Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
Jag kom, jag hämtade, jag gick. Det är 3 veckor sedan jag fixade ett nytt id-kort och idag fick jag ihop tillräckligt med ork för att hämta det. Jag kom dit, jag tog en nummerlapp, jag väntade 1 minut, jag hämtade id-kortet, jag gick. Nu kan jag slappna av i 5 år innan det är dax igen. Igår fick jag mitt intyg för förmånstagare från FK och det visade sig gälla i 15 år! Sedan fyller jag pensionär och har rätt till andra rabatter.
Småpanik är ordet för dagen. Jag vaknade med riktigt sväljont i halsen och fick småpanik för att jag ALDRIG verkar bli frisk! Förkylningen ger mig småpanik över att jag inte kan träna nu när jag har fått en annan sorts press på mig (diabeteshetsen) att träna regelbundet. Diabeteshetsen hänger över mig så fort jag stoppar i mig något annat än vatten. “Socker, socker, hur mycket socker innehåller det här?!”. 3 småpaniker blir ångest.
De psykosomatiska stressymtom som jag brukar få är spänningsvärk i huvudet, men för första gången har jag varit med om att det satte sig i ryggen. Sedan fredagens städning, under hela lördagen med kulminering på kvällen, under hela söndagen och även igår har jag haft så satans ont i nedre delen av ryggen att det har varit värkkombon (Ipren + Alvedon) som har gällt ett par gånger per dag. Jag hade ont när jag satt, när jag låg och så fort jag gick omkring. Faktum var att jag ett tag var orolig för att något var permanent fel inuti i ryggen. Det är 5 år sedan jag ramlade i trappan, men sedan jag började med regelbunden styrketräning och promenader har smärtan varit allt mer sällsynt tills nu. Idag, däremot, efter att det stress- och ångestframkallande besöket hos diabetessköterskan är över har smärtan släppt. Poff! Inget mysterium, tycker jag. Psykosomatiskt så det tjoar om det.
“Lunch i sälle av Man of Steel.” skrev jag i ett sms till Pär och syftade på filmen. “Men jag är ju här???” svarade han. Naaaw! Filmen var 2 timmar och 17 minuter och som så ofta är med den här sortens film var ungefär 1 timme sevärd. Resten är bara slagsmål, strider, explosioner och ett förstörelsekalas av guds nåde. Stålmannen ger skurken en snyting så skurken far, inte bara in i väggen utan genom hela jäkla byggnaden. Bra så! Då vet jag att Stålmannen är superduperstark och att skurken är av samma kaliber eftersom han överlevde. Däremot behöver jag inte se samma sak 25 gånger till med den enda variationen att Stålmannen eller skurken åker tvärs igenom fler än en byggnad för varje snyting. Det fanns 2 bra saker med den här Stålmannenversionen: Henry Cavill (som jag har sett i “The Tudors”) som är jäkligt snygg och att filmen handlade om tiden innan Clark Kent började som reporter på Daily Planet, så det var inget fumlande med glasögon av och på hela tiden.
