Stödsamtal

Jag träffade IB på Itrim idag. Hon är bra att prata med och blev glad för min skull vad gäller viktminskningen. Jag fick beskriva vad jag äter till frukost och lunch och så måltidsersättningarna. I praktiken kan jag fortsätta med det här upplägget tills jag kommit ned till 70 kg, men det känns inte realistiskt och dessutom mördande enformigt. Pär har blivit indragen i den här megaförändringen och får äta middag själv eller, rättare sagt, han äter vanlig middag och jag äter min ersättning och vi äter tillsammans. Från och med nästa vecka kommer jag att ha min s.k. undantagsdag på fredagar och då kommer vi att äta vanlig, ordentlig middag tillsammans, men med nödvändiga förändringar. Feta såser och söta efterrätter. Något annat kommer jag faktiskt inte på för jag själv äter nästan aldrig potatis eller pasta, jag föredrar ris. Mer grönsaker förstås och det är egentligen inget stort problem om vi får tag i grönsaker som har smak. Tomater till exempel smakar oftast ingenting. Det spelar ingen roll hur röda och mogna de är för det är bara yta. Det finns en sorts cocktailtomat på kvist som ofta kallas Romantica och den tomaten är god, riktigt god.

Jag är väldigt trött idag. Förra veckan har hunnit ikapp mig. Smack! Charktallriken som jag alltid äter till lunch nu (när jag hittar något jag gillar, så kör jag det till det bittra slutet) är det enda som har varit gott idag, som har haft smak. Jag köpte med mig lite ny ersättning och provade Pasta Italiana till middag, men uää, jag måste ha gjort fel för den ska väl inte  vara så där vattnig och lös? Kvällsmålet bestod av en hallonsmoothie som var helt ok. Inte ens teet smakade särskilt mycket. Jag är hungrig och leds på att dricka vatten och springa på toaletten. Jag kryper i säng snart och så känns allt bättre imorrn.

Mitt andra maraton

Fanfardax! Jag har gått ned 2,8 kg på en enda vecka. Ömäjsing!

Omslag i vädret: 4 plusgrader och ett fint duggregn i luften. Jag promenerade idag och trots att det egentligen inte regnade blev glasögonen alldeles prickiga. Det var blött och slirigt och inte alls lika fint som tidigare. 2/3 gick bra, men sedan blev jag trött och struntade i att ha ett pulsförhöjande tempo. Nu när jag har stegräknaren går jag någon av mina olika rundor för att få veta hur långa de är. Idag tog det 70 minuter att gå 5 km (fd. Statoil till Nytorpsskolan förbi “Stallet” och hem via gymnasiet). Jag fick en utmärkelse från Fitbit eftersom jag har knatat ihop 42 kilometer sedan jag började med stegräknaren (egentligen längre eftersom jag inte räknade stegen under de första promenaderna för 2 veckor sedan) och det är ju det samma som ett maraton! Det blir mitt andra maraton på 24 år. Att föda barn – vilket jag gjorde för knappt 24 år sedan – innebär en ansträngning motsvarande ett maratonlopp. Sug på den!

Trött

Det blev den korta rundan idag, 4 km på 55 minuter. Det var plogat, men knöligt och väldigt tufft för mina vrister som jag redan var trött i efter gårdagens tur. Idag är jag trött över huvud taget. Det har varit en tuff vecka med en omställning med stort O. Både igår och idag hade jag planerat att sova middag, men det blev aldrig av. Jag ska nog lägga mig tidigare än vanligt ikväll…

Pulshöjande pulsande

Swoosh! Det ramlade ned 10 cm snö i natt och det fortsatte att snöa med varierande intensitet fram till lunch. 20 i 10 sopade jag mig nedför trappan och promenerade sedan runt Flaten. Promenerade är inte rätt ord. Pulsade och slirade är mer korrekt. Det var knappt att bilvägarna var plogade och jag var ensam om att använda apostlahästarna. Snön på gångvägarna låg helt orörd. Trottoarerna var gångbara några meter här och några meter där. Uselt! Jag fick gå i vägbanan 90% av sträckan. Det var provocerande att se hur traktorn åkte fram och tillbaka för att få bort snön från parkeringen vid pendeltåget – den bortre som sällan utnyttjas under helgerna! – medan jag slirade framåt i vägbanan. Bortsett från det var det en skön promenad. 5 km enligt stegräknaren. Enligt Itrim räknas promenader som vardagsmotion dvs. inte egentlig träning. IB frågade mig om min puls ökar när jag promenerar och det tolkar jag som att det är där skillnaden ligger. Ökar min puls?! Tacka tusan för det!! Jag är inte ute och fingår direkt och en översnöad dag som den här fick ben och hjärta jobba duktigt. Dessutom skottade jag snö när jag kom hem, så nog ökade pulsen alltid. Fnys!

Sammanhängande rekommendationer

Chefen för vaktstyrkan, Sture Surikat, har känt en viss oro när han inte har kunnat se över högen med snö som samlats på fönsterkarmen. Nu har den sjunkit undan och han är lugnare.

Är det möjligt att motstå strålande sol, snöknarr och 17 minusgrader? Tusan heller! Jag byltade på mig och gick Ut på Landet. Det var ljuvligt! Det var bara mot slutet som jag verkligen kände mig kall. Enligt stegräknaren var rundan 6 km, drygt 8000 steg.

Stegräknaren, Fit bit Zip, kopplas givetvis ihop med mobilen via blåtanden och det är behändigt. Det finns en lista med diverse rekommendationer t.ex. hur mycket vatten jag bör dricka under en dag (2l), hur många steg jag ska gå per dag (10000) och hur många aktiva minuter som behövs för att kroppen ska få sitt (30). Då slog mig en tanke: alla ni som har stegräknare på arbetet och kommer hem på fanfar-humör för ni har gått 14354 steg minsann. Om de 14354 stegen utgörs av att ta sig från ett möte till ett annat, men inte är sammanhängande i de rekommenderade 30 minuterna, så gör de ingen nytta. Jag har fått ihop 9224 steg idag och de satte ihop 83 aktiva minuter. Just idag kommer jag inte att hinna få i mig allt det rekommenderade vattnet eftersom jag faktiskt har fullt upp med att äta ferrarisar.

Bara böcker

En ny kategori som jag har döpt till “Böcker 2017” och som känns nödvändig nu när jag börjar bli gammal och förvirrad och inte längre minns vilka böcker jag har läst vilket kan resultera i att jag köper en bok som jag har gjort mig av med tidigare av den anledningen att den var dålig och så sitter jag där och läser och blir mer och mer irriterad över att jag tycker att den känns bekant… Mina recensioner hamnar förmodligen här i fortsättningen, men även de böcker som jag inte läser färdigt för är det något jag inte längre plågar mig med, så är det att läsa ut en bok jag inte gillar.

Det går en gräns

Jag promenerade till Salem (20 minuter) och via tennishallen hem (40 minuter). Enligt min stegräknare är det 5 kilometer dvs. en halv mil. Det var ett makalöst vinterväder med knallblå himmel, en sol som orkat upp över horisonten (det var vid 10-tiden) och 10 minusgrader. Livsandarna vaknade. Men det går en gräns här i Rönninge/Salem. Gränsen utgörs av järnvägen och det handlar om plogning. På min sida plogas bilvägar och parkeringar. Punkt. Absolut inte trottoarer och knappt gångvägar. När jag har passerat järnvägstunneln vid Hagavägen och kommer till gångbron mot Salem, så är framkomligheten föredömlig. Skillnaden är så tydlig att det är pinsamt! På hemvägen var det plogat fram till “tennisbron” över järnvägen där jag fick trippa fram i tidigare fotspår hela vägen ned till tennishallen. Där finns en parkering och en bilväg, så där var det plogat. Suck. Samma sak varje vinter.

Jag har minskat skärpan och lagt till en vinjett, men inget mer. Vilket ljus!

Jag funderar en hel del på orsakerna till ångestattacken i tisdags. Pär påpekade att jag ju har haft den här förändringen i tankarna länge och när den väl påbörjas slappnar jag av samtidigt som jag stressas just för att förändringen är så avgörande. Krasch! Det handlar oxå om mina rutiner. Jag älskar mina rutiner! Det är de som får mig att fungera, som gör att jag slipper tänka och det är de som gör mig oflexibel och att jag stressas när de ruckas på. De 2 senaste dagarna har jag tagit tillbaka en del av dem genom att få äta ordentlig mat, men framför allt genom att jag har gjort det på de tider jag har blivit så van vid. Känslan av det kaos som förändringen fört med sig har minskat. Men. Jag mår inte toppen direkt. Ångesten lurar i bakgrunden och jag kan inte bestämma mig för om jag ska dämpa den med en ökad dos av Lyrica eller inte. Jag känner igen ångesten från vintern 2011/12 för plötsligt står jag inte ut med tystnad, så jag lyssnar på en bok hela tiden om jag inte tittar på film med Elin. Jag har inte haft min läs & testund på ett par veckor eftersom jag inte kan koncentrera mig på sammanhängande text. Jag brukar tycka om att lufsa runt i en mörk lägenhet, men nu tänder jag nästan alla lampor när det skymmer vid 16-tiden. Det är inte bra. Inte bra alls.

 

 

Riktigt dåligt betyg

Jag brukade beställa kosttillskott och annat från Bodystore. Bra priser, fraktfritt och väldigt snabbt. De använder Qliro för fakturering och det har inte fungerat. Jag gissar att jag har beställt 6-7 gånger och det har fungerat 1 gång. Jag har inte fått fakturan mailad till mig utan har varit tvungen att kontakta kundservice för att påtala det och sedan har den anlänt. I november gjorde jag en beställning där fakturan aldrig kom, men när jag gick in på Qliro var den markerad som betald. Om jag inte hade ett överkänsligt samvete och om jag inte trodde på ärlighet och att göra rätt för mig hade jag inte påtalat det, men nu gjorde jag det. Sedan dess har jag tjafsat med Qliro via mail ända tills idag när Pär ringde Bodystores kundtjänst och redde ut det en gång för alla.

Anledningen till att fakturan var registrerad som betald utan att jag hade fått den berodde på ett tekniskt fel hos Qliro och jag skulle få en ny faktura med förskjutet datum. Ja, men då så! Inget hände. Den 16 dec frågade jag hur det gick med faktureringen. Den 20 dec kom ett mail med en bifogad faktura och jag betalade den. Jag fick en betalningsbekräftelse från Qliro. Klart! Icke sa Nicke. På julafton kom ett mail med 2 fakturor på samma belopp och med samma ordernummer och ingen av dem var betald enligt Qliro. Vad fan nu då?! Den 27 dec mailade jag Qliro igen om att jag hade betalt OCH fått betalningsbekräftelse. De svarade att de inte kunde se någon betalning. Kunde jag dubbelkolla med banken? Jag dubbelkollade och betalning hade gått iväg. Jag bifogade en skärmdump från banksidan och även den betalningsbekräftelse som de skickat till mig. För att få lite omväxling mailade jag Bodystore för att klaga på att det inte fungerade. Jag fick ingen hjälp utan bara ett goddag-yxskaft-svar om hur jag ska göra för att kunna se mina fakturor hos Qliro. ???! Mailväxlingen med Qliro fortsatte och de upprepade bara att de inte kunde se någon betalning. På själva nyårsafton gick jag igenom alla mail och fakturor och listade ut vad som blivit fel:

Nu har jag gått igenom alla mail och fakturor gällande order B040xxxx.

Qliro har mailat två olika fakturor gällande en och samma order.

 

Den 20 dec 2016 fick jag faktura med OCR 502000000455xxxx.

 

Den 24 dec 2016 fick jag faktura med OCR 502000000463xxxx.

 

Den 20 dec 2016 betalade jag fakturan med OCR 502000000455xxxx.

 

Den 21 dec 2016 fick jag betalningsbekräftelse på fakturan med OCR 502000000455xxxx.

 

Jag har betalat det jag ska och jag tycker att det är mycket märkligt att Qliro skickar ut betalningsbekräftelse och sedan hävdar att ni inte kan se betalningen.

 

Vad gäller betalning med OCR 202000002027xxxx: det är ett köp från Tretti.se och jag har betalat och fått betalningsbekräftelse.”

Ord och inga visor! Om de inte fattar det… Det gjorde de inte. Nu drog de till med att jag gjort en dubbel beställning dvs. 2 beställningar med exakt samma innehåll och sedan inte betalat någon av dem. Då mailade jag Bodystore igen. De måste hjälpa mig! Det är ju de som har beställt betaltjänsten från Qliro! Jag fick det här svaret:

Hej Ewa,
tack för ditt mejl.

Det finns en obetald faktura som du beställt från Bodystore.com. Denna faktura tillhör en order (ordernummer: B0402xxx) som skickades med följande kollinummer: UA758701xxxSE. Detta paket hämtades ut 2016-11-30. Du behöver endast betala fakturan som är bifogad i mejlet med andra ord.

Återkom gärna ifall du har fler frågor eller funderingar.
Ha en fortsatt fin dag!

 

AAAAAAGGHH!!!!!

Då gav jag upp. Pär erbjöd sig att ringa Bodystore och det gjorde han idag och fick prata med en jättetrevlig kille. Efter lite diskuterande ringde killen Qliro och återkom sedan till Pär och sade att problemet borde vara löst nu och att fakturan borde försvinna från mina sidor hos Qliro och några dagar.

Jag minns att jag skrev i ett inlägg om kundtjänsten hos Tretti.se att man vet hur bra ett företag är efter hur kundtjänsten hanterar situationen när det blir fel för det är väldigt lätt när vägen är fri från gropar. Qliro har mycket att lära! Det märkliga är att det har fungerat problemfritt hos andra företag bl.a. Tretti.se som använder Qliro, bara inte hos Bodystore. Jag kommer inte att beställa från Bodystore fler gånger eftersom det fungerar endast vid direktbetalning fast det vete 17 hur det skulle bli om jag inte var nöjd med en vara som jag hade direktbetalat…. Är det bara jag som har haft otur?

Från svart till vitt

Att jämföra gårdagen med idag är att jämföra svart med vitt. Inatt sov jag gott. Jag vaknade lugn och utan huvudvärk. Gröt med bär och mjölk till frukost (jag glömde att koka ett ägg!). Sedan skulle jag gå till Konsum och fick knappt upp ytterdörren. Det föll en massa snö igår – 15 cm, minst – och inatt och den har blåst ihop i drivor. Jag fick sopa mig nedför trappan och pulsa fram till gatan där det var plogat. Men jag orkade. Och det var skönt, så skönt att få komma ut! När jag kom hem skottade jag vår gång och sedan pulsade jag till baksidan för att ta bort snön från fågelautomaten som hade grottat igen. En helt annan ork än igår! Till lunch åt jag och Elin omelett med tomat och parmaskinka till och så te efteråt. Gott, gott, gott! Itrims kycklingsoppa till middag och så en skogsbär-shake nu på kvällen. Jag är hungrig, men jag mår inte dåligt. Stor, befriande lättnad!

Inte som bergochdalbana utan som en jojo

Far åt helvete vilken jobbig dag!! Jag sov inte bra i natt. Allt vattendrickande gjorde att jag fick gå på toaletten 2 gånger och så har jag växlat mellan att svettas och frysa. Jag vaknade med huvudvärk och ångest och hade svårt att få i mig äppelgröten utan mjölk (det ska ju vara lättmjölk och nåt sånt skräp har jag inte hemma). Det var 7 minusgrader och strålande sol och jag längtade ut, men jag orkade inte. Kroppen vägrade. Jag lade mig igen. Svettades och frös, men somnade till vid halv 10 och sov till 11. En snabb dusch hjälpte lite för att få bort unkenheten. Ångesten kom och gick hela.Jävla.Tiden. Vad har jag gett mig in på?! Jag vill inte göra det här!! Jag vägrar att gå tillbaka till lättprodukter!!! Jag vill inte, vill inte, VILL INTE! Försök ta 1 dag i taget. Jag kommer aldrig att få äta godis igen! Jag orkar inte…. Huvudvärk!! Det var ingen bergochdalbana – det var en jojo. Uppochned, uppochned, uppochned, uppochned, uppochned. Jag lyckades lugna ned mig och tänka att det är frivilligt, det är ingenting jag måste (även om Itrim kommer att dra 700 spänn i månaden i 2 år…). Och direkt efter kom paniken över vad jag har gett mig in på och att jag inte klarat av ens 2 dagar. Jag försökte titta på film, men kunde inte koncentrera mig. Huvudvärk och ångest och vattendrickande. Illamående. Som pricken över i kände jag mig uttråkad av att inte kunna koncentrera mig. Mer panik. Vid halv 15 dök jag rätt ned. Då gav jag efter. Låg i fosterställning i soffan. Jag vill inte göra det här! Jag vill dricka te med socker och röd mjölk och äta rotfruktsmacka med mycket leverpastej!! Jag vill inte vara fet… Jag vill gå ned i vikt och köpa nya kläder! Jag är så sugen på ferrarisar…. Du kan glömma allt vad godis heter för i fortsättningen kommer det bara någon enstaka “undantagsdag”! Är det verkligen värt det?! Om jag hoppar av det här kommer jag att ångra mig, det vet jag. Jag vill inte, vill inte, VILL INTE!!! Jag började gråta. Jag vankade fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket och fick obehagliga minnesbilder från vintern 2011/12. Och jag fortsatte att gråta. Då kom jag på att jag kunde ringa IB och hon tyckte det att det var bra att jag ringde och att hälsan kommer alltid först vilket betyder att om jag mår så dåligt av enbart måltidsersättning måste jag ändra metod. Nu ska jag äta 2 vanliga måltider (Itrim-stilen alltså) och 2 ersättningar. Efter vårt samtal lagade jag riktig gröt och åt med äppelmos och röd mjölk och 1 kokt ägg. Det var inte gott. Det var nästan äckligt och då fick jag panik igen och ringde till Pär. Och grät. Vi pratade tills jag hade lugnat ned mig. Det är inte kört bara för att jag inte klarar att rivstarta. Det är ett 2-årsprojekt och jag kommer att gå ned i vikt även om det går långsammare. Det är tänkt att metoden ska anpassas till mig, inte att jag ska passa in i en färdig viktminskningsmall. Medan jag pratade med Pär bestämde jag mig för att ikväll skulle jag dricka te. Med socker och fullfet mjölk. Och det gjorde jag! Elin är hemma ikväll och vi drack te och tittade på “Downton Abbey”. Jag tog en extra Lyrica och 2 treo mot huvudvärken. Nu är jag lugn och fin. Jag försöker att inte oroa mig för i morgon…