Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Husdjur

Tänk dig följande: du bor i en bostadsrättsförening med mycket grönområde och med lägenheter på nedervåningen som har sin egen gräsyta utanför balkongdörren där utemöbler och grill står på sommaren. Gården är innesluten av husen och som gjord för barn i alla åldrar. Det finns gungor och en liten sandlåda. Mysigt eller hur? Det finns en trappa på utsidan av varje hus som leder upp till lägenheter på övervåningarna. De har balkong i stället för uteplats. Flera hundar och katter och till och med en liten kanin som skuttar runt och mumsar klöver. Du kommer hem från jobbet och ser fram emot att slappa på din uteplats innan det är dax att laga middag. Det visar sig att en hund gosar i din favoritmöbel. Klädseln är full av hår och som pricken över i ligger en rejäl bajskorv på din gräsplätt. Du vet inte vems hunden är eftersom det finns minst 10 som rör sig fritt i området. Grannen i lägenheten ovanför njuter oxå av sommarvärmen och har balkongdörren på vid gavel medan hon tittar på tv. Något rör sig i ögonvrån. Grannen bredvid har en liten hund som har lyckats ta sig över till din balkong och nu knallar in till dig. ”Vad tittar du på? Nåt bra?” Du skopar upp den i famnen och hojtar till grannen att ”Jag har din hund här!”. Grannen ber om ursäkt med ett generat skratt för du ”vet ju hur hundar är och de mår inte bra av att hållas instängda”. Tur i oturen är att du gillar hundar och inte är rädd för dem. Du öppnar din ytterdörr för att ta en promenad och möts av en hund som tittar förväntasfullt på dig och du har fullt sjå att hindra den från att gå in. Under de kalla månaderna hänger du ut fågelmat och njuter av att iaktta både små och större fåglar och även en och annan ekorre, till och med rådjur. In från höger smyger en hund som oxå gillar fåglar, men av en helt annan anledning. Du knackar på fönterrutan för att varna fåglarna och få de att sticka därifrån. Då och då kommer ett mejl från en av föreningens hundägare som ber att vi ska kolla i förrådet, så deras vovve inte smitit in där och blivit instängd. När en granne varit bortrest över helgen blir han mött i dörren av en uppskärrad hund som rusar ut och förbi honom. Just den hunden har saknats i 3 dagar. Hur lägenheten ser ut eller luktar förtäljer inte historien. En vädjan från hundägarna om att vi väl kan kolla lägenheten en extra gång när vi planerar att resa bort.

Jag hoppas att du har bilden klar för dig för nu ber jag dig att byta ut varje hund mot en katt för det är katterna som utgör problemet i föreningen jag bor i. Förresten är det katternas ägare som är problemet. Samtliga situationer jag beskrivit har inträffat. Det var jag själv som fick lämna tillbaka katten till grannen. Till skillnad från hundarna kan katter klättra och de klättrar högt och de gör det för att komma åt invånarna i fågelholkarna som vi har flera av. Det handlar om tamkatter som inte behöver jaga för att överleva. Det bodde en dam i våningen under oss som hade både en hund och en katt, men hon satte en liten bjällra i kattens halsband som pinglade varnande och räddade livet på småfåglarna. Jag har inget emot katter för jag älskar alla djur utom spindlar. Min dotter har en urmysig innekatt. Det är kattägarna och deras låt gå-attityd. ”Katten är en fri själ!” till skillnad från hunden. ”Det är onaturligt att hålla den instängd!” till skillnad från hunden. ”Den härstammar ju från tigern!” till skillnad från hunden som bara härstammar från vargen. Det är inte bara jag som inte tycker om de fria själarna som lämnar sin avföring i både sandlådor och på gångvägar för de kilar ju inte hem genom kattluckan för att gå på lådan. Avföringen som innehåller toxoplasmos och är giftig särskilt för gravida och multisjuka. Sedan ett par år har föreningen en kattgrupp som får gå runt och plocka upp efter sina katter. Det är bra! Då förstår dem bättre vad hundägare har varit tvungna att göra i årtionden.

Datortomografi

Läkaren ringde igår. Ingen lunginflammation. Det har inte at göra med pollen heller. Det finns en ”suddig fläck” på ena lungan som hon vill ta en närmare titt på genom datortomografi. Väntetiden är 2-4 veckor. Jag får nog lämna kompletterande blodprover oxå. Det är ingen idé att spekulera eller grubbla. Det jag tycker är skrämmande och har svårt att acceptera är att jag inte kan träna. Jag försökte promenera idag, men var tvungen att vända. Det blev 25 minuter i knapp styrfart och med 2 långa pauser. Träning och fysisk aktivitet över huvud taget har jag använt mig av i kampen mot ångest och depression. Vad ska jag använda nu? Om det visar sig vara allvarligt hoppas jag att det tar död på mig snabbt.

