Kategori: Allmänt

Filmer och serier: varför varnas vi alltid för nakenhet (endast i amerikanska produktioner), våld, sexuellt våld, självmord och droganvändning, men aldrig för djurplågeri eller respektlös behandling av döda djur?! Visserligen är djuren konstgjorda, men vi är medvetna om att filmvåldet oxå är oäkta även om det kan blir väl grafiskt ibland. Jag mår betydligt sämre av att se djur och barn bli plågade eftersom de är tillitsfulla och saknar fantasi för att föreställa sig den djävlighet som människan är kapabel till. Jag skulle föredra att bli förvarnad om sådant i stället!!

Jag upptäckte en annan fnissig serie på DN av Magda Lundberg. Den heter Fåglar och är charmigt enkelt tecknad.

Med anledning av hatare och troll på nätet.

Nu har jag fått tid hos lungspecialisten den 10 oktober. Närmare bestämt 10:e i 10:e klockan 10. En 10-poängare hoppas jag.

Med anledning av att Gudrun Sjödén hamnat i blåsväder.

Jag gick en av mina favoritrundor idag som går igenom en glänta med 4 STORA ekar som gud ske lov är naturskyddade. Jag har inte gått där sedan tidigt i våras. Eken är mitt favoritträd. Majestätiskt. Uthålligt. Stadigt. Väldigt, väldigt vackert. Jag brukar alltid stanna där några minuter och lyssna på tystnaden eller på fåglarna. Hälsa på ekarna och känna deras djupt fårade bark under fingrarna. Tyvärr, blev det inte så idag för det var ett gäng knoddar i reflexvästar från förskolan en bit bort som var koncentrerade på att plocka de finaste stenarna från grusvägen. Det gjorde inget. Ekarna kommer att stå kvar.

Mina olika rundor tar mig runt Rönninge och jag följer årstidernas växlingar och husbyggen. Marken som förbereds, grunden som gjuts, väggar, takstomme, fönster och dörrar. När jag kom ut från ekgläntan fick jag se ett sprillans nytt, så gott som färdigt, hus som hunnit genomgå alla stadier medan jag suttit hemma. Häpp! Det finns 2 andra hus där det inte har gått riktigt lika fort. Det var innan min ork försvann, medan snön låg kvar som de förberedde marken och inget av husen är i närheten av att vara färdigt. Det byggs mycket och konstant i Rönninge. Det är en omtyckt och eftertraktad kommun tack vare småstadskänslan och närheten till naturen. Den har även utsetts till Sveriges tryggaste kommun flera år i rad. Jag stortrivs här och vill inte flytta. Lokalpatriot.

Orken fanns idag, till och med i de drägliga backarna, men jag tog flera korta pauser. I slutet kändes låren stumma och det gick långsamt. 80 minuter – jag minns inte när jag orkade gå så långt senast. Ålrajt!!

Jag älskar Sverige. Det är världens bästa land och jag vill definitivt inte bo någon annanstans. Jag är patriot och det för mig över till ett citat från boken ”Stjärnor utan svindel” som jag sågade igår. Handlingen utspelar sig i mitten av 1990-talet när nynassarna fortfarande firade Karl XII sista november varje år.

”Nynazismens fosterlandskärlek var en spacklad, blonderad och ansiktslyft  gestalt brevid den enkla, rena kärlek till landet som verkliga patrioter kände . De små nynassarna tog ifrån oss vanliga svenskar möjligheten att sjunga nationalsången utan att det skorrade lite falskt och på det sättet gjorde de Sverige en otroligt stor otjänst fast de själva trodde att det förhöll sig precis tvärtom.”

Kunde inte ha formulerat det bättre själv. Nu får nynassarna hjälp av SD.

”Stjärnor utan svindel” av Louise Boije af Gennäs inläst av Anja Lundqvist. Boken kom ut 1996 och har tydligen hunnit bli en klassiker inom genren relationsromaner. Jag har läst böcker av henne tidigare som jag tyckte var bra även om de var överdrivna på gränsen till icke trovärdiga och den här är likadan. I väldigt korta drag handlar det om överklass-Sofie som träffar arbetarklass-Kaja. Sofie är gift med en man. Kaja är lesbisk och radikalfeminist. Den var bra i början fram till att Sofie erkände för sig själv att hon blivit kär i Kaja och i och med det började noja. Härreguuuud vilket ältande och beslutsångest! Jag hade ingen medkänsla med henne eller förståelse för det svåra i hennes val. För mig är det oftast de stora besluten som är lättast att ta.

Författarens flicknamn är af Gennäs och det är lika med överklass, så beskrivningarna av överklassens levnadsvillkor, lyxproblem och festetikett är förmodligen inte påhittade, men om de är överdrivna vet jag inte. Däremot tycker jag att hennes beskrivning av Kajas kvarter på västra södermalm gränsar till fördomsfullhet. Kaja köper sina möbler begagnat i stället för från Svenskt tenn (det är kvalitet de luxe och inget för vanliga plånböcker), men varför är möblerna omaka, slitna och till och med trasiga och varför måste det damma om sammetssoffan? Varför framställs samtliga personer som vulgära (fiser utan att be om ursäkt) och inte är kapabla till vanligt hyfs?

Jag undrar ofta varför det alltid handlar om att vara antingen hetero eller homo? Bi-sexualitet är väl inte så ovanligt, eller? Blir man kär i könet eller personen? Kaja är, som sagt, radikal feminist och det innebär att hon hatar män. Verkligen hatar män. Alla män. Eftersom hon är arbetarklass och vänster ifrågasätts inte det medan Sofie inte anses kunna vara feminist eftersom hon är överklass. Kan man inte tro på ett jämställt samhälle och bättre villkor för kvinnor bara för att man är rik? Innebär det att man underordnar sig könsrollsfördelningen per automatik? Jag förstår inte det. Sofie blir ifrågasatt av just den anledningen genom hela boken. Jag gillar inte hur hon framställs som mer öppensinnad och mindre fördomsfull jämfört med Kaja och hennes likar.

Något som känns överdrivet är hur Sofie kan ringa vem som helst av sina vänner när hon behöver prata och de släpper genast det de har för händer och ilar till hennes sida. Hon bölar, gnäller och ältar och sedan avslöjar kompisen lösningen oftast i form av en långrandig utläggning som får mig att tänka på mansplaining. Sofie ger oxå råd emellanåt och även det är i form av färdiga lösningar. Nä, det är inte trovärdigt. Det är lite av ”Sex and the city” över alltihop i hur de pratar så oerhört öppet om sex och relationer. Boken är 22,5 timmar och hade inte blivit sämre av att kortas ned med 7-8 timmar.

Livets hårda skola.

Ett inlägg i HBTQ-debatten.

Nedtrappning av Stilnoct till 1/2 varannan kväll. Natten till igår sov jag inte. Efter 1 timmes fokuserad avslappning steg jag upp och läste i stället. Jag somnade först efter 5 igår morse, sov till kvart över 10 och var mosig resten av dagen. Igår var en Stilnoctkväll och jag sov heeeela natten. Ikväll blir det ingen Stilnoct, men jag är beredd och inställd på att vara vaken. Jag kan inte minnas hur många år jag har använt hjälp att somna, så det här kommer att ta lång tid.

Eftersom jag förmodligen kommer att få en sned dygnsrytm får jag anpassa promenader och styrketräning till dagen efter en Stilnoctnatt. Idag blev det styrketräning igen efter ett uppehåll på några veckor och här handlar det om upptrappning från xtra lätt till lätt. Det kändes riktigt bra! Ryggen tackade och neg.