Smörsångare

En motsträvig kropp släpades runt Flaten idag. Det tog 70 minuter och det kändes som om mina ben inte längre vet om att de är till för mer än att bara förflytta mig från en sittplats till en annan. Det känns att jag har gått upp vikt en hel del. Jag väger mig med ojämna mellanrum och bara när jag känner att jag orkar tackla siffrorna på vågen. Senaste gången vägde jag nog drygt 104 och idag visade vågen 105,5. Eftersom jag hade befarat ett slutresultat uppåt 108-109 – för det är så det känns – blev jag lättad, men det är dax för skärpning. Igen. Den här veckan är den första på ett bra tag som Pär och jag har lyckats få ihop en matsedel med ordentliga, lagade middagar för hela veckan och det är en början.

Igår vaknade jag med en låt i huvudet: ”The last waltz” med Engelbert Humperdinck. Jag har alltid, alltid varit svag för vals-takten! I början av 1990-talet hade TV4 ett program som hette ”Sikta mot stjärnorna” där de som uppträdde skulle vara så lik en artist som det bara var möjligt. De sjöng själva – inget play-back-fuskande! – så mycket hängde på rösten och ibland blev det nästan kusligt träffsäkert. I ett av programmen dök en kille upp och sjöng just ”The last waltz” föreställande mr Humperdinck. Då hade jag ingen uppfattning om ifall rösten var lik, men själva numret har bränt sig fast eftersom det var så vansinnigt snyggt! Sångaren står i kanten av scenen iklädd smoking och en ”riktig” mikrofon. I bakgrunden syns ett dansande par à la tävlingsdansare som valsar så där sugande som bara såna kan. Hon i en vid svepande klänning. Bakgrunden växlade i olika färger (rött och blått minns jag). Förmodligen gick den här killen inte vidare till final för jag kan omöjligt hitta klippet på YouTube, men originalet finns hos Spotify. Förstås! Lyssna på smörsång och njut! Engelbert Humperdinck har en riktigt bra röst, med styrka och brett klangregister. Jag får ståpäls!

Weleda

Jag har använt enbart Weledas duschkrämer och hudlotion i en dryg månad och eftersom det har sammanfallit med värmeböljan från helvetet med 2 duschar dagligen, så vill jag påstå att jag har provat produkterna grundligt. De doftar fräscht (utom den med granatäpple – pomegranade – som doftar apelsin och det har jag alltid haft svårt för) och de är dryga. Trots att jag har duschat betydligt oftare än vanligt har huden inte känts torr eller kliig. Inte ens efter att jag skrubbat med kropps-skrubben.

Det är fullt på min hylla…

Det finns en hudlotion som matchar varje duschkräm, men den enda jag har använt är den med mandel – almond – för känslig hud. Hittills har det bara varit en enda lotion som fått godkänt av min kräsna hud och det är Essex som jag har använt i många år.  Weledas lotion är, om det nu är möjligt, ännu drygare än Essex, en aning fetare, men utan att kännas kladdig.  Det finns den sortens små problem som jag kan vara så van vid att jag inte märker när de försvinner även om det låter motsägelsefullt. Mina armbågar har ofta blivit torra och fnasiga och till och med haft små sår och jag har provat diverse salvor och lotioner, men har inte kommit undan med mindre än att jag har varit tvungen att smörja flera gånger om dagen. Häromdagen kom jag på att jag inte har behövt göra det på …. ja, flera veckor. Armbågarna är hur lena och smidiga som helst! Vissa hudveck blir ofta varma, fuktiga och kliiga, men det är samma där – de har helats. Till ansiktet använder jag ansiktsvattnet med bl.a. hassel och lotionen med iris och de fungerar tillfredsställande. Lotionen med iris är aningen fet. Fotkrämen med citron är så fräsch och den svalkar faktiskt vilket har känts himmelskt den här sommaren! Den enda produkten jag inte är nöjd med och som jag – i alla fall i nuläget – inte använder är deon med citron.  Den torkar dåligt, känns kladdig och inte hindrar den mig från att lukta skunk heller. Den kanske fungerar bättre när det blir svalare och jag inte svettas som en gris hela tiden. Tills vidare använder jag Niveas deo.

Designen på förpackningarna tilltalar mig oxå: rena linjer och färger.

