Månad: maj 2023

Dax att ta hand om naglarna! De höll i hela 3 veckor o jag såg fram emot att säga det till henne o att byta färg. Den här gången chansar vi på att de håller i 4 veckor. Spänki!

Jag hade en stressdröm inatt med anledning av nagelbesöket. Jag drömde att jag försov mig rejält. Jag hade tid klockan 10 och vaknade 11. Naturligtvis drabbades jag av nerviga nypor och lyckades inte ringa. Dessutom hade jag svårt att få på mig kläderna och så var det snöstorm. Tror jag. Suck.

När jag hade FB var jag med i en grupp för introverta där igenkänningsfaktorn var hög och medkänslan låg på topp. Det är den enda gruppen jag var med i som var helt fri från viktigpettrar och spydigheter. Det finns mycket humor oxå och jag minns speciellt en dörrmatta (för utsidan) med texten: “Varför står du här och fryser? Gå hem i stället!”. Hehehe.

“Hallå där!”

“Jigsawscapes” från Kidult Lovin är den pusselapp jag använder. Jag har provat flera och den är den enklaste att använda och mest stilrena med många kategorier. Eftersom den är gratis innehåller den reklam, men inte störande mycket enligt mig. Det är där jag hittar bilderna till mina Hjärtevärmare. Det är vilsamt att pussla och jag har blivit en hejare på att lista ut var en bit passar in utefter färgnyanser o ch ljus. Ironiskt nog uteblir den lugnande effekten när jag har ångest eftersom koncentrationen sviker. Jag skulle nog gilla fysiska pussel oxå om det inte var för att de behöver ytor och det är svårt att spara dem när de är färdiga.

Jag kom iväg på en 55 minuters promenad. Det kändes inte lockande eftersom solen brakade ned och det var +15 i skuggan vid halv 10, men vindarna var åtminstone svala. Småtungt, särskilt mot slutet. Är 1 ynka promenad i veckan mitt nya riktmärke?! Det känns såååå bra efteråt trots kliamde ögon och nysattacker, men orken finns helt enkelt inte och 1 promenad är väl bättre än ingen alls. Frustrerad!

Apropå acceptans.

Jag såg en dokumentärserie på Disney om australisk fotboll för damer, AFLW. Spelarna kallar sporten för “footie”, en blandning av fotboll och rugby. Varje säsong har de en pride-omgång då de bl.a. har tröjor i pridefärgerna samt trans- och hudfärgerna. Acceptans. För mig innebär det acceptans. I ett av lagen fanns en muslim. I enlighet med sin religion fick hon inte spela i en pridetröja. Enligt spelreglerna fick hon inte spela i sin vanliga lagtröja. Lagledarna hade flera möten om det här. De ville inte att hon skulle känna sig utesluten, men var oxå oroliga för hennes säkerhet på planen om hon spelade i en pridetröja. Vad är problemet?! Hennes religion är ett sätt att leva, att förhålla sig till världen och människorna utan att kompromissa och det innbär att inte acceptera hbtq+. Alltså kan hon inte spela. Det är hennes val, så varför tassa på tå? Det finns många hbtq+ i laget och det kan hon tydligen hantera. Man fick se henne förbereda sig för bön och sedan be samtidigt som hennes röst berättade att islam är en kärleksfull och generös religion. Jag har hört det förut, men en religion som förespråkar att homosexuella ska dö är varken kärleksfull, tolerant eller accepterande. Hon spelade inte utan stöttade laget från sidan av planen.

I torsdags fick jag ett brev från polisen. “Vad?! Har jag gjort nåt fel?!” Det visade sig vara en enkät om hur jag upplever mitt närområde t.ex. trygghet om kvällarna klotter nedskräpnimg. Det tog inte lång tid eftersom jag har varit förskonad från att drabbas. Peppar, peppar… Däremot går jag aldrig ut på kvällen och de gånger vi åker bort för längre tid än en helg t.ex. över julen är jag alltid orolig för inbrott trots att vår entré ligger synlig. Gissa vad? På natten drömde jag att vi hade haft inbrott plus att de försökt bränna ned huset och när jag försökte ringa 112 och Pär så – rätt gissat! – blev det bara fel. En övertydlig stressdröm.

Ekorrar i mitt hjärta.