Avslut

Nu har jag äntligen fått mina nya enkelslipade glasögon! Jag kommer att få tillbaka 3500 kr. Det innebär hälften av de 7000 kr som de trippelslipade glasögonen kostade och det innebär även att jag har betalat 3500 kr för ett par enkelslipade glasögon från Specsavers och det känns inte trovärdigt. Den kvinnliga optikern som hjälpte mig var oerhört kort i tonen och avvisande (kan tänka mig att var ganska trötta på mig och mitt gnäll över att glasögonen inte fungerade…) och jag fick inte tillfälle att ifrågasätta summan, men det går att skicka mail. Hehe.

På vägen tillbaka till tåget köpte jag varm choklad hos Vetekatten på “Centralen”. Det är en kontantfri butik och det säger jag inget om, men jag tycker inte om att jag kan betala med mitt bankkort utan att använda PIN-koden. Det är en finess som utnyttjas på “mindre köp under 200 kr”. I min värld är ett köp på 200 kr inte ett “mindre köp”. Jag har frågat Swedbank om jag kan spärra den funktionen, men den är kopplad till företaget i fråga, så svar nej. Det innebär att om jag tappar mitt kort och inte spärrar det fortare än en gris hinner blinka kan upphittaren/tjyven tömma mitt konto ganska snabbt eftersom jag inte är en knösus. 5 “mindre köp” blir en hel tusing och antalet tusingar på mitt konto är knappt plural.  Det kan i och för sig vara en fördel…

Vintersolstånd idag och nu vänder det! Redan i morgon kommer solen att hänga kvar över horisonten en minut längre.

Kompletterande

Jag tog mig hela vägen till optikern idag igen. Tågen gick utan minsta krångel eller försening. Jag hängde på låset och var först in, stegade fram till disken med mina 2 glasögonfodral innehållande 2 par idiotiska trippelslipade glasögon och sa: ”De här fungerar inte för mig!”. Det var inte samma kvinna som hjälpte mig den här gången och det ledde till att hon kontrollerade att glasögonen var korrekt inställda och sedan kom hon dragande med provtextkortet, men då kände jag för att skynda på processen. Jag förklarade att jag helt enkelt inte kan läsa med de idiotiska glasögonen, att jag har för vana att läsa 1-2 timmar varje kväll. Då säger hon att jag nog behöver komplettera med ett par läsglasögon eftersom de progressiva egentligen inte är avsedda för så långa läsperioder. Det intressanta i kråksången är att vid det förra besöket – då jag blev så frustrerad att jag grät efteråt – fastnade diskussionen vid att jag inte kunde använda de idiotiska glasögonen vid datorn och då förklarade den kvinnan att det är bättre att komplettera med ett par terminalglasögon eftersom de progressiva glasögonen egentligen inte är avsedda till någon längre period vid en dator. De anser alltså att det är rimligt att betala 7000 kr för progressiva glasögon för användning ”i det vardagliga” och ändå behöva både terminal- och läsglasögon utöver dem. ”Det är så smidigt att slippa jonglera med flera par glasögon!” Jo, tjena! Jag framhärdade och lyckades förklara att jag ville ha den båge som jag redan valt, men med enkelslipade glas och med den senaste styrkan. Jag kommer att få en sms när de är färdiga och då ska även ”den ekonomiska delen” klaras av. Jag bör få tillbaka 5000 kr och jag hoppas att det inte blir i form av ett tillgodo-kvitto… Sedan tänker jag byta till Specsavers i Tumba.

Inatt blev det mildare och började snöa. Snön övergick i regn som förvandlade allt till en blöt, hal och kall sörja. Det är sällan mitt humör påverkas av vädret, men det här är mitt absoluta hat-väder. Dessutom duggregnade det. Hata, hata, hata! Jag valde mina odubbade isbuggar med specialsulan i (inte hälkuddarna) och fötterna förblev torra, men inte ens Michelins supergummering hindrade mig från att slira. Inne i Stockholm var det fullständig barmark. Nu på kvällen har vi oxå barmark. På hemvägen hämtade jag de nya MBT-skorna och jag ser fram emot att få inviga de imorgon! De är sköna och ovanligt fina för att vara MBT med sin fina pälsfodring.

Intensivt

De senaste veckorna har varit intensiva. 

De idiotiska glasögonen som jag sett fram emot ledde till besvikelse och ångest. De ligger i sitt fodral nu och jag jobbar på att orka ta mig hela jävla vägen till optikern och argumentera med dem igen. Blä.

Pär har varit sjuk; han “kraschade” på sitt alldeles speciella vis genom att sova i närmare 2 dygn och sedan fortsätta på samma sätt. Jag blir oroligare för varje gång. Jag är övertygad om att krascherna kommer med tätare intervaller och kanske slutar i kraschen med stort K.

Selma blev dålig och hela familjen blev, som vanligt, engagerad. Sedan dog hon. Det är en vecka sedan och jag är stum av saknad. Så sent som i morse var jag väldigt nära att säga “God morgon, Selmis!” när jag hälsade på Elin.  Som jag brukade göra. Marsvinen lämnar tomrum efter sig när de försvinner, men Selma var med på ett annat sätt i och med att hon snodde runt fötterna på oss och ville vara med och tomrummet känns större…

Elin ska flytta hemifrån! Hon har hittat en etta på 32 kvm här i Rönninge. Igår skrev hon på kontraktet och om drygt 2 veckor får hon nycklarna. Pär och hon var på visning för bara 2 veckor sedan och jag följde med på en andra titt tisdagen efter. Den är så mysig! Ett fräscht badrum och ett rejält kök, sovalkov och fönster mot föreningens grönområde. 20 minuters promenad härifrån (vid  Nytorpsskolan längs en av mina vanligaste promenader) och med busshållplatsen utanför porten. En liten förening. Pär och jag finns med i bakgrunden rent ekonomiskt, men det är hon som står som ägare. Elin och Robin gjorde slut för någon månad sedan efter att det hade varit på gång en längre tid. I och med det försvann möjligheten till samboende och även hennes sug efter att bo så nära Stockholm som möjligt (han bor i Örnsberg). Så dyker den här lilla lyan upp som en skänk från ovan (en skänk på 1,5 miljon vill säga…) och så – tjong! – flyttar vår snorpa hemifrån lagom till jul.

När vi ändå lånar pengar till lägenhetsköpet, så lånar vi lite extra för att äntligen göra något åt övervåningen.  Och så ska vi byta ut bänkbelysningen i köket. Och sen ska vi tapetsera om i Elins rum och ställa in en extrasäng, en fåtölj, en lampa och ett bord och sen kommer jag att få en läshörna medan Pär får den efterlängtade nya teven med surroundljud-system.

Det har varit intensivt och det verkar inte lugna ned sig än på ett tag.

Hans å Bob med Frasse.

Tålamod

Vägning: 99,5 kg som innebär en ökning med 0,4 kg.

