp med benen som hålls lätt böjda för att minska spänningarna på baksidan av låret. Armarna utåt med handflatan uppåt. 5-20 minuter. Jag började med 5 och tyckte att det var så skönt att jag låg minst 5 minuter till. Det kändes att blodet rann till hjärnan, en känsla av att hänga upp och ned. Att ta sig upp drog igång yrseln och jag blev lätt illamående direkt efter.

En multivitamin med klös i eftersom jag har brist på både d-vitamin och järn. Något som heter Phosphorus D6 som oxå ska göra mig piggare. “Det är rent kriminellt att läkaren inte har sett till att du fått D-vitamin!”, tyckte Björn Lundberg. D-vitaminet kopplas till sköldkörteln som ju redan stökar. Jag tog den första tabletten till middagen och Phosphorusen ska jag ta 10 droppar av morgon och kväll. Återbesök om 6 veckor.

Vitamin

Charlie Eriksson arbetar för att vi ska tala mer öppet om psykisk ohälsa, “Aldrig ensam”. Det här tror både Elin och jag på, så jag köpte armbanden för 100 kr styck.

Kokosolja innehåller BRA fett och nu har jag äntligen fått tag i en burk.

Den 3 februari strax efter klockan 15. Jag tog den genom köksfönstret och den blev bra. :) — Den 3 februari strax efter klockan 15. Jag tog den genom köksfönstret och den blev bra.

Homeopati

Dr Samuel Hahnemann uttryckte det på latin: simila similibus curentur (“låt lika bota lika”). På Björn Lundbergs, homeopat i Stockholm, förklaras det på vanlig svenska med “att en sjukdom kan botas genom tillförsel av små mängder av det ämne som hos friska framkallar en effekt som liknar sjukdomens symtom”. I morgon ska jag träffa honom. Eftersom jag upplever det som att läkaren på min VC varken har tid eller lust att hjälpa mig med mer än det han tycker är nödvändigt och eftersom jag inte vill stoppa i mig fler “vanliga” mediciner än jag redan gör vänder jag mig till en homeopat. Fortsättning följer!

Ett vrak som klagar

I fredags gick jag tur och retur Salem och det var skitjobbigt! Jag kände mig matt och yr och minsta uppförslut fick mig att önska att jag hade haft en syrgastank på ryggen. När jag kom hem var jag helt färdig och fick dessutom ont i hela kroppen. Huvudvärk så gott som dagligen. Mystiska blåmärken dyker upp. Nu har jag ett på ovansidan av handen, men inget som helst minne av att ha slagit i den. Järnbrist! Werlab-läkaren uttryckte det som mild järnbrist och då undrar jag hur man mår med grav järnbrist… Nu tar jag Hemofer igen och så har jag börjat med D-vitamin.

Jag sover dåligt trots Stilnoct. Antingen är jag för varm eller för kall eller så är bara fötterna iskalla och ibland fryser jag bara om axlarna. Jag vaknar till flera gånger varje natt. Om en dryg månad fyller jag år och jag kommer att önska mig ett sånt där specialtäcke för tusen spänn som ser till att jag varken svettas eller fryser. Om jag kan vänta tills dess.

Nu är jag säker på att min förhöjda kroppstemperatur är vallningar och det är väl det som stör nattsömnen, men de är inte så kraftiga att jag svettas. Det påminner mig om sommarens attacker av värmepanik och de brukar jag kunna vänta ut genom att bara sitta ned och andas. Nu kommer de flera gånger om dagen – vissa dagar – och uteblir helat andra dagar. PhysiCool-sprayen hjälper.

Huvudvärken kan oxå ha koppling till ögonen och synen. Ögonen är torra och jag droppar med Artelac från apoteket. Klimakteriegruppen tipsar om ögondroppar från optikern. De har bättre effekt. Jag behöver nya läsglasögon, men jag tror faktiskt inte att jag behöver nya vanliga glasögon. Det här måste dock vänta till nästa kassaflöde.

Magen är inte bra. För 1 år sedan sa läkaren att jag borde sluta med Omeprazol eftersom matsmältningen kan rubbas. Jag trappade ned direkt och under flera månader klarade jag mig med en eller ett par tabletter i veckan mot 1 per dag, men de senaste månaderna har katarren kommit tillbaka jag kommit på mig själv med att ta 2 tabletter vid varje tillfälle och tröstat mig med att jag ju inte tar de varje dag längre. Förfelat. I förra veckan bestämde jag mig för att börja ta 1 tablett per dag igen och det känns bättre. Jag har sällan problem med förstoppning tills nu. Det har varit så fullständigt stillastående att jag har fått känslan av att vara igenpluggad. Mer fibrer, vatten och motion! Jag vet!! Jag provade Ortis Frukt och fibrer, tuggtabletter. En halv tablett med ett stort glas vatten. Nada. 5 timmar senare tog jag den andra halvan och det var halväckligt, jag hade svårt att få ned den. Drygt 12 timmar senare, igår morse, kom magen igång och det var ingen behaglig känsla. Jag var alldeles spak efteråt.

Ett annat symptom på klimakteriet är värk i ryggslutet. Det har jag redan efter att jag ramlade i trappan för 5 (?) år sedan, men det har blivit sämre. Jag använder massagebältet varje kväll när jag har min te & lässtund. Jag vilar den delen av ryggen genom att ligga på sidan. Ibland tar jag värktabletter, men som det har varit de senaste veckorna med den dagliga huvudvärken, så kan tabletterna tydligen inte åtgärda båda smärtställena. Jag funderar mycket på att vända mig till en homeopat för jag orkar inte med så mycket mer av mediciner och motion. Numera är en dag utan värktabletter en bra dag. Trist.

Trasig kropp

Vaknade med mina alltför vanliga följeslagare: irriterade ögon och huvudvärk. Jag hade ingen lust att stiga upp över huvud taget. Jag är inne i en trött period igen. På dagens schema fanns ett pass med mina gummiband, men efter lunchen hade jag ingen lust med det heller. Jag stod mitt i vardagsrummet fortfarande klädd i pyjamas. “Jaha”, sa jag till mig själv (högt och inte bara i huvudet), “vad ska jag göra i stället för att träna? Jag får bara mer ont i kroppen av att sitta hela tiden. Jag kör ett pass!” Och så gjorde jag det. Den lätta versionen, snäppet tuffare än den extra lätta och det var så skönt!! Ryggövningarna och stretchingen visste var de tog. Halleluja! Varm, smidig och stark kände jag mig efteråt och sedan körde någon in Spiken i ryggen. Dessutom var huvudvärken kvar och spred sig nedåt i nacken. Kroppen känns så trasig. Logiken är försvunnen. Ingen rim eller reson. Det drar nog ihop sig till mens igen eftersom jag känner mig uppsvälld som en ballong för att kroppen samlar på sig vätska som också gör att vågen påstår att jag har gått upp 1 kg den senaste veckan. Never on my foot! Värkkombon verkar har gjort sitt, men Treo brustabletter fungerar. Jag har svårt för brustabletter och det kan i och för sig ha den fördelen att jag tänker efter en gång extra innan jag tar värktabletter. Jag tog 2 Treo för att få bort Spiken i ryggen och fungerade nästan, det sitter in liten Nubb kvar.

Dagens låtlisterepresentant är Ivy Levan med låten “Biscuit”. Den har en liten varningsskylt där det står “explicit”. Kanske är det en massa snusk i texten, jag lyssnar inte så noga eller så är det underförstått eller så vill Spotify varna känsliga lyssnare.

Provsvaren har kommit

Nu har en läkare gått igenom mina provsvar från Werlab. Långtidsblodsockret ligger bra. Jag har lyckats sänka det under det senaste året. Fasteblodsockret låg yttepytte för högt och det har förmodligen att göra med att det inte blev riktigt 12 timmars fasta (12 timmar utan mat eller te är lååååång tid). Totalkolesterolet är lätt förhöjt. “… ett förhöjt LDL / det “onda” kolesterolet coh en något förhöjd ApoB/ApoA1-kvot vilket åskådliggör en något ofördelaktig kolesterolfördelning, detta är något ogynnsamt men kan ofta påverkas med ändrad kost och ökad motion.” Läkaren uttrycker sig diplomatiskt, eller hur, men det ger mig möjlighet att tolka det som att jag inte är i behov av de förhatliga statinerna. Kostmässigt finns det spelrum, men själv känner jag att det är en bra balans som bygger på sunt förnuft. När det gäller motionen kan jag inte göra mer eftersom jag inte orkar mer (3-4 pass i veckan). Sänkan är något förhöjd vilket kan ses som att en inflammation har flyttat in. Förkylning eller den artrit som redan finns. Jag lider av en mild järnbrist vilket inte förvånar mig, så jag ska börja med Hemofer igen. Jag ska oxå börja med D-vitamin. “I övrigt ses inget avvikande i dina provsvar.” Ja, men då så!

Nu för tiden kan Pär och inte prata om min övervikt, kost eller träning utan att det blir en märklig stämning. I början berodde det på att jag tog så illa vid mig, jag var överkänslig och kände mig alltid kritiserad. Vi tänker lika i det stora hela även om vi använder olika ord (Pär är och har alltid varit mer “vetenskaplig”). Den senaste tiden har något ändrats och han verkar ovillig att prata om min övervikt oavsett i vilket sammanhang. I onsdags köpte jag varsin semla och när vi åt den till efterrätt sa jag någonting om att jag inte tror på stränga försakelser, för mig funkar det inte att bannlysa allt som jag tycker är gott och som faller utanför ramarna för vad som är bra för mig att äta. Sunt förnuft med en semla om man är sugen. Antingen förstod han inte vad jag menade eller så är han trött på samtalsämnet eller så tycker han att jag är dum i huv’et. Han himlade med ögonen och jag släppte ämnet. Om jag utbrister “Gud, vad jag blev sugen på choklad!” reagerar han som om jag där och då tänker rusa till Konsum och köpa hela deras lager för att sedan svulla i dagarna 3 och kasta allt vad sunt förnuft heter över bord. Jag är medveten om att jag har gjort många försök att gå ned i vikt och misslyckats, tappat sugen, inte mått bra och han kanske inte törs lita på att den metod jag kör med nu är den jag tänker hålla fast vid. Det gör inte jag heller, men det blir jobbigt i längden om vi inte kan prata om det utan att han hela tiden tolkar in tecken på att jag kommer att ge upp allt. Det känns som om han inte har något som helst förtroende för mig eller att även jag har tillräckliga kunskaper för att veta hur jag ska äta och träna. Eller så är han irriterad över att mitt sätt som inte är hans sätt fungerar.

Vintersol på näsan

10 minuter i 10 var det 13 minusgrader när jag började min promenad. 65 minuter runt Flaten, favoritrundan. Det var grymt kallt om ansiktet, men kroppen kändes lätt och orken var på topp – härligt! Jag är glad att jag har en mobilkamera så att jag kan pränta in hur vackert det är nu. Det blev många fotostopp och flera “Jag måste bara stå och njuta…”. Himlen var intensivt blå. Snökristallerna yrde och bildade en svag regnbåge runt solen. Snön knarrade och gnekade. Jag väljer en sån här dag framför en sommardag med 25 graders värme. Alla gånger!

2016-01-22_14.28.06 — Solen! Och den värmer faktiskt trots att den inte orkar högre än så här.

Isen på Flaten är så pass tjock att den bär och jag såg flera stigar i snön som ledde rakt ut på isen.

Frosten är så tjock att trädet ser konstgjort ut.

En vy över Flaten som är välkänd i min blogg.

När jag kom hem satte jag en peel off-mask på ansiktet och duschade sedan länge och varmt med skrubb och hårtvätt. Efteråt smorde jag in alla delar av kroppen som jag kom åt. Lunch och tredje säsongen av “Downton”. Välbefinnande är ordet för dagen.

Dagens låtlisterepresentant är MÖ (MO?) med låten “Kamikaze”. Hon sjunger “Take me to the party” och jag hade mitt party ute vid Flaten.