“Varför använder ni inte vanliga kroppar i reklamen i stället?” Att svara på den frågan med “De är ju bara bilder! Den som inte gillar de får väl titta bort.” vittnar om en djup okunskap…
…. en djup okunskap om de kulturella och politiska spänningar som alltid omgett (den kvinnliga) kroppen som objekt. Den attityden vittnar också om en djup okunskap om hur mycket bilder faktiskt bestämmer vad vi tycker om våra medmänniskor. Den makt som bilder sänder ut kan helt enkelt bara uppfattas av de som är tillräckligt inlästa på ideologisk makt eller själva är utpekade och nedvärderade i dessa bilder. (Eller över huvud taget reflekterar och tänker. Min egen åsikt.)
Läkaren som jag träffade förra veckan ringde igår som avtalat och, som jag befarade, var det ännu svårare att förstå hennes knackiga svenska över telefon. När hon frågade om jag mår bra nu och jag svarade att det går an ställde hon samma fråga. Jag svarade “Okej” eftersom jag anade att hon inte förstått, men hon ville få bekräftelse, så jag sa att jag mår bra och det nöjde hon sig med. Lögn och förbannad dikt! Det var som en usel förhörsteknik: nöta ned genom att upprepa frågan tills du får det önskade svaret. Förmodligen har hon svårt att förstå nyanserna i svenskan för det är det svåraste att få till när man lär sig ett nytt språk. Mitt tålamod var dåligt och jag var förbannad och leds efteråt. Hon har i alla fall förnyat receptet på Zolpidem. Alltid något.
Jag loggade in på 1177 och läste journalanteckningarna från besöket. När jag förklarat att det är “världen” som gör mig deprimerad hade hon – tro det eller ej! – skrivit “vädret”!!!!! Jag blir för i helvete inte suicid på grund av vädret!!!! Idiot! Hopplöst! Det ska mycket till innan jag kontaktar vc:n igen!
Allt fler forskare ifrågasätter idag de samband som skapats mellan kroppsvikt och ohälsa. De kritiserar inte bara sanningshalten i sambanden utan också deras bristande användbarhet och oetiska konsekvenser (Rail m.fl. 2010; Social theory and health). Den kritiska forskningen når dock aldrig allmänheten, eftersom media aktivt deltagit i och spridit katastroftänket kring den tjocka kroppen. En djupt problematisk hantering har därför ostört kunnat fortgå inom de institutioner och av de människor som sysslar med hälsa och ohälsa. Många tycker därför fortfarande att tjockhet måste fortsätta bekämpas med samma verkningslösa åtgärder. De anser att tjocka människor måste skuldbeläggas och pressas till viktnedgång för att de helt enkelt bara måste bli smala. De tror fortfarande att tjockhetens farlighet är vetenskapligt belagd.
I torsdax kväll tog jag 1 Propavan, 25 mg och sov bättre än på länge. Jag hade svårt att vakna, men det var väntat. Lördag, söndag och igår sov jag till 10 eller längre och var tung i huvudet till en bra bit efter lunch. Halva dagen försvann och jag blev rastlös och ville ut. Igår tog jag bara 1/2 Propavan och somnade inte förrän vid 1, vaknade flera gånger och när klockan var 5 kunde jag inte somna om. Det måste ju finnas 10 mg:s tabletter, så att jag får sova lagom mycket. Eftersom jag ändå var vaken när klockan var 7 steg jag upp och åt frukost och halv 10 gick jag ut. Kroppen var trött och inte alls med på noterna. Jag handlade oxå och den sista biten med backe och trappor var gräslig. BLÄ!
…. i ett civiliserat samhälle, varken mobba eller kränka människor för hur de ser ut och fungerar. Vi har skapat etiska regler, diskrimineringslagar och en mängd formella och informella regler som enats om att varje människa ska bemötas med respekt. Men kroppsvikt skyddas inte ännu i sådana lagar.
Det var läkardax igår. Det finns ingen anledning att gå in på detaljer om själva samtalet. Resultatet blev en xtra sömntablett, Propavan. Jag har provat den tidigare, men då var den en ersättning för Zolpidem och var helt verkningslös. Nu ska jag ta den tillsammans med Zolpidem, så det är värt ett försök. Läkaren ska ringa på torsdag för att följa upp hur det har gått.
2 av mina krav på ett läkarbesök blev uppfyllda: hon lyssnade och var inte ens i närheten av att nämna min vikt. Mina övriga, som jag ser som standardkrav, uppfylldes inte. Hon var en kvart försenad, hon bad inte om ursäkt eller förklarade varför. När Pär träffar sin läkare sedan flera år, på Scaniahälsan, vet han att han inte får komma in på slaget eftersom läkaren uppdaterar sig genom att läsa hans journal. Tänk att den sortens läkare existerar! Läkaren jag träffade hade inte använt sin akademiska kvart till det. 1. Hon antydde inte ens att hon hade i formation om varför jag var där. När hon frågade och jag sbarafe att jag behö de förnya Zolpidemreceptet kontrade hon med varför jag egentligen var där. 2. Hon hade inte en susning om att jag tar Zolpidem varje kväll och inte endast “vid behov” som rekommenderat och att jag har gjort det i många år. 3. Hon gav intryck av att det var första gången jag var i kontakt med svensk sjukvård. Har vc:n inga uppgifter alls om lungutredningen?! Kunde hon inte se att det är mer än 2 år sedan jag lämnade prover? 4. Hennes svenska var knackig. När hon frågade varför jag mår sämre just nu och jag svarade “Världen.” lät hennes bekräftande som “Vädren.”. Hur kan jag veta säkert att hon begrep?! Det är inte första gången jag träffat en läkare där det har uppstått språkförbistringar och när jag söker för fysiska besvär känner jag mig inte lika utsatt, men när jag försöker få fram hur desperat, maktlös och ångestfylld jag blir av att allt går åt helvete – då BEHÖVER jag veta och KÄNNA att mitt budskap når fram. 5. Jag vill slippa känna mig uppgiven när jag går hem.
Hon blev tydligt förvånad när hon frågade om jag hade någon psykiatrisk kontakt och jag svarade nej. Hon blev lika förvånad när jag tackade nej till samtal med en kurator. Jag har levt med den här satans sjukdomen i mer än 30 år, ätit femtielva olika mediciner, provat elbehandling, gått i terapi i så många omgångar att jag vet hur samtalen är upplagda och kan svaren utantill. HUR kan 10 samtal med en kurator hjälpa mig? Ge mig de mediciner jag behöver och lämna resten till mig.
