1 årsdag och snö

På juldagen var jag så fokuserad på återhämtning att jag glömde bort att min blogg fyllde 1 år! Det vill säga bloggen hos WordPress för den riktiga födelsedagen är ju i februari.

Min WordPress-blogg fyllde 1 år den 25 december.
Min WordPress-blogg fyllde 1 år den 25 december.

Det snöade igår och snön ligger kvar plus att det är ett par minusgrader plus att solen strålar från en klarblå himmel. Jag tog på mina isbuggar (Ice bugs) med en ny innersula och promenerade till apoteket i Salem. Det var ljuvligt utomhus! Kallt om ansiktet. 25 minuter plus 40 minuter.

SnöJag hämtade Stilnoct och köpte medikamenter som Pär behöver i sin fortsatta kamp mot förkylningen. Själv håller jag virusarna stången med Cold Zyme. Jag har använt det då och då de senaste månaderna, särskilt när jag har känt det olycksbådande killet i halsen och eftersom jag inte har blivit ordentligt förkyld på hela hösten tolkar jag det som att det fungerar. Elin har provat det vid 2 tillfällen och har även hon sluppit bli förkyld. Det är dyrt, men värt pengarna för det påfrestande med segdragna förkylningar.

Vyn från köksfönstret strax efter klockan 9.
Vyn från köksfönstret strax efter klockan 9.

 

Är det min tur nu?

Stavgång runt Flaten i 60 minuter. Det var flåsigt och tufft, men inte tungt förrän mot slutet. Jag orkade 35 knäböjningar oxå. Ansträngningshostan är igång och det killar i halsen. Är det min tur att bli förkyld nu? Jag har förkylning kroppen för jag har känt mig extra mörbultad efter stavgången, mer än bara träningsvärk. Massagebältet har fått köra 3 pass idag, 2 på axlarna och nacken och 1 på ryggen. Bältet är värt varenda krona! Efter lunch blev jag sittande i soffan, gled ned i halvsittande och sov till och från i över en timme. Hehe. Det minskar knappast den mörbultade upplevelsen…

Dagens låtlisterepresentant är Graham Candy med låten “Holding up balloons”.

Testing, testing!

När det kör ihop sig och den ena personen är förkyld medan den andra är ett bräckligt käril – då känns det lyxigt att få matvarorna hemkörda! På Pärs initiativ provade vi Coop online och fokuserade på de tunga grejjerna som mejerivaror och tvättmedel. Han beställde igår kväll, betalade med kort och jag tog emot leveransen idag. Häpp! Vi kommer nog att utnyttja den tjänsten igen.

Coop online

 

SM. MS. SMS. MMS. MSM. MetylSulfonylMetan som finns i alla våra celler, men det utsöndras och behöver fyllas på. Jag fick tipset i klimakteriegruppen på FB och tycker att det är värt ett försök. Det lägsta priset hittade jag hos Svenskkosttillskott. Eftersom det finns naturligt i kroppen och i alla celler kan det hjälpa till att lindra/förbättra en hel del. För min del vill jag se om jag blir piggare, stabilisera blodsockret, lindring av magkatarren och känslan av uppblåst mage, minskar träningsvärken, lindring av pollenallergin och ledbesvären och – det senaste abret – torra ögon. Det är värt ett försök! 1/4 tesked med 2 dl vatten per dag den första veckan. Sedan ökar jag på med 1/4 tsk varje vecka tills jag tar 1 hel tsk. Jag tog den första dosen idag och förväntar mig ingen snabb effekt utan ger försöket ett par månader.   MSM

Ångest och julmöss

Klockan 5 i 22 den 18 december och det är 10 plusgrader ute – helt vridet! Jag tog en lugn promenad på förmiddagen och vinterjackan fick inte följa med, men jag hade ändå för mycket kläder på mig. Det var ganska skönt, men jag har haft jävligt ont i båda vristerna efteråt och gned in dem med Voltarensalva. Jag gick en längre sväng runt Flaten, 60 minuter. Det finns få effektivare sätt att få ut mig ur huset än ångest i kombination med en dårförkyld äkta make. Risken att bli förkyld – lagom till jul… – och kanske få en segdragen torrhosta ger mig ångest. Natten till idag sov jag på soffan och i natt får han göra det; vår variant av skilda sovrum.

Inget riktigt dagsljus idag med 3 dagar kvar till vintersolståndet.
Inget riktigt dagsljus idag med 3 dagar kvar till vintersolståndet.

Inte trodde jag att jag skulle föredra den gröna vintern med temperaturer som gör att jag kan använda regnjackan i stället för vinterjackan, men det gör jag och det är halkan jag tycker är skön att slippa. Jag trodde inte heller att jag skulle ställa in siktet på den 21 december, vintersolståndet av den enkla anledningen att jag vet att det är då det vänder och att det kommer att märkas redan om en månad. Jag har slutat sakna snön och börjat längta efter ljuset. Jag längtar inte efter sol och värme, jag längtar efter låååånga ljusa sommarkvällar då det inte är riktigt mörkt ens vid midnatt.

Helt stilla. Skarpa speglingar.
Helt stilla. Skarpa speglingar.

På väg över torget efter en Konsumhandling passerade jag Blomsterprinsessan som jag aldrig har varit in i, men idag fick jag anledning för jag såg den här på en vagn utanför…

Julgran med mus

…. och jag kunde inte stå emot den. Jag köpte en lite orkidé oxå. Vår ordinarie orkidéförsäljare i Salem centrum har försvunnit och det känns inte bra. En guldkant var att Pär hade handlat där så ofta att han fick rabatt, men deras orkidéer var av enastående kvalitet. Kanske kan Blomsterprinsessan ta över?

Dagens låtlisterepresentant är Agnetha & Linda med “Mössens julafton” som spelas om och om igen i mitt huvud, inspirerad av den lilla julmusen i krukan.

Det känns lättare

80 minuter stavgång. Det var jäkligt skönt och det gick bra, men herrejösses vad jag blev trött! Det blev flera snytpauser (ja, jag är fortfarande förkyld) och mot slutet blev det armarna-känns-som-spagetti-pauser och den sista biten från centrum hade jag knappt styrfart. Det var länge sedan jag gick en längre runda med stavarna och de nya har dessutom ett större motstånd, 6 kg jämfört med 4 kg i de gamla, så naturligtvis tar det på armarna. Det nästan bästa med dagens runda var att jag inte fick ont i någon av fötterna efteråt. Jag är glatt överraskad och lättad! Ingen Voltaren-salva, inga värktabletter.

Det har varit en väldigt behaglig lördag. Efter stavgången tog jag en spa-dusch med ansiktsmask, kroppsskrubb och rejäl insmörjning med Essex. Som efterrätt på lunchen åt jag en kanelbulle (kanelbullens dag i morrn, gott folk!). Den var inte så färsk som jag föredrar och ändå åt jag hela och den var stor. Jag blev proppmätt. *rap* Jag lackade tånaglarna och läste medan lagren torkade och sen tog jag en tupplur i soffan och väcktes när middagen var färdig. Jag – en lyxhustru! Den vanliga te & lässtunden och nu datorn. Tillvaron känns i det stora hela lättare och då menar jag inte bara att 1,8 kg har försvunnit utan att jag slapp ha ont i fötterna och att jag – fanfardax – har fått en läkartid hos en svensk läkare som jag har träffat förut och som jag vet har arbetat på vc:n i flera år. Det känns som att vinna en högvinst!

Flaten byter sakta men säkert till höstskrud.
Flaten byter sakta men säkert till höstskrud.

 

 

 

Ofrivillig nystart

Hösten ger mig en känsla av nystart, men det är alltid roligare om nystarten är självvald. De 2 månader som har gått sen vi renoverade köket har hälsan varit emot mig. Jag har känt mig dränerad och blev leds på att alltid få ont efter promenaderna. Sedan blev jag förkyld och så stukade jag foten i förrgår. Eländes elände! Börja om från början hela jävla tiden. En 50 minuters promenad som kändes bra och där jag kom överens med skorna, men jag har haft grymt ont resten av dagen och har varit sänkt. Värktabletter, Voltarensalva, högläge och sofferslummer. Jag har en ny signatur.

Jag är inte en snabb läsare. Det har jag aldrig varit. Jag minns från mellanstadiet när läraren påpekade lite allmänt att han kunde se på våra ögonrörelser hur fort vi läste och jag tolkade det som att jag inte läste tillräckligt snabbt. Det är ingenting som har hängt över mig som något negativt, det är bara ett minne, men jag funderar ofta på det nu när allt ska gå så himla snabbt och man ska hinna med så mycket som möjligt på kortast möjliga tid. Det finns bokbloggare som läser 14 böcker på lika många dagar och då kan jag inte låta bli att undra hur mycket de får ut av det? Att läsa fort är ju inte liktydigt med att älska att läsa. Det måste vara som att tugga i sig en chokladkaka som en flistugg utan att känna smaken. Igår läste jag en artikel om snabbläsning (jag gjorde inte testet som finns inlagt) som bevisar det jag har haft på känn: ju fortare du läser desto mindre uppfattar du och kommer ihåg efteråt.

“– Våra ögon ser bara skarpt på en liten del, på en yta som täcker en och en halv grad av synfältet. Det motsvarar ett eller två ord i en text. Om vi försöker läsa fortare så tappar vi förståelsen av texten, förklarar Kenneth Holmqvist.”

Varken hjärnan eller ögonen är skapade för snabbläsning. Att försöka läsa DN.se är tufft för att det finns så mycket insprängt: bilder, annonser, reklamfilmer, tips om liknande artiklar osv. Det blir splittrat och stressigt. Det är därför jag har börjat älska min lässtund som jag har på kvällen och som jag har haft sedan i våras. Den har blivit nödvändig och om jag hoppar över den mer än en kväll blir jag rastlös. I FB-grupperna kan diskussionens vågor gå höga när det handlar om fysiska böcker eller e-böcker. Jag håller på fysiska böcker och det finns flera undersökningar som visar på att hjärnan uppfattar text på papper bättre än text på skärm och det blir även skillnad i kroppens stressnivå; läsning över huvud taget sänker kortisolhalterna i kroppen och minskar risken för alzheimers förutom att man blir intelligent och får större empatisk förmåga. Sug på den!

Jag börjar en ny kurs för Jorun Modén ikväll (första chatten är just färdig) där jag ska lära mig skriva som en journalist. Eftersom mitt skrivande handlar mer om bloggandet och bokrecensioner känns den här kursen rätt. Min roman får ligga på hyllan tills vidare. I vilket fall som helst kommer jag att utveckla skrivandet och det är aldrig fel.

 

#Blogg 100 del 92

Egentligen är jag för trött för att hitta på något att blogga om, men eftersom jag är med i #Blogg 100 har jag skrivit upp några alternativ och jag var beredd att norpa ur det förrådet tills jag läste Hanna Hellquists krönika på DN.se om inställningen till ammande mammor som är så oerhört förlegad att jag inte fattar att hon beskriver en situation på 2010-talet.

Jag var förstågångsmamma 1993 (det visade sig bli enda-gångs-mamma, men det hör egentligen inte hit) och var precis så osäker som föräldrar till första barnet helt naturligt är. Amningen fungerade hyfsat för mig, men Elin fick inte i sig tillräckligt och ville därför äta 2 gånger i timmen dygnet runt. Jag tyckte inte om att amma och jag var djupt deprimerad både pga. depressiva anlag och förlossning. Det fungerade inte. Situationen var olidlig för oss alla 3 precis som den var för Hanna Hellquists väninna. Vi hade ingen hjälp av min mamma. Svärmor tyckte inte att vi skulle ge ersättning (det visade sig senare att hon grundande sin åsikt på 1960-talets ersättning med allt vad det innebar av dåligt konstruerade flaskor och nappar). BVC var värdelös och då menar jag verkligen värdelös, när problemen sträckte sig utanför Elins längd och vikt (de gjorde nytta endast när förutsättningarna matchade idyllföreställningen). Den som hjälpte oss var barnmorskan hos den klinik vi gick till fram till förlossningen. Vid ett uppföljningsbesök när Elin var ca 1 månad beordrade hon oss att köpa Semper ersättning på vägen hem. Inga betänkligheter. Nu handlade om hela familjens hälsa. Vi gjorde som hon sa. Elin fick sin första flaskmåltid och det var Pär som gav henne den och lugnet infann sig.

Jag har aldrig hört en pappa insistera på amning. Det är alltid mammorna som likt hyenor kastar sig över icke-ammande mammor i syfte att framställa de som mindre kvinnliga, mindre moderliga, mindre omhändertagande, kort sagt abnorma. Kvinnor har alltid varit kvinnors värsta fiender. Ingen solidaritet så lång ögat når. Man känner sig oftast hotad av det man inte förstår eller när någon visar upp en sida eller ett karaktärsdrag eller uttalar en åsikt som man själv har, men inte vågar stå för. En kvinnas bröst är inte till för enbart sex. I samband med graviditet och förlossning blir brösten en källa till näring, men man ska inte ta för givet att varenda kvinna tycker om att amma. Jag gjorde inte det. Jag skäms inte för det. Nu ställer jag frågan: hur många av alla dessa ersättningsföraktande mammor tycker om att amma? Ärligt? Jag säger inte att det är ett under att någon tycker om att amma. Jag säger att vi kvinnor måste acceptera att det finns båda sorter och att det inte på minsta vis är avgörande för vilken sorts mamma man blir. På vilket sätt är det bättre att amma en unge fram till inskolningen på dagis för att sedan låta denna unge vara på dagis till klockan 18 varje dag för att man själv måste arbeta häcken av sig för att kunna betala det där fina huset man tycker att ens barn ska få växa upp i? Vad händer då med den viktiga anknytningen som alla ammande har som sitt främsta argument mot flaskmatning?

Det finns 3 oerhörda fördelar med flaskmatning: ungen blir mätt, pappan får möjlighet att vara med från början med annat än blöjbyte och mamman får en möjlighet att vila. Vad gäller min egen dotter som nu har fyllt 22 år har hon en nära relation till sin pappa och till mig, hon är inte allergisk mot något (medan både Pär och jag lider av pollenallergi), hon har inte varit mer förkyld än någon annan unge och hon är allt annat än dum i huvudet. I rest my case, ladies and gentlemen!

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 29

Min enklaste promenadrunda, högervarv runt Flaten, tog idag 65 minuter. Jag gick inte fort och det var ganska tungt. När jag gick ned till Konsum igår var det så himla skönt att komma ut och röra på kroppen att jag bestämde mig för att promenera idag trots att jag fortfarande är förkyld. Det är skillnad på gårdagens 5 minuter i nedförsbacke och dagens 65 minuter. Hehe. Det var tungt och jag hade för varma skor, så fötterna kokade nästan. Jag tog 2 bryggbilder.

På andra sidan Flaten. Väldigt vårigt. Jag stod en stund och lyssnade på änderna som skvalpade runt och kvackade. Najs!
På andra sidan Flaten. Väldigt vårigt. Jag stod en stund och lyssnade på änderna som skvalpade runt och kvackade. Najs!

 

 

 

 

 

 

 

På "min" sida av Flaten. En liten racklig brygga som det ibland fiskas ifrån. Bryggorna ligger nästan mitt emot varandra på var sin sida av sjön.
På “min” sida av Flaten. En liten racklig brygga som det ibland fiskas ifrån. Bryggorna ligger nästan mitt emot varandra på var sin sida av sjön.

 

 

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 18

Så mycket sämre! Att städa ena dagen och ha kalas nästa dag är jobbigt i vanliga fall, men nu när jag är förkyld är det helt åt skogen. Jag är trött och jag har ont i kroppen och jag hostar. Det var ganska trevligt igår, men när gästerna väl hade kommit, så kraschade jag. Ingenting (utom förrätten) var gott. Jag hade ont i ryggen. Jag kände mig fet och äcklig. Gästerna tyckte att allting var väldigt, väldigt gott och de hade himla trevlig och det är viktigare än att jag hade trevligt. Vilken fasa om det hade varit tvärtom! Idag har jag tvättat och legat i soffan. Allt eftersom det täppta och snuviga försvinner kommer hostan och jag får nästan panik över att det ska bli lika segdraget som tidigare.

 

Jag fick en STOR bukett med enbart röda och gula tulpaner. Lycka!
Jag fick en STOR bukett med enbart röda och gula tulpaner. Lycka!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lyxrester till middag. Gårdagens förrätt plus äggröra. Väldigt bra förkylningsmat då jag har svårt för lagad mat.
Lyxrester till middag. Gårdagens förrätt plus äggröra. Väldigt bra förkylningsmat då jag har svårt för lagad mat.

 

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 11

Jag är förkyyyyyld! Pär har smittat mig och nu kommer jag att var förkyld på min födelsedag!! Snacka om en gubbe som ligger på minus…

“OZ – The great and powerful”. L. Frank Baum skrev sammanlagt 14 böcker om landet Oz. Den första är mest känd och det är när Dorothy kommer till landet och måste gå till trollkarlen för att be honom om hjälp att komma hem till Kansas. Filmen jag såg idag handlar om hur trollkarlen själv hamnade i Oz. Om man, som jag, känner för en sagofilm kan jag rekommendera den. Å ena sidan häpnar jag över vad man kan göra inom film idag (den lilla porslinsflickan är fantastisk!). Å andra sidan kan bakgrunder fortfarande se oerhört trickiga ut (det kan bli för mycket agerande framför blue screen). Jag tittar på “Once upon a time” som, å ena sidan är välgjord (en hel del av känslan från “10th kingdom”), men å andra sidan har många miljöer som ser trickiga ut. Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker om serien än och då har jag ändå sett 6 avsnitt. Det verkar inte lovande…

Ibland lyckas jag få tulpaner med extra mycket stuns i. De här har jag haft i 1 vecka. Jag har klippt stjälkarna 3 gånger och ändå slokar de inte eller bleknar.
Ibland lyckas jag få tulpaner med extra mycket stuns i. De här har jag haft i 1 vecka. Jag har klippt stjälkarna 3 gånger och ändå slokar de inte eller bleknar.

 

 

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256