Kvinnohälsa

Idag var det då dax för besöket på Oxbackskliniken för att få hjälp med mina vallningar. Gynekologisk undersökning av en manlig läkare – 2 fasor till priset av 1. Det gick gud ske lov fort och jag var så angelägen att få besöket avklarat att jag inte kom mig för att ställa en enda vettig fråga. Hormonbehandling finns naturligtvis, men först måste jag genomgå mammografi och det är enklast om jag ringer Bröstcentrum på Södersjukhuset vilket jag får göra i morgon. När dr RU har fått resultaten därifrån kan han skriva ut recept. Jaha. Jag får väl ringa och prata med någon där när frågorna väl behagar infinna sig i huvudet på mig …

Den här bilden tog jag förra veckan, men det var full fart på änderna idag med. De är så fina och fräna!

Krasch

I förrgår kraschade min mage. Diarré och magknip hela långa dagen. Inget illamående eller kräkningar (gud ske lov!!) som dränerade mig fullständigt. Igår kunde jag äta som vanligt även om magen knep till och från. Idag har jag känt mig återställd. Det finns några alternativa förklaringar, men jag lutar åt Donken-lunchen. Jag åt en kycklingburgare (Pär åt en av färs) och det kan ha varit en liten del som inte blivit ordentligt genomstekt. Jag är tacksam över att det inte blev värre än det blev. Jag har städat idag och jag for fram i ett duktigt tempo med tanke på magkraschen. 4 rum avklarade, 2 kvar och de tar jag i morgon. Ont, ont, ONT i handlederna.

Fasta

“Miraklet” av Emma Donoghue. Om den förra boken tog många veckor att läsa, så gick den här på ingen tid alls: 3 dagar! Den var fängslande, spännande, intressant, herre-gud-ande och inte helt utan humor.

Emma Donoghue har inspirerats av så kallade “fastande flickor” (fasting girls) som har uppmärksammats för att de har överlevt långa perioder utan föda; 50 fall från 1500-talet till 1900-talet.

Året är 1859 när Lib, som är utbildad sjuksköterska hos självaste Florence Nightingale, kommer till familjen O’Donnell för att vaka över deras dotter Anna som har väckt stor uppmärksamhet i hela Irland för att ha överlevt utan mat i 4 månader. Om hon verkligen är utvald av Gud kan hon bli Irlands första helgon på över 500 år. Under 2 veckor ska Lib och en nunna vakta Anna dygnet runt för att försäkras om att det inte handlar om lurendrejeri.

Lib är utbildad sjuksköterska och tror på vetenskapen och när hon kommer till familjen O’Donnell konfronteras hon med djupt religiösa människor som tror på dagliga böner och helgonreliker. De motsatserna fascinerade mig mest med boken. Jag är övertygad ateist och kom på mig själv med att himla med ögonen och sucka lika ofta som Lib gjorde. Utöver berättelsens intressanta motsättningarna är språket fantastiskt med levandegörande miljöbeskrivningar och replikskiften med tyngd. Den här boken kommer jag absolut att läsa fler gånger!

Det blev en promenad i söndax oxå eftersom jag fick rycka in som kaninhållare när Mios klor skulle klippas. Hans och mitt förhållande går nog inte att reparera…

Igår var det måndag och på måndagar brukar jag styrketräna, men igår kände jag att nä, jag har ingen LUST eller ork. Jag gjorde inget särskilt. Målade i målarboken lite mer än annars. Det hade låst sig och jag orkade knappt prata.

Idag var det dax för del 1 av utredningen på Södertälje psyk. AT-läkare L var trevlig och jag upplevde henne som kunnig, men gud vad det var tråkigt! Du läste rätt – det var tråkigt. Vi pratade mycket om hur jag hade när jag växte upp, i tonåren och fram till 1990 ungefär och det kändes så oerhört uttjatat och sönderanalyserat och, kort sagt, tråkigt. Jag fick fylla i ytterligare 2 former av skattning varav den ena innehöll 100 frågor och omfattade hur jag har mått de senaste 30 åren. Sug på den… Det tog inte så lång tid för flera frågeavsnitt syftade till att få fram om jag led av paranoia eller narcissism och liknande. Jag tror att jag lyckades förmedla hur dåligt jag mår nu och att det har försämrats efter svärmors begravning dels på grund av att jag hade bestämt mig för att hålla ihop tills den var över och dels på grund av nedtrappningen av Venlafaxin. Nu är jag trött och frusen, har ont över allt och ska nog sova en stund.

Efteråt

Vi överlevde gårdagen. Det var en fin begravning i Skogskapellet på Skogskyrkogården. Eftersom det var en kyrklig begravning gällde den kyrkliga liturgin med en präst, bibelprat och psalmsång. Ateisten i mig har svårt för det och när det blev för högtidligt stängde jag av. Det spelar ingen roll hur väl prästen talade om Svärmor eller vilka detaljer ur hennes långa liv hon tog med, så fort hon tog med gud, kändes det allt annat än avslappnat eller naturligt. Det gör aldrig det. Det var ett tillfälle som gick rakt in i hjärtat på mig och som fick ögonen att tåras. När prästen beskrev hur Svärmor hade fått ge efter för sjukdom och avslutade med att hon “… behöver inte sin kropp mer.” Det nådde hela vägen in. Det är en knapp månad sedan hon dog, men jag har inte gråtit förrän igår. En människa som jag tyckte mycket om och som jag kände i 28 år har dött, men jag har känt mig fullständigt, totalt (välsignat?) avtrubbad. Det handlar om medicinskt framkallad avtrubbning och inte känslolöshet, men det har inte känts bra.

Efteråt samlades vi hemma hos Svärfar där vi åt förrätt och varmrätt och Svägerskans hemgjorda schwarzwald-tårta. Tröttheten kom i vågor och jag orkade inte engagera mig i samtalen. Stämningen var inte dyster på något vis och vi skrattade en hel del. Eftersom det var en väldigt speciell och prövande dag för alla, så bet jag ihop och tvingade mig själv att stanna kvar. Vi hade kommit tillbaka till Svärfars lägenhet vid 16 och klockan var nästan 21 innan vi slutligen bröt upp.

Jag vet att jag har sovit i natt, men det känns inte så. Tröttheten ligger som ett cementlock ovanpå huvudet. Optimisten i mig hoppades att jag skulle komma iväg på en promenad på förmiddagen. Hahaha! Ja, jäklar…. I morgon däremot – det skulle vara skönt att få komma ut.

Greta Garbo ligger begravd på Skogskyrkogården. Pär och jag var där en allhelgona-afton för x antal år sedan.