Nu kommer den. Den stora tröttheten. Det är ingen idé att kämpa emot eller försöka forcera. Det bästa är att ge efter tills kroppen har fått vila färdigt. Renoveringens baksmälla. Jag sitter i mitt fina, fina kök och är så trött och leds att jag har svårt att ens avsluta en enda mening. Igår sov jag till halv 11 och sedan sov jag middag i soffan. Idag gick jag upp klockan 9 endast för att jag var såååå kissnödig. Somnade i soffan före lunch och halvsov en stund före middagen. (Paus när hjärnan saktar ned och nästan stannar.) Den här gången är baksmällan värd sitt pris för jag är oerhört nöjd med resultatet och min egen insats. Nu ska jag bara vila färdigt…
“Hotell Marigold 2”. För 3 år sedan hade “Hotell Marigold” premiär. Det räckte med att jag såg skådespelarlistan på filmaffischen för att veta att den var bra. Den var mycket bra och jag har sett flera gånger. Nu har uppföljaren kommit och den var oxå bra, men jag vill sätta en mjölkningsvarning på den. Den känns inte genomtänkt och smått hafsig. Skådespelarna får inte en enda anmärkning för de gör en utmärkt insats. Karaktären Sonny som var väldigt roande i första filmen känns helt klart överdriven och irriterande. Förvecklingen med hotellinspektören håller inte och jag undrade vad tusan Richard Gere gjorde där? Han är bra, men hör inte hemma i samma film som Maggie Smith som är den enda jag upplevde som trovärdig i en “fortsättning på sig själv” (jag kommer inte på något bättre uttryck). I filmens första scen är hon oerhört missnöjd med det som amerikanerna kallar för te: fesljummet vatten och en sorglig tepåse. Klockrent!
“Labour day” med Kate Winslet. Åh, vad hon är bra! Som så många av de riktigt bra skådespelarna har hon förmågan att uttrycka sig med enbart ögonen. Depression, rädsla, tveksamhet, glädje. Manuset baseras på en bok av Joyce Maynard och jag tror att det är det som gör att den känns trovärdig; hade det varit ett renodlat filmmanus skulle den nog ha varit mer åt thrillerhållet. Frank är en förrymd fånge som Adele och sonen Henry hjälper och han ber om att få stanna hos dem till kvällen för att kunna fly vidare i skydd av mörkret. Redan då anges tonen i filmen för Frank är inte det minsta hotfull. Adele och Henry är egentligen inte rädda och de går med på det. Han blir kvar längre än bara till kvällen. Det är ingen actionpackad psykopatstämning, men inte mindre spännande för den skull. Mycket bra skådespelare och inte det minsta förutsägbar eller klyschig.
Igår var den mest ansträngande aktiviteten att jag gick mellan vardagsrummet och köket när jag vattnade orkidéerna. Idag promenerade jag i 65 plågsamma minuter. Oj, vad det gick trögt! Inget flyt eller stuns i stegen. Blähä! Jag utsatte mig för det mest för att låta kroppen få göra något annat än att renovera ett kök, att få komma ut och hemifrån, att få vara själv en stund. Kroppen hade egentligen inget behov av det hela och det motståndet kändes av hela tiden.
Jag somnade ifrån bettskenan igår och om jag får för mig att den är onödig, så behövs inte mer än en natt utan för huvudvärken – spänningsvarianten – kom som ett brev på posten. En Ipren och middagsvila i ett skuggigt sovrum kändes ljuvligt. Sedan tog jag en Ipren till och värken släppte framåt kvällen. Det är såååå skönt att sova middag!
Massai barefoot technology. MBT. En tanke slog mig när jag var ute idag: när man går barfota tar man inte lika långa steg som med skor på. MBT-skor ska sitta som en strumpa, de ska inte glappa och det påverkar steglängden. Mina nya sitter som en smäck och det känns när det är dax att klippa tånaglarna…
Färdigt!! I söndags sa jag till Elin: “Vid den här tiden nästa vecka har vi ett nytt kök.”. Hon var oerhört skeptisk. Det tog 5 dagar (6 om jag räknar med att jag började tömma köket på söndagen) och den här dagen har mest gått ut på att bära ställa tillbaka allting. Pilutta dig, snorpan!
De gamla listerna i ljus fanér har bytts ut mot …… dito i lackerad ek. Inte den synligaste delen av renoveringen, men vi vet att de finns där.Den ljust gröna gardinkappan harmonierar väldigt bra med det gröna i tapeten, svärmorstungan i fönstret och löven på hasseln.Jag har ingen bild på den lampa vi hade i fönstret förut, men så här ser den nya ut. Träplattan är faktiskt inte av ek. Meh!På den nedersta hyllan syns mitt Mumin-porslin. Det nya skåpet är bara ett par centimeter större åt alla håll, men det kändes som om jag kunde stoppa in hur mycket som helst.
Nu sitter vi här i vårt nya kök och vi är såååå lyckliga…
Välkommen Holger! Det nya vitrinskåpet från Mio. Nåtsåinih-vete tungt!! 2 killar bar upp det för trappan och lade det (färdigmonterat och väl inpackat) i hallen. Pär och jag fick med nöd och näppe in det i köket och upp i stående. Ek is da shit! Det är så snyggt och hårt och doftar härligt.
Det gamla skåpet som vi köpte hos Skeidar för 20 år sedan.Holger från Mio som kommer att fyllas med bl.a. mitt älskade Muminporslin! Åsså får Pär en egen låda för sina prylar.
Ett nytt väggur. Det är mycket större än det gamla och varje gång jag tittar åt det hållet känns det som att få tiden rätt i nyllet. “KVART I NIO!!”.
Det gamla vägguret som alltid gick 5 minuter för fort. Svägerskan hade ett likadant som oxå alltid gick 5 minuter för fort.Det nya vägguret består av en tjock träskiva med målade siffror i silver. Aj lajk it!
En bonusbild på Maja som ville vara med när Pär fotade dagens nya installationer. Hon tyckte inte att det kändes lika läskigt med allt nytt när hon var ute medan jag städade buren. Liten, högljudd och kaxig. Selma tvärstannade på väg in i köket och gick inte in förrän jag gjorde det och hon är nog ganska trött i nosen nu efter att ha sniffat runt flera varv.
“Har’u nått gott?”
Pär har donat med de nya socklarna under bänkarna. Precis som med det mesta annat i den här lägenheten är det snett och vint på konstiga ställen och det gav honom huvudbry och fick honom att sucka och svära.
Den nya sockeln.
Jag har tillbringat den mesta tiden med att rengöra skåpluckor inklusive kyl & frys och kakel. Minnen från Dårstädningen för 2 år sedan. Nu på kvällen har jag rejält ont i handen, men i övrigt har jag mest känt mig trött i kroppen efter 5 dagars fysisk aktivitet. Ryggen har klarat sig överraskande bra. Jag tror att det är styrketräningen som har hjälpt mig och det är den här sortens ork jag är ute efter. Aj lajk it!
Tepetseringen är färdig. Golvlisterna är på plats igen. Den nya mattan är utrullad och köksbordet står där det ska (inoljat renoveringsveckan till ära – det sa bara slurp!). Marsvinen är fått flytta hem igen, men vågade faktiskt inte gå ut mer än någon minut. Färgerna och ljuset är annorlunda för att inte tala om alla starka dofter. Skitläskigt!
Fönsterväggen blev klar idag.En jämförelse. Här syns den gamla mattan.Den nya ljust gröna mattan med det inoljade bordet som ser nytt ut.
Vart tog luften vägen? När vi började i morse var det skurigt och åskigt och det luften rörde sig mellan de vidöppna fönsterna. Mitt på dagen kom solen fram och det blev fuktigt som i Amazonas. Vi 17-tiden stannade allt av. Det kändes som om luften försvann och jag blev klibbig så fort jag rörde mig. När jag satt och läste med mitt kvällste började det fläkta igen, men det varade inte länge. Helt stilla och kvavt.
Selma ska bo här i några dagar, men hon fick inte vara ute som hon brukar på kvällen. I köket saknas socklarna under bänkarna och hon skulle dras dit som av en magnet. Trånga utrymmen is da shit. Det vet varje kanin. Jag känner mig hemsk… Hon ska få ta igen i morgon.
Sanningens minut. Att se en tapet på en provlapp ger mig ingen uppfattning alls om slutresultatet, inte ens när den är enfärgad. Att se en hel våd fungerar bättre. Att se den utvalda tapeten uppe på väggen, en våd i taget… Då är det jäkligt gött att kunna konstatera att valet var riktigt. Magkänslan visade rätt igen! Det kommer att bli bra. Det är sååå snyggt!
En tapet för oss trädälskare! Stiliserade träd som representerar de 4 årstiderna. Inga problem med mönsterpassningen.
Vi hann inte med all tapetsering, fönsterväggern är kvar och den är ganska pillig med flera mindre våder. Jag målade kryddhyllan och väggarna en varv till. Golvlisterna blev rengjorda och målade och så bytte Pär ut handtagen på skåp och lådor.
De gamla handtagen i samma ljusa fanér som bänkskivor och socklar.De nya handtagen i ek. Snygga och väldigt behagliga i handen.
När vi renoverade sovrummet förra året var det värmebölja. Det är en mindre värmebölja nu oxå, så när vi (förmodligen) ska fixa hallen nästa sommar kan den som vill vara säker på sommarvärme fråga mig vilken vecka det blir.
Då var vi igång! Jag känner mig betydligt mer entusiastisk inför den här renoveringen jämfört med sovrummet förra året. Dels pga. det besvärliga bygget av garderoben och dels för att jag tillbringar mer tid i köket. Här kommer flera före-bilder.
Den kombinerade marsvinsburen och förvaringshyllan.Överfullt vitrinskåp som kommer att bytas ut.Den smala väggen till höger om fönstret har 4 väldigt fula hål efter en väggfast CD-hylla.2 förkläden på 1 spik.Den outbytbara kylen och frysen av märket Bosch som – gud ske lov – inte MÅSTE bytas ut.Marsvinens flyktingförläggning i Elins rum (Selma är med Elin hos Robin just nu). Marsvinen har verkat väldigt undrande hela dagen…Det här tyckte vi var sååå snyggt för 15 år sedan; himmelsblått med blomsterbård. Vi tycker inte det längre.
Pär har målat taket och grundmålat väggarna. Jag har tagit hand om finliret dvs. målat mindre ytor balanserande på en trappstege. Riktigt spännande och det var tur att yrseln höll sig i bakgrunden… Den väggfasta kryddhyllan ovanför spisen fräschade jag upp med vit lackfärg och det fanns egentligen inte med i planerna, men när den var tömd på kryddburkar och rengjord såg jag hur sunkig den var.
För 2 år sedan bytte vi taklamporna och det blev kvar en ful fyrkant runt den runda lampan. Det åtgärdades idag.