Dimma

Min Svärmor somnade in klockan 23 den 30 juli 2018. Hon blev 83 år och om hon hade fått vara frisk vet jag att hon hade velat leva många år till. Nu slipper hon ha ont. Hon slipper sömnlösa nätter och långa dagar. Pär och Elin åkte till sjukhuset för att ta ett sista farväl innan begravningen. Väntan är över.

Jag har befunnit mig i en dimma större delen av dagen. Pär kom hem vid midnatt igår med beskedet att hans mamma dött. Jag var precis på väg att plocka ihop och gå och lägga mig, groggy av sömntabletten. Efter 4 timmars sömn var jag på toaletten och efter det sov jag i knappt 2 timmar innan det var dax att stiga upp. Jag hade tid hos MR klockan 9. Pär skjutsade mig dit innan han fortsatte till Elin. Klockan var 20 i 9. Det stod en fläkt i korridoren precis utanför MR:s rum och jag damp ned i stolen som stod där och lite i taget blev jag torr och sval igen. Jag somnade nästan. Han hade en fläkt i rummet oxå som han var vänlig nog att rikta in på mig. Den egentliga anledningen för besöket var bytet till Venlafaxin och när han frågade mig hur jag hade det med de tunga tankarna och jag svarade genom att säga att jag inte skulle ha något emot att byta plats med Svärmor kom vi överens om att dubblera dosen till 150 mg. Lyrican fortsätter jag med tills vidare. Nytt besök med provtagning, särskilt för att kolla LSH-värdet (sköldkörteln som påverkar serotoninhalten) i slutet av augusti.

Jag promenerade hem – lååångsaaamt – i värmen som nu inte bara är varm utan även fuktig, men tunikan han bli nästan genomblöt och på armarna fanns stora svettdroppar. En dusch, byte av kläder och sen lade jag mig, somnade och sov i 2 timmar. När Coop-leveransen kom strax efter 13 var jag relativt nyvaken och småsnurrig och hungrig. Sedan mindes jag att Svärmor har dött,  anledningen till att Pär inte var hemma och morgonens läkarbesök och dimman försvann.

Väntan

Vi har väntat länge nu. Först på hur länge Svärmor skulle klara sig på egen hand. Efter att hon kraschade för 3 veckor sedan väntade vi genom en kris. När hon klarat den och flyttats från Kalmar till Stockholm har vi väntat på att läkarna skulle fatta ett beslut om när det var dags att släppa taget. Den dagen är idag. Pär, Svärfar och Svägerska med familj träffade läkaren halv 13 och väntar nu på slutet. Det kan ta timmar eller dagar. Elin valde att stanna hemma hos sig och jag är här hemma hos mig. Jag försökte köra ett fullt pass med gummibanden, men fick ge mig när den fysiska orken tröt till följd av att jag inte kunde koncentrera mig. Som pricken över i är luften fuktig och helt jäkla stillastående med 26 grader.

Mod

Äntligen kom det förlösande åskvädret med ösregn!! Vid 4-tiden brakade det löst (enligt ett sms från Elin – jag sov då) och jag väcktes av en smäll 1 timme senare. Efter ett toalettbesök lade jag mig igen och lyssnade och räknade; det var inte ofta jag hann längre än till 1. Ett muller var så kraftigt att vibrationerna kändes i sängen! Jag är inte rädd för åskan, kanske för att jag alltid har befunnit mig på en trygg plats. Jag är fascinerad av krafterna och så ser jag framför mig hur Tor far fram över himlen i sin vagn dragen av de 2 bockarna och svingande Mjölner. Sedan kom regnet och det öste ned. Droppade och rann så det stod härliga till! Jag kunde nästan höra hur vår hassel sörplade lyckligt.

Bilden hittade jag på Wikipedia på den länkade sidan om Tor. 

