“Barnbruden” av Anna Laestadius Larsson handlar om, i första hand, Hedvig Elisabeth Charlotta som är utsedd att bli gift med hertig Karl, bror till Sveriges kung Gustav III. Det är juni 1774 och Charlotta är bara 15 år. Ombord på fartyget finner hon en vän i Sophia von Fersen, syster till den beryktade Axel von Fersen. Sophia hjälper Charlotta att komma in i hovlivet runt Gustav III. Trots att kung Gustav III har varit gift i närmare 10 år har han ännu ingen tronföljare och flyttar över ansvaret på sin bror hertigen i hans äktenskap med Charlotta. Längst ned i tjänstefolkets hackordning finns Pottungen som tar hand om kungligheternas nattkärl och rövdukar. Pottungen kan inte tala, men Charlotta får upp ögonen för henne och börjar undervisa henne sakta men säkert.
1770-talets Stockholm med Slottet och Den kungliga operan som navet i hovets alla intriger. “En lyckad blandning av siden och löss, allvar och underhållning.” enligt tidningen Amelia. Jag håller med. Det är en historisk roman när den är som bäst med trovärdiga karaktärer och dialoger och miljöbeskrivningar som får mig att transporteras dit varje gång jag öppnar boken för att läsa. Det fanns en mening som gav mig tydliga bilder av hur det förmodligen såg ut. “Klick, sade det när samtliga hovfröknar fällde upp sina solfjädrar och gömde sig bakom dem. Ovanför plirade deras ögon ogenerat nyfikna.” Det skulle göra sig snyggt på film.
Hedvig Elisabeth Charlotta skrev dagbok i brevform som hon hoppades kunde bli hennes arv till eftervärlden och så blev det. Hösten 2013 doktorerade historikern My Hellsing med en avhandling som lyfter fram Hedvig Elisabeth Charlottas politiska ambitioner. Anna Laestadius Larsson har planerat en trilogi och den andra delen, “Pottungen” läser jag just nu.
Ewa, visst är Barnbruden och Pottungen två böcker som väl beskriver hovlivet på 1700-talet. Ser fram emot att få läsa den tredje delen, Räfvhonan, som redan finns i bokhandeln. Det är som du säger lätt att förflytta sig mellan de vackra salarna och ta del av skvaller men även allvarliga samtal. ”Hedvig Elisabeth Charlotte” har jag också läst och där väntar också del två, lite osäkert när den blir klar. Jag kände en saknad när de sista raderna var lästa, men att vänta är kanske inte så tokigt.
Hej Monica! Jag är 100 sidor in i “Pottungen” och den är sååå bra! Jag ska kolla upp “Räfvhonan”. 😀
Om du har tid och lust skulle det vara roligt att höra vad du tycker om “Räfvhonan” och kanske också “Hedvig Elisabet Charlotte” om du tänker läsa den. “Barnbruden” och “Pottungen” har jag lånat på biblioteket så det blir väl att låna även tredje delen. Om det blir ytterligare en del av My Hellsings bok får det bli ett inköp eftersom jag äger del 1. Böcker är bara så underbart…
“Räfvhonan” kommer jag absolut att läsa så snart den kommit ut som pocket och jag recenserar förmodligen den i bloggen. “Hedvig Elisabet Charlotte” verkar oxå intressant och den finns på min favoritlista hos Bokus. Böcker och läsning är som syre för mig! 😀