Jag visste att jag skulle bli trött. Jag var inställd på att bli trött. Lik förbannat är jag besviken. I lördax sov jag och tillbringade dagen i pyjamas. Igår handlade jag på Konsum. Idag hade jag ingen lust att stiga upp alls.
Det var väldigt mysigt att tillbringa 4 dagar med Elin och Pär. Vi fick samma hotellrum som i julas – det bästa med svängrum även om duschkabinen kunde ha varit större. Vädret var … milt uttryckt ostadigt. Nervöst passar ännu bättre. SMHI:s prognoser ändrades varje dag. Regnskurarna var ibland så lokala att marken gick från blöt till helt torr på ett par kilometer. När vi åkte till Kåseberga i Ystad förra måndagen hade molnen samma färg som nya blåmärken och vi körde genom tidvisa skyfall. SMHI lovade att solen skulle skina i Ystad och Elin kollade prognosen flera gånger under de 90 minuter det tog att köra dit. “Solen kommer att skina i Ystad!” och det gjorde den faktiskt! Det var bra väder medan vi befann oss i Lund, men det skurade både på väg dit och tillbaka till Hässle. I juni skrev DN att vi kunde vänta oss en upprepning av värmen 2018 med 25-30 grader i flera veckor och det fasade jag för, men att i stället få det här vädret… Jag bryr mig egentligen inte om vad det är för väder, men jag vill kunna bestämma vad jag ska ha på mig och inte behöva ha med mig en ryggsäck med alternativa utstyrslar varje gång jag planerar att vara borta över dagen.
Det här med tåg i stället för bil. Nu har jag provat det och är inte så nöjd som jag räknade med. Hemresan blev visserligen 3 timmar kortare, men kostade 1600 kr sammanlagt. Tåget var obekvämt. Trångt över allt. De är inte gjorda för personer som väger 95 kg och som har en fullpackad resväska. Det får nog bli 7 timmar i elbil i fortsättningen. Surt. Det är nog lika bra. Jag trivs inte med människor jag inte fått välja själv. Pär och Elin är de enda 2 som är 150% godkända.
Huvudvärk. Jag har tagit värktabletter 4 av de 5 dagar jag var borta. Det känns inte bra. Nu när jag kan slappna av igen kan jag jobba på att få IVT-dagar (Inga VärkTabletter) igen.
Jäklar vad jag saknade diamantmålningen!!! Visserligen tillbringade vi en del av kvällarna med Elin, men jag har vant mig vid att sitta och måla mellan 8 och 23 och nu blev det mobilen i stället. Tråkigt! Jag hade ingen bok med mig och de jag laddat ned på plattan var jag inte sugen på att läsa. Så kan det oxå bli.
DET BÄSTA MED ATT RESA ÄR ATT KOMMA HEM!
