Tonny Gulløv har skrivit “Tusenårsriket” som har kommit ut i, hittills, 4 fysiska delar och 5 som ljudbok med del 6 i faggorna. Det är Stefan Sauk som har läst in dem och jag har lyssnat på dem flera gånger och mellan december och början av februari läste jag de 4 tryckta delarna. Även där finns namn-problemet och det är lättare att läsa och kunna backa och repetera.
Böckerna handlar om när Danmark skapades och berättelsen tar sin början på 940-talet. Ulv Palnatoke står i centrum och det är han som berättar. Nu snackar vi vikingar, riktiga vikingar, karlakarlar som drack öl, åt fläsk, bolade med kvinnor, slogs, rövade och krigade. “Och du tycker OM de här böckerna?!” undrar du och tvivlar på om din uppfattning av min boksmak har varit felaktig. Nej, du har fattat rätt om att de här böckerna inte verkar passa in. Som ett sidospår kan jag säga att serien “Vikingar” på Netflix är rena, rama dravlet – den amerikanska romantiserade versionen av “Tusenårsriket”. Tillbaka till Danmark!
Det är oerhört gubbigt och manhaftigt med rapande och fjärtande. På plundringstågen mördas och våldtas det och de tar människor som trälar. MEN – och det är här som Tonny Gulløvs böcket skiljer sig från alla andra skildringar om vikingatiden – mitt i allt detta finns HUMORN, självdistansen, skämten och skratten. Det är DET som fångat mig! De få kvinnor som finns med är respektingivande och starka och Ulv Palnatoke erkänner ofta att han verkligen gör sitt bästa för att visa var skåpet ska stå, men det blir sällan så, men han slår inte kvinnorna. Där finns Lynn som är en völva och har kontakt med gudar och de döda och HENNE har han respekt för, henne är han rädd för.
Tonny Gulløv är en otroligt skicklig berättare och översättningen är suverän. Hans kunskaper är gedigna i allt från hur långt Danmar sträckte sig (faktiskt en stor del av södra England!) till kläder och hus och över till uttryck och asarna. Det är historiska romaner i världsklass och det är ju min absoluta favoritgenre! Som grädde på moset är det endorfiframkallande att lyssna på Stegan Sauk! Han tycker oxå om böckerna för det hörs på inläsnimgen.
En annan bok om vikingatiden lyssnar jag på just nu, “Odins eld” av Elvira Birgitta Holm. En stillsammare variant på samma tema som utspelar på Öland i mitten av 940-talet. Vi får följa tvillingarna Jorunn och Joar. Här ligger fokuset på den lilla världen med fler kvinnor och inga krig och trots snävare gränser förskjuts perspektivet och blir, motsägelsefullt nog, bredare. Visserligen var kvinnornas liv begränsade, men det var fritt fram för känslor och nära samtal, kunskaper om läkeörter och förståndet att inse att hämnd bara leder till mer hämnd.
Elvira Birgitta Holms kunskaper är lika gedigna som TG:s och hon har med flera av berättelserna om asarna och jättarna. Språket är bra och trovärdigt. Det enda som saknas är humorn. Humor är SVÅRT. Särskilt när det kommer till i vilken utsträckning den ska vara med. Snäppet för mycket och det blir fånigt. Det är en konst! Det är Anna-Maria Käll som läser “Odins eld” och hon är alltid bra och här är hon xtra bra. Balsam för öronen! Hon är en av få inläsare som inte har hamnat i ett fack utan läser in humor, kriminal, historiska, verklighetsbaserade och deckare.