Jag promenerade till besöket hos diabetessköterskan. Det tog 30 minuter och det var tungt och jag pausade för att hosta i varje uppförsbacke, men det var skönt att komma ut och hemifrån. Diabetessköterskan AS var betydligt trevligare att ha att göra med än stolpskottet till läkare. Jag var så inställd på att bli uppläxad, idiotförklarad och pekpinnad att jag var full av ångest och visst ställde hon frågor om hur jag äter och tränar, men det var helt befriat från att jag skulle skuldbeläggas. Hon gjorde det bra! Hon fick mig att bli mer förbannad på läkaren. Jag hade en läkartid den 19 december förra året och lämnade prover 1 vecka innan. Besöket ställdes in av läkaren och jag fick en ny tid den 27 januari hos stolpskottet, men jag behövde inte lämna nya prover. Provsvaren visade höga kolesterolhalter som jag nu medicinerar för samt högt blodsocker, 6,8, som visade på förstadium till diabetes. Blodsockret är ett “här-och-nu-värde” som påverkas av det man har ätit kvällen innan. Förra veckans blodsocker var 6,0. Jag har inte gjort några ändringar i vare sig kost eller motion, så det enda som kan ha påverkat värdet var det jag åt kvällen innan. Stolpskottet hänvisade till ett blodsockervärde som var 5 veckor gammalt när hon slängde ur sig att jag hade förstadium till diabetes! (Diabetes har man med blodsocker 7,0 och högre. Det finns oxå en gråzon för värden 6,2 till 6,9. Har man de värdena utvecklar man oftast diabetes, men det går inte över en natt.) Stolpskottet skrämde mig och gav mig visioner av ett liv med ännu en sjukdom att hålla i schack och ett liv med te utan socker och ett rännande hos sköterskan. Helt i onödan. Diabetessköterskan frågade om jag hade frågor eftersom det var mycket att ta till sig. Det gjorde inte stolpskottet. Jag hade inga frågor eftersom skallen är full med förkylningsslem, men jag fick med mig information och en ny tid om 1,5 vecka för att kolla blodtrycket en gång till för det var helt åt häcklefjäll. AS verkade inte det minsta skeptisk när jag berättade om min träning utan tyckte att det var en väldigt bra balans mellan kondition och styrka. Ha!
Jag fick ett sms i lördags som gjorde mig fundersam och misstänksam. Det var från min okäre bror. Eftersom jag har valt att inte ha kontakt med honom och egentligen inte känner honom längre, så var tonen i det flera rader långa sms:et inte bekant för mig. Det var yvigt och superlativigt och undertecknat med “Brodern”. Varför fick jag det i lördags och inte på själva födelsedagen? Numret tillhör ett kontantkort och gick inte att kolla och jag har minsann lyssnat på tillräckligt många kriminalromaner för att veta att det bara är ljusskygga typer som använder kontantkort. Jag skrev ett kort, men inte ovänligt svar. Jag tycker att det är sorgligt att min första reaktion är att sms:et kommer från en bedragare. Det är sorgligt att jag reagerar med misstänksamhet, men jag hör och läser så mycket om hur folk blir snuvade till höger och vänster. Enligt sms:et kan jag vänta mig ett presentkort i brevlådan och om adressen är handskriven kan jag bedöma om det är från min okäre bror.
Så mycket sämre! Att städa ena dagen och ha kalas nästa dag är jobbigt i vanliga fall, men nu när jag är förkyld är det helt åt skogen. Jag är trött och jag har ont i kroppen och jag hostar. Det var ganska trevligt igår, men när gästerna väl hade kommit, så kraschade jag. Ingenting (utom förrätten) var gott. Jag hade ont i ryggen. Jag kände mig fet och äcklig. Gästerna tyckte att allting var väldigt, väldigt gott och de hade himla trevlig och det är viktigare än att jag hade trevligt. Vilken fasa om det hade varit tvärtom! Idag har jag tvättat och legat i soffan. Allt eftersom det täppta och snuviga försvinner kommer hostan och jag får nästan panik över att det ska bli lika segdraget som tidigare.
Dubbelkalasdax! Elin och jag fyller år med 6 dagars mellanrum och har oftast firat tillsammans med Vårat Gäng. De senaste 3 åren har vi inte haft något kalas alls, varken singel eller dubbel. Vi hade problem med depressioner och ångest och hade ingen lust att fira över huvud taget, men i år känns det bättre. Gästerna väntas vid 15. Den här gången har vi varit så smarta att vi har lånat 2 bord från föreningen och för första gången kommer vi att kunna sitta ordentligt utan att behöva ha armarna klistrade intill kroppen för att inte stöta till bordsgrannen. Gårdagens städning tog på krafterna och jag kan inte påstå att jag är i toppform eller ens form.