Jag åkte till optikern idag fast besluten att byta de idiotiska trippelslipade brillorna mot 3 enkelslipade par. Det snöade lätt. Ju närmare Stockholm tåget kom desto tätare blev snöfallet. I Stuvsta, drygt halvvägs, blev vi stående på stationen i minst 15 minuter. Jag läste och brydde mig inte så mycket om det. Till en början. Sedan blev det varmt. Folk tjattrade, mobiler plingade och varannan minut informerade tågföraren att vi stod still pga. ett växelfel i Älvsjö. Är det inte växelfel, så är det signalfel eller lövhalka eller pajsigt tåg och när man väl närmar sig Stockholm City (som Centralen heter numera), så har det kört ihop sig ordentligt och det blir kötid i stället. På Stockholm Södra klev det på en nisse med dragspel. Jag avskyr dragspel. Det tog 1 timme att komma till Stockholm mot normala 30 minuter. Magkänslan sa att optikerbesöket inte skulle sluta som jag önskade och magkänslan hade rätt. Jag fick hjälp av samma tjej som tidigare. Hon kollade att glasögonen var rätt inställda, att slipningen satt där den skulle och så fick jag läsa exempeltexten i olika storlekar. Att jag är tvungen att hela tiden prova mig fram för att hitta skärpan är det som är hela grejen med att vänja sig vid progressiva glasögon. “Du måste ha tålamod! Minst 2 veckor.” En man i min ålder hämtade sina nya progressiva glasögon och han sa att det hade tagit 1 år innan det klickade och började gå av sig självt. 1 år!! Jag märkte att jag inte nådde fram och att jag inte skulle få som jag ville, så jag gav med mig och ger brillorna en chans till. Det är väldigt vanligt att det tar tid att vänja sig – att det tar tid för ögonen att anpassa sig –  och jag har förstått att personalen ofta, ofta måste bemöta otåliga kunder som jag. Det finns ingenting att säga om det. Däremot tyckte jag inte om att man flinar åt mina svårigheter och skakar överseende på huvudet. De här idiotiska brillorna ger mig ångest, men hur ska jag kunna förklara det för dem?! Jag får panik av att veta att när jag slår mig ned soffan för att dricka te & läsa, så kommer det att bli en kamp. Jag kommer att vara så koncentrerad på att hitta skärpan att teet kallnar samtidigt som jag inte fattar något av det jag läser. Det är nästan samma sak med datorn. I skrivandets stund har jag glasögonen på mig, men det är bara ett par tre ord som syns helt skarpt. Det framkallar ingen ångest, men jag spänner mig och får huvudvärk. Okej då! Jag kan stå ut 1,5 vecka till. Kanske de 3 månader som garantin gäller, men aldrig 1 år. Tårar av frustration och besvikelse. Hemfärden gick utan andra stopp än vid stationerna och jag var hemma kvart i 12. 2 timmar och 45 minuter för ingenting – vilket slöseri med ork och tid! Jag ska byta Specsaversbutik till Tumba eller Huddinge för jag orkar inte åka hela vägen till Kungsgatan.

Vinter

Det gick ganska tungt idag på min 60 minuter långa promenad runt Flaten. Det kändes i benen att det var fjärde dagen i rad… Vintern har kommit. Ett hyfsat tjockt snötäcke som lyser upp i novembermörkret. Jag tycker om det. Det bäddar in, dämpar och mjukar upp.

I morgon åker jag till optikern med de besvärliga brillorna.

Progressivt

Mina “vanliga” glasögon har jag haft i knappt 4 år. Bågarna känns rackliga och glasen är lätt repade och svåra att få rena. Idag åkte jag till Specsavers. Undersökningen av ögonen visade att de mår prima och när det gäller styrkan på glasen kan den sänkas en gnutta. I nuläget har jag 4 par glasögon som jag jonglerar med: de “vanliga”, datorbrillorna, läsglasögonen och solglasögonen. Jag börjar tröttna. Varje gång jag är hos optikern får jag frågan om jag inte vill gå över till progressiva glas. Idag bestämde jag mig för att jag vill prova. Antalet glasögon kommer att halveras. Det var inga större problem att hitta 2 par bågar och slutsumman landade på 7000 kr. Myyyycket pengar… Det skulle ha kostat det dubbla om det inte var för Specsavers generösa erbjudande om att det andra paret är utan extra kostnad. Efter optikerna kilade jag snett över Kungsgatan till tebutiken och fyllde på förråden. Jag har varit utan hallonte i många veckor nu, men jag har faktiskt inte haft den mentala orken att hantera Stockholm förrän idag. Förutom att jag blev trött i fötterna av kängorna så mår jag bra.

“Aja baja, tjockis!”

Jag hämtade mina glasögon idag och är väldigt nöjd! De sitter skönt och de fungerar alldeles utmärkt. Jag har läst i 2 timmar med det ena paret.

Läsglasögonen är gammalrosa - en av mina favoritfärger.
Läsglasögonen är gammalrosa – en av mina favoritfärger. Jag är märkligt slät i hyn. Ser sminkad ut. 

Nu har jag det andra paret på mig som är läckert lila och rosa.

Färgerna blev inte så bra på selfiesarna...
Färgerna blev inte så bra på selfiesarna…
Detalj av datorglasögonen.
Detalj av datorglasögonen.

Nu har jag 4 par glasögon att bolla med. De vanliga och solglasögonen som har samma styrka. Läsglasögon och datorglasögon. Inget för de vimsiga!

På väg till optikern gick jag över Klarabergsvägen vid det övervakade övergångsstället. Jag hann 3/4 innan det slog över till rött. Jag ser 2 cyklister som kommer från höger, en man och en kvinna något äldre än jag själv och jag sneddar mellan dem de sista meterna. Då säger mannen: “Aja baja, tjockis!”. Jag var så fokuserad att ta mig över i säkerhet att jag inte fattade vad han hade sagt förrän jag hunnit vidare en bit. “Aja baja, tjockis!” Vad i helvete…?! Det var ett av de tillfällen som jag skulle ha velat ta tag i styret på hans cykel, stirra på honom och svara: “Jag kan i alla fall gå ned i vikt. Du kommer alltid att vara dum i huvet!”. Ack ja, efterklokhetens bittra sötma. Fy fan för folk!

Tiggare och hemlösa. Nu struntar jag högaktningsfullt i empati, förståelse och medmänsklighet. Jag är så jävla trött på alla tiggare!! Mellan centralen och optikern passerade jag 3 tiggare varav den ena satt 1 meter från bankomaten där jag tog ut pengar och det tycker jag är fräckt i överkant. Ja, jag tog ut 500 kr till naprapaten och gav inte en spänn till henne. De hemlösa går runt i t-banevagnarna och tigger. Varenda jäkla gång jag har åkt hem från naprapaten är det minst 2 olika sorter som går genom tåget; en som säljer tidningar (inte Situation Stockholm) och en annan som lägger en lapp på sätet. På vägen hem idag var det dessutom en hemlös som tiggde. Hittills har ingen varit påstridig. De accepterar min nekande huvudskakning och går vidare, men jag känner mig trängd och stressad. Gaaah!

Friska ögon

Det är dax för nya glasögon, men med den skillnaden att jag inte känner att jag behöver byta de “vanliga” (som jag har för seende på långt håll) den här gången och det inkluderar solglasögonen. Bara 1 par således. Idag hade jag tid hos Specsavers och en väldigt trevlig optiker bekräftade att det inte var någon större idé att köpa ett nytt par av de “vanliga”. Närsyntheten går tillbaka vilket konstaterades för 2 år sedan när jag bytte glasögon förra gången. Läsglasögonen behöver uppgraderas plus att de ynglar av sig genom att jag behöver terminalglasögon. Meh! När jag sitter vid datorn nu får jag ofta luta mig framåt en aning för att se skarpt och det slutar oftast med att jag sitter och hänger och får en ännu värre gamnacke än jag redan har. Så det blev 2 par nya glasögon ändå, men i alla fall inte 3. Optikern kunde ge mig det glädjande beskedet att min ögonhälsa är alldeles utmärkt. Klart och rent utan minsta antydan till vare sig grå eller grön starr. Tackar, tackar! Det är ju en kroppsdel som är fullt frisk och sånt är jag inte bortskämd med numera. Jag hittade 2 olika bågar utan problem. Jag har aldrig varit den som velar fram och tillbaka över en sån sak. De ska vara snygga, men det är viktigare att de sitter skönt. Om 11 dagar ska jag tillbaka för att hämta glasögonen. Jag fick tips om Systane ögondroppar för mina torra och irriterade (men inte pollen-kliiga) ögon. Jag kan ta dem som en kur genom att droppa varje kväll i 10 dagar och sedan bara vid behov.

Specsavers på Kungsgatan ligger så väldigt bra till för mig. 5 minuter från Centralen och snett över gatan från Tehuset Danielsson där jag alltid köper mitt te. Dit styrde jag stegen efter optikerbesöket. Jag har inte varit där sedan april. Den gången måste jag har köpt på mig ett lager som hette duga för ingen av mina favoriter har tagit slut förrän härom dagen. Det blev en ny tehuva, en blå med vita prickar och en påse med tosca-skorpor som har en sorts glasering med mandel i och den för tankarna till toscakaka. De är goda. Riktigt goda. Ett snabbt besök på apoteket och så fixade jag kontanter till nästa veckas naprapatbesök.