“Måla om skiten då!”

Idag har jag endast gjort sånt jag har velat göra. Jag stängde av mobillarmet och somnade om eftersom jag inte hade nån lust att stiga upp klockan 8. Jag promenerade inte eftersom jag inte hade lust eller ork eller ville utsätta mig för ännu en nära-döden-upplevelse. Efter lunchen satt jag kvar och letade igenom Netflix utbud av filmer och serier. Min läs & te-stund blev 2 timmar och 20 minuter (läser “Blodsbunden” av Augustin Erba – mycket bra!) och inkluderade lördagsgodis. En bra bok + godis = himlen!

Pär och jag kör på enligt devisen “Måla om skiten då!” och det senaste föremålet som har bytt utseende är soffbordet. Det är ett bord som Pär hade när vi träffades för 26 år sedan och rent funktionsmässigt är det suveränt. Stadigt, rymligt, perfekt höjd och med en andra skiva under. Det har blivit slitet och det kändes väldigt trä-igt, furukänsla à la gillestuga. Vi har funderat länge och hit & dit på hur vi ska snygga till det. Att det behövde slipas kom vi inte ifrån, men skulle allt slipas? Eller bara den övre skivan? Eller båda skivorna, men inte benen? Skulle vi måla eller betsa? Kanske måla och betsa? Vilken färg?

Pär tror att han köpte på på IKEA för länge, länge sedan.
Pär tror att han köpte på på IKEA för länge, länge sedan.

Pär har slipat, betsat och oljat in båda skivorna. Jag har målat undersidan, kanterna och benen.

Valnötsfärgad bets och en olja som ger en hård yta. Svarta kanter och ben.
Valnötsfärgad bets och en olja som ger en hård yta. Svarta kanter och ben.

Det fanns en period i början av 2000-talet när många möbler gjordes i just den här färgkombinationen och jag älskade den redan då. Vi bryr inte särskilt mycket om vad som är modernt och inne och vi är väldigt nöjda med bordet.