Jag har inte resfeber inför söndagens tripp till Hässle. Jag har resångest. Ju närmare söndag desto mer ångest. Jag drar mig för att ta Lergigan eftersom jag blir så trött och den här veckan har jag en del att göra och det finns inget utrymme att sova halva dagen.
Igår vaknade jag halv 7 och ångesten slog klorna i mig. Det var varmt trots att jag sovit i läsrummet. Jag hade planer på att promenera både torsdag och fredag och lördag, men jag var så trött och tröskeln att bestämma vilken runda var ohanterligt hög. På den nivån var det. Igår kom jag faktiskt iväg på grund av ångesten. Kvart över 8 drog jag igång i ett tempo som påverkades av ångesten, men det kändes bra, det var skönt och jag fick till andningen. När det var 10 minuter kvar drog jag ned på tempot eftersom ångesten hade släppt och det var som att gå in i en vägg. Pang! Jag hade knappt styrfart den sista biten. Det blev inga ryggövningar eftersom jag blev yr som vid plötsligt blodtrycksfall och yrseln gick över i svimningskänsla. Jag startade fläktarna och lade mig på golvet och blev kvar där. Fy tusan! Det var inte så varmt ute, ca 20 grader och jag drack 7 dl vatten under promenaden på 70 minuter och ännu mer när jag kom hem. Efter en lång dusch kände jag av spänningsvärk i nacken och masserade in Tigerbalsam i hopp om att slippa huvudvärk (jag har tagit värktabletter endast 1 gång de senaste 2 veckorna och ville ogärna bryta sviten), men på eftermiddagen blev 2 Treo nödvändigt.
Sista låten ut var “Walking in my shoes” med Depeche Mode.
Jag väntade en matleverans från Coop (jag har dumpat Mathem efter att förseningar blivit mer regel än undantag och för många misstag i leveranserna) 9-12, så jag kom ur sängen före 9. När maten kommit strax före 10 och jag plockat in allt förberedde jag vardagsrummet för ett styrkepass. Sedan målade jag (diamanttavlan) fram till lunch. Gummipasset var raka motsatsen till gårdagens promenad: perfekt! Det var såååå skönt och roligt och välbehövligt för speciellt ryggen. Den här gången fick armarna pisk. Den träningsvärk i låren som jag fick efter träningen i förra veckan var grrrrräslig. Jag vaggade runt som en anka och det var en plåga att sätta mig och resa mig. Det var inte förrän på torsdagen som jag kunde röra mig som vanligt. Ynkligt.
Sista låten ut idag var “Maybe you’re the problem” med Ava Max.