Adoptioner

En ny studie visar att en stor del av internationellt adopterade mår så dåligt att de väljer självmord. Jag har bara en sak att säga om det och det är väl snarare en fråga. Varför adopteras barn över huvud taget? Ett argument som att man vill rädda ett barn från gräsliga förhållanden på ett barnhem håller inte. Ingen människa är så osjälvisk. Det handlar åter igen om att uppfylla ett behov. Adoption är ofta ett sista alternativ för ofrivilligt barnlösa vilket förstärker själviskheten.

Klagomålet

Efter telefonkontakten med vårdcentralen och det följande besöket fyllde jag i formuläret för klagomål. Det bästa med att det går att säga ifrån är att de ansvariga måste besvara och bemöta kritiken. Jag har gjort det här några gånger genom åren och alltid fått svar. Skönt att något funkar! Idag fick jag svar gällande förra veckan. Jag fick de förväntade ursäkterna som inte kändes tomma, men jag fick även en bekräftelse på att mina besvär skulle ha tagits på allvar direkt. Verksamhetschefen, Anna Lindquist som även är specialist inom allmänmedicin, skrev att hon läst det jag skrev när jag bokade tid och att det svar jag fick inte var ok. Sköterskan som svarade borde ha gett mig en av akuttiderna följande förmiddag i stället för att be mig att ringa på morgonen. Det faktum att läkaren jag träffade ansåg att jag behöver röntga både lungor och hjärta och kanske har blodbrist gör att vårdcentralens bemötande inte godkänns. Nu ser även jag allvarligare på mina symptom och är faktiskt lite skakis… Jag tror inte att någon som varit i kontakt med vårdcentralen blivit upplyst om att det finns en möjlighet att få en akuttid utan att kasta sig över telefonen klockan 8. Nu återstår svaret på röntgen.

#Swedengate

Vi lever i ett absurt tidevarv. Svenskarnas asociala beteende har blivit en viral dokusåpa. Jag skrev om det för ett tag sedan och jag skriver igen eftersom jag inte tycker om att de klankar ned på Sverige för en sådan skitsak. I den senaste krönikan i detta ämne fanns en kommentar av Pascal Pierre som lyckats formulera precis det jag tänker och känner. Jag citerar kommentaren rakt av.

”Ja som vanligt känner jag inte igen mig alls i det som beskrivs. Jag minns väl exakt hur mina vänners föräldrars mat smakade som liten, och de få tillfällen jag inte åt hos vänner var just för att jag skulle hem till mina föräldrar och äta och hade en bestämd tid att gå hem.

Men vem bryr sig om nyans eller skälighet när man ska märkvärdliggöra sig över svenskarnas osvikliga själviskhet. Ingen vill med tång röra saker som fikakulturen, sju sorters kakor, den gamla traditionen att fylla kyrkor för man ville att bröllop skulle vara bevistade till fullo, de starka facken i landet, a-kassor, en nästan ojämförligt stark jämställdhet både ekonomiskt och socialt, mellan könen jämfört med resten av världen. Allt detta är också kultur. Men, såklart, skulle man vara ärlig med dessa kulturella faktorer skulle man inte få vara elak mot svenskarna och därmed försöka förmå dem att böja sig.

Nu menar jag inte att författaren implicit sysslar med det jag skrivit ovan, men det är märkvärt att medelhavskultur inte skrivs inom citationstecken medan ”svenskhet” gör det. Lustigt.

Hur som helst förefaller det för mig rätt skrattretande att flera som skanderat högst kring hur ondskefull den svenska kulturen är kommer från kulturer där man fortfarande har dödsstraff, fortfarande stympar nyfödda med olika ursäkter, fortfarande har nära oöverbryggbart stora skillnader mellan könen. Men svenskarna är ändå ondare på nåt magiskt vis. Vad var det den där korsfäste profeten sa om bjälken i ögat?”

Där satt den! Tack, Pierre Pascal!

Det sägs att svenskar är självgoda och stöddiga och det är främst norrmän och danskar som säger det. Norge har kanske ett lillebrors-komplex efter den påtvingade unionen för hundra år sedan, men om det är några som är självgoda, så är det dem. När Covid-19 härjade som värst var stämningen längs gränsen rentav hotfull och svenskar som jobbade i Norge blev mobbade. Danskarna anser att vi är tillknäppta och stela med dåligt ölsinne och kan inte förstå att vi finner oss i att staten begränsar vårt alkoholintag. De tiger om att de själva har enorma problem med alkoholrelaterade sjukdomar. Den vitt omtalade jantelagen finns inte bara i Sverige utan även i våra grannländer och jag undrar hur ”Du ska inte tro att du är något” går ihop med stöddighet?

Stämning

Om 3 månade går Sverige till val och förutom den cirkus och skakighet som alltid föregår ett val har vi en NATO-ansökan som blivit hängande i luften på grund av Turkiet. För någon månad sedan publicerade DN resultatet av en undersökning gällande svenskarnas förtroende för politiker och journalister. Jag har inga siffror och jag tycker inte att det behövs för faktum är att vårt förtroende har sjunkit så pass mycket att demokratin hotas. När det gäller journalister och press beror mitt personliga bristande förtroende på att de svartmålar allt med sina rubriker. Grävande journalistik är nödvändig för att ta itu med skumraskaffärer, men måste de grävande journalisterna fokusera på orättvisor och fuskande som bara spär på känslan av maktlöshet och uppgivenhet? Finns det verkligen inget intresse för att gräva fram alla de som faktiskt har viljan att göra sitt för att förbättra sin närmiljö? Här fyller lokaltidningarna en viktig funktion eftersom de skriver om nyheter på närmiljö-nivå och ofta har med en och annan eldsjäl.

Däremot har jag numera noll förtroende för våra folkvalda politiker på regeringsnivå. NOLL. Det har, för mig, ingen betydelse att det måste förhandlas om precis allt eftersom inget parti är tillräckligt stort. Det som Amaneh Kakabaveh håller på med är en skam! Vare sig man benämner henne som politisk vilde eller partilös frifräsare, så är det en skam att använda sitt mandat som hon gör! Varför tillåts en partilös ha kvar sitt mandat?! Hon var besvärlig redan när Jonas Sjöstedt var partiledare. När SD & Co började gapa om ännu en misstroendeförklaring såg hon sin chans att hamna i rampljuset under flera dagar för att sedan lägga ned sin röst. Var finns respekten för demokratin? Var finns respekten för oss väljare? Hur har hon mage att riskera en regeringskris när världsläget är som det är?! Hur ska vi motiveras till att hålla ihop när de vi röstat fram att leda oss har fastnat i sandlådan?

Generation Z kommer att stämma Sverige på grund av att vi inte har en chans att nå klimatmålen och det gör de rätt i. Medborgarna borde stämma regeringen. Ännu hellre: vi borde stämma enskilda partiledare (M, SD och KD) för att de kontinuerligt skapar drama och osäkerhet.

Röntgen

I morse ringde jag röntgen på Södertälje sjukhus för att höra om remissen gått igenom. Det hade den. Tack vare sitt flexibla jobb kunde Pär både köra mig dit och vänta tills jag fick komma in. Vi fick vänta i 2 timmar och sedan tog det 5 minuter att röntga hjärta och lungor. Jag anmälde mig 20 över 10. När klockan närmade sig tolv hörde jag hur sköterskan i receptionen säga att det var en beräknad väntetid på minst 2 timmar för dem som anmälde sig. Jag kan inte låta bli att fundera på varför. Drop-in-röntgen tar emot såna som jag, fotskador och bröströntgen. Det var svårt att veta om man kallades i turordning. Nu är det gjort i alla fall och den personal jag träffade var väldigt trevliga och lät inte eventuell stress märkas. Även hon som svarade i telefon var trevlig. Det är så det ska vara!

Remiss

Läkaren från i torsdags ringde. Min sänka är hög. Det kan bero på allergin eller på lunginflammation. Hon skickar en remiss till drop-in-röntgen på Södertälje sjukhus. Hur har jag fått lunginflammation? Kan man få det utan förkylning eller influensa?

Läslust

Jag har inte kunnat läsa på flera månader. Läskramp. Idag läste jag ut en favorit i repris: Toffs bok av Kalle Dixelius. En dystopi. På 2460-talet hittas Toffs bok. Den visar sig vara ett sällsynt och oerhört viktigt historiskt vittnesbörd om Den Mörka Tiden som inföll under 2200-talets Sverige.

Första gången jag läste den var 2010 och jag minns känslan av uppgivenhet som förklarligt nog är den genomgående känslan. Tills Toff får läsa en bok. Att läsa och skriva är förbjudet, men som så ofta genom historien börjar det med att några få vågar göra motstånd. Samtidigt som han läser skriver han det som blir Toffs bok.

Jag tycker om språket i boken som ju är Toffs språk och särskilt hur det utvecklas och blir nyansrikt med en rik vokabulär ju mer han läser. Förtryckare har alltid använt sig av att förbjuda kunskap som ett sätt att hålla folket i schack, men förr eller senare får de på skallen.

Första gången jag läste boken gillade jag det ovissa slutet som gjorde att allt blev något annat. Den här gången tolkade jag slutet annorlunda, men jag gillar det fortfarande.