Städning större delen av dagen. Nu när jag har lärt mig hur jag ska göra för att hålla ögonen på lorten innan den slår ner sina bopålar, så tar det längre tid, men det är det värt. Gnuggandet och gnidandet från 2013 års dårstädningar är inget jag längtar efter att göra igen. Jag gör 1 eller 2 extra insatser vid varje månadsstädning och idag torkade jag av väggarna i badrummet. Nästa gång planerar jag att skrubba av hörnhyllan vid badkaret och att skura köksgolvet. Jag är trött nu. Och jag har ont lite över allt. Förkylningen tar på krafterna, men jag är inte alls lika däbbd längre.
Jag sover med öronproppar, men väcktes ändå av ett ljud utifrån som förde tankarna till motorsågar och trädfällning. Fasa! Det var stubbfräsning på gång efter höstens vansinniga gallring. En man vallade en maskin som ha kunnat delta i Robotwars om man gick efter utseendet och som fick mig att tänka på ett avsnitt ur “Big bang theory” där de testar en liknande otäcking på en intet ont anande smörgåsgrill. Längst ut på armen satt en sorts sågblad som fräste de kvarvarande stubbarna till flisor med ett påfrestande oväsen.
Så mycket bättre! Idag är jag inte alls lika täppt som igår när hela huvudet dunkade av slemtryck och jag har varit på benen ända sedan jag vaknade vid 9 och har precis klarat av burstädningen. Förutom att det är skönt att må bättre, så är det en himla tur för i morgon ska jag städa och på lördag kommer Vårat Gäng på Elins och mitt dubbelkalas.
Det har inte varit särskilt skojsigt idag. Jag mår klart sämre än igår. Igår fyllde jag år och det gav humöret kraft att hålla förkylningen stången, men idag… Jag sov till 9 och sen i soffan före lunch och så i soffan igen efter lunch och jag ska snart lägga mig för natten för det är bara jobbigt att hålla mig uppe.
Idag fyller jag år. 50 år – ett halvt sekel! Man säger att ålder är en siffra och jag håller med till 100%. Inte en tillstymmelse till ålderskris här inte. Bah! Det enda som skiljer årets födelsedag från förra årets är att 5:an och 0:an är betydligt trevligare sifrfor än 4:an och 9:an. När jag fyller 78 kommer det att vara maxat på den fronten. 50-årsdagen innebär något häftigare presenter än annars och jag hycklar inte med att det är ett plus. 😉
Jag vaknade klockan 7 av att jag var kissnödig och inte kunde andas. Näsan var så fenomenalt igentäppt att jag kände mig som en fisk på torra land och munnen var precis lika torr. Toalettbesök, snyt och nässpray och tillbaka till sängen där jag lyssnade & spelade (jag lyssnar på Carina Gerhardsens fantastiska serie om Hammarbypolisen). Efter en dryg timme insåg jag att jag inte skulle somna om, så då gjorde jag en kanna te och satte mig i soffan och läste; “Sophies historia” av Jojo Moyes och den är precis lika bra som “Livet efter dig”. Okej, jag är dårförkyld och det är jobbigt, men hellre det än magsjuk! Nu kan jag slurpa te och jag klarar av att läsa. När jag är magsjuk klarar jag bara av att ligga ned och önska att jag var död.
En spa-dusch med ansiktsmask, hårtvätt och inpackning, skrubb och insmörjning. Jag har hittat ett riktigt bra schampo för mitt gråa, något motspänstiga hår. Élvital extraordinary oil från L’Oreal. Det känns bra för hårbotten oxå.
När jag precis har satt mig för att skriva det här kommer 2 rådjur inpromenerande i mitt synfält. Det kallar jag födelsedagspresent de luxe! Jag snabbade mig för att få fram mobilkameran och fumlade när jag skulle ställa om fokus från makro (som jag behövde till schampobilden) till auto. Jag lyckades inte få båda i bild, men jag är nöjd för de hälsar inte på så ofta längre.
