Tösen

Jag var så fruktansvärt nervös att det var på gränsen till ångest och jag övervägde att backa ur även om det hade inneburit en avgift. Det var inte smärtan jag oroade mig för eller att jag skulle ångra mig eller att den inte skulle bli så bra. Jag oroade mig för bemötandet. Gammal tant som vill ha en tatuering. Här var vi någon som inte vet någonting om hur det här går till. Himlande med ögonen och skratt i smyg. När jag var på konsultationen för några veckor sedan, då jag blev så besviken var det lite av allt det där som hängde i luften, men nu hade jag bett om att L skulle ta hand om tatueringen och hon var trevlig, lätt att prata med, fick mig inte att känna mig dum eller naiv. Efter det gick det fort. Hon skrev ut bilden jag bifogat i mejlet, kalkerade av den på film som hon sedan förde över på min överarm ungefär som de där fusktatueringarna som fanns när jag var liten. Jag fick ligga ned eftersom “man är mer avslappnad då” och sedan satte hon igång. Jag har alltid hört att det ska göra ont, riktigt jäkla ont, men icke. Naturligtvis kändes det – det är ju en nål som hackar in färgen i huden – men det var absolut uthärdligt. En baggis faktiskt. Det tog 25 minuter från början till slut och den blev så bra, så bra!! Nu har jag Tösen med mig resten av mitt liv och jag ångrar mig inte det minsta! Jag valde att göra det här vid precis rätt tidpunkt i mitt liv och det känns rätt. Det kostade 1000 kr. Nu har jag äntligen en tatuering och det är dessutom en bild som jag själv har designat. Hur häftigt är inte det?

Jag använde marsvinet på min temugg som förlaga, förenklade den och så målade jag dit Tösens bruna kind.
Ta-daa! Den är lite röd och irriterad för det handlar ju faktiskt om ett slags sår, men det försvinner snart.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.