Kategori: Allmänt

Ångest. Inte kraftig. Bara i bakgrunden, men den molar som huvudvärk kan göra innan den bryter ut. Jag tog en halv Lergigan i förmiddags. Jag tror att den hjälpte, men jag tänker ta en halv till. Elin fyller 30 år på lördag och kommer att åka till Hässleholm imorgon och hem på måndag. Jag vill åka hem på söndag, men Elin och Pär kom tydligen överens om måndag. Vi pratade förbi varandra. Jag har ingen lust att åka. Inte den minsta. Tanken på 7 timmar i bil känns plågsam. 14 timmar sammanlagt. Jag tror på ärlighet, så jag erkänner att jag inte har ork eller tålamod att umgås med Elin när hon inte mår bra. Hon har velat fram och tillbaka om hon vill fira eller inte och om det hade varit jag hade jag ställt in allt. De gånger jag är lika velig betyder det att jag gör bäst i att låta bli. Jag känner inte att jag kan säga det här till någon av dem för även jag har gränser, men jag skriver det här eftersom jag tvivlar på att någon av dem läser min blog. Skit.

Jag är isbjörnsfadder hos WWF.

Den här är till Pär eftersom han gillar ”Fåret Shaun”. Det gör jag med! Inte skulle jag ha hjärta att äta dem…

Varför utnyttjar inte fler personer möjligheten att dölja innehållet i sms och mail, så att det inte syns på skärmen? Jag använder den funktionen plus pin-kod. Dessutom använder jag ljud plus vibration för sms och endast ljud för mail, så hör jag skillnad och eftersom mailen sällan är lika angelägna som sms:en kan jag ignorera dem.

Pär och jag har länge haft mobilförbud medan vi äter middag. Det är den tid på dagen vi verkligen samtalar, inte bara pratar. Jag är, kanske överdrivet, känslig för att komma i andra hand, att vara en tråkig samtalspartner, att inte vara tillräckligt intressant. Jag har förklarat det här för honom. När Pär får sms eller mail medan vi äter och helt enkelt inte kan låta bli att snegla på mobilen eller armbandsuret som oxå tar emot sånt tar jag illa upp. Om hans mobil inte visade själva texten kanske det skulle hjälpa. Ibland blir vi sittande och samtalar i mer än 1 timme, ibland bara tills vi ätit färdigt. Jag har börjat påpeka det och får ofta svaret ”Det är Elin. Det kan vara viktigt.”. Faktum är att när det är viktigt, så ringer hon. Hans mobilbehov har förvärrats. Det går allt kortare tid innan han börjar pilla på den och vi har en underförstådd överenskommelse att när vi är färdiga med ätande och samtalande är det fritt fram att grabba tag i mobilen. Den senaste tiden brukar jag fråga i spydig ton om jag ska tolka hans mobilsug som att vi är färdiga även om jag inte har ätit färdigt (jag äter betydligt långsammare). ”Nej, nej!” och så lägger han undan den. I fortsättningen kommer jag att resa mig och börja diska.

Gissa vem som är WWF-fadder för skyddande av svensk djur- och natur? Lilla jag!

Apropå egotrippar.

”Det är mitt fel.” Hur många gånger har det yttrats i litteratur och film? När någon råkar illa ut och speciellt när någon gör ett mindre smart val, ja då finns det alltid någon som hävdar att ”Det är mitt fel.”. Jag har alltid stört mig på det för det är så oerhört egotrippat. Som en 6-åring som ser sig som världens centrum. Det finns en annan vinkel oxå och det är att den egotrippade fråntar den olyckdrabbade ansvaret för sitt val, sitt misstag, som om hen inte är kapabel att göra fatta egna beslut.

En xtra till Eva. Vår snabelförsedda namne.