Jag kämpar med och mot

Promenerade Landet Runt-rundan. Den visade sig vara 6 km och det tog 80 minuter. Bra flyt och tempo större delen av tiden. Flera plusgrader gjorde att jag tog dubbla tröjor under den tunna jackan kombinerat med mössa och handskar. Jag ska nog ta stavarna nästa gång.

För flera veckor sedan sträckte jag mig när jag gjorde ryggövningar på golvet. Vänster sida protesterar. Sträckningen, eller vad tusan det handlar om, kommer och går. Det kan till och med vara svårt för mig att ta riktigt djupa andetag. Idag slog det nya rekord och jag hade jävligt ont när jag kom hem och efter duschen stapplade jag runt och stönade. 2 Treo. Jag sov i soffan i natt och det är möjligt att det förvärrade det hela.

Just nu känns det här med Itrim, måltidsersättningar och kalorier inte särskilt roligt. Jag kämpar med mig själv för att bryta kvällstuggandet. Faaan, vad det är svårt!!! Idag har jag haft en hungerdag, men jag ska verkligen, verkligen göra mitt bästa för att inte äta mer ikväll. Jag kämpar mot mig själv och min egen skoningslösa kritik. “Det är kört…” “Du fixar inte det här – du har ingen karaktär.” “Du har noll uthållighet.” “Du är ynklig som gnäller över att behöva gå hungrig.” “Du vet att promenader fungerar bra, så du måste, måste ut varje dag!!” “Kalorier in – kalorier ut. Kalorier in – kalorier ut! Kalorier in – kalorier ut!!” “DRICK VATTEN!!!” Rösten maler hela tiden. Vis av förra veckans nedslående måndagsvägning skjuter jag upp eländet till imorgon, men det känns inte som att jag har gått ned.