Åskan är jag inte rädd för, men kanske sjukhus. Jag avskyr sjukhus. De långa korridorerna, dofterna, ljuden, stämningen. Jag har varit inlagd efter självmordsförsök och vid små operationer och så de äckliga elbehandlingarna. Inga positiva minnen…. Igår bestämde jag mig plötsligt för att följa med till Svärmor idag på förmiddagen. Samvetet har gnagt. Det beslutet förde inte med sig den lättnad jag hade hoppats på. Tvärtom. Jag tvärdök och fick megaångest som krävde 1 xtra Lyrica. Det höll i sig hela kvällen och ända tills vi klev in på intensivvårdsavdelningen där hon ligger. Senaste gången jag såg henne var i början av maj och sjukdomen har förändrat henne fullständigt. Jag var beredd på det och jag blev varken chockad eller illa berörd och det tackar jag de sjukhusserier jag sett genom åren (”Grey’s anatomy”, ”Cityakuten” och dokumentärserien om akutavdelningen på ett av Londons sjukhus) för. Faktiskt! Svärmor var inte kontaktbar, men hennes medvetandegrad är sådan att hon kan höra oss och känna igen rösterna. Svärfar, Pär och Elin var oxå där. Jag höll henne i handen och smekte försiktigt de områden som inte var täckta av droppnålar. Hon tycker inte om när man stryker henne över håret – det visade hon tydligt. Min lilla svärmor. Det var förmodligen sista gången jag träffade henne. Det tog emot att åka dit, men jag är glad att jag gjorde det. Jag var modig idag.

En solfjäder har blivit en räddning för mig när kombinationen värmebölja och vallningar är nära att göra mig tokig. Jag kom på att det ligger en bland mina feng shui-saker. Den kommer från svärisarna som förmodligen har köpt den i eller fått den från Kina. Jag minns inte om det är vi, Pär och jag, som fick den eller Elin. Den är praktisk oxå eftersom den är fullt möjlig att stoppa ned i vilken väska som helst om jag vill ha den med mig. Det finns ju inte AC över allt…

Pandor och körsbärsblom.

 

Fördel

70 minuters promenad efter gårdagens göra-absolut-ingenting-vila som var välbehövlig. Jag var ute tidigt igen och skuggorna var behagligt långa och sammanhängande. Solen är grym nu – den är så vansinnigt het! Jag blev tvungen att ta en paus vid den sommarlovstomma Nytorpsskolan och lutade mig mot en stenmur som låg i skuggan, klunkade vatten. Det var en skön promenad trots att fötterna, i vanlig ordning, kokade. Jag var in på Konsum och köpte helggodis och nya krukor till orkidéerna. Nu har även vi totalt eldningsförbud och Konsum tar sitt ansvar genom att ta bort allt grillkol och dylikt ur sortimentet och till skillnad från ICA gör de heller inte reklam för grillning. Den totala frånvaron av osande grillar är väl den enda fördelen med den här värmeböljan och torkan.

Parfym

Klockan 08.35: 25 grader i skuggan. Efter en bra natt (jag duschade sent igår kväll igen och jag tror att det påverkar sömnen till det bättre) och lite frukost bestämde jag mig för att gå runt Garnudden. Det är ett tag sedan. En vardagsmorgon är det inte många som rör sig där ute, men en vardagsmorgon mitt i Semestern och mitt i en värmebölja, ja, då är det desto fler. De tänker som jag: att det är vid den tiden det går att vara utomhus. Det var några andra där oxå: myggen. Jag fick 5 myggbett på de 80 minuter jag var ute. Parfymen för mig den här våren och sommaren heter Eau de Salubrin. En pikant doft med mycket skärpa som kan ha en avskräckande effekt på omgivningen. Hehe. Fördelen med Garnudden är alla träd och all växtlighet som ger en mer eller mindre sammanhängande skugga. Jag gick mitt vanliga varv som börjar i slutet eftersom det finns en otäck backe som jag föredrar att gå nedför. Det började hemskt. Det var så varmt! Jag kände mig matt, nästan svimfärdig och den här gången var mina funderingar på att be Pär hämta mig seiösa. Det är som att lägga ett pussel där det saknas en bit mitt i som jag försöker trycka dit, vrider och vänder på och så plötsligt hamnar den rätt och glider på plats. Idag tog det lång tid innan jag fick till det, men det blev väldigt behagligt till slut, så länge jag befann mig i skuggan bland träden.

Det syns på träden att löven drar mot gult. På marken låg det lika många löv som det vanligtvis gör i slutet av september…

Respit

I lördags blev det ett fisigt åskväder utan en droppe regn, men det hjälpte till att sänka temperaturen till uthärdliga 25 grader plus att det började blåsa igen. I söndags och igår var det möjligt att andas utan att börja svettas, men på kvällen kände jag att det var på väg att vända igen eftersom det inte blev särskilt svalt på kvällen. