Det är en konst att skriva trovärdiga historiska romaner vare sig de utspelar sig på 1500-talet eller 1930-talet. Det knepigaste är nog språket. Jag har läst så många lysande romaner i den genren att jag – som vanligt – blivit allergisk mot taffliga försök. Som ett exempel kan jag nämna en svensk bok (som var så dålig att jag inte minns titeln) där man sydde ihop sår på 1500-talet. Skulle inte tro det! Det var lindor och diverse omslag som gällde. En av de sämsta översättningar av tv-serier jag har stött på är “The Tudors” där Henrik VIII undersåtar svarade med “Ok.” vid mötena. Nu lyssnar jag på “Urskog” som utspelar sig 1930. Författaren klämmer in “glanar” som betyder titta/iakttar på rätt sätt, men använder “tilta” när någon håller huvudet på sned. Det ordet blev inte svenskt förrän på 1970-talet och härstammar dessutom från engelskan som definitivt inte börjat influera svenskan. Tycker du att jag överdriver? Inte jag. Att behärska ett språk är oerhört viktigt!
Jag läser en bok om Titanic som är skriven 1986 och översatt från amerikansk engelska. Här handlar det om slöhet och inkonsekvens från översättarens sida. Mått och storlek anges oftast i fot och jag får ingen uppfattning alls om t.ex. storleken på propellrarna. När det handlar om isberg rent generellt mäts höjden i meter. (Isberget som rev sönder Titanic mätte 15 meter över vattenytan och tillhör gruppen små isberg.) Samma sak med avstånden mellan de sjösatta livbåtarna och Titanic. Irriterande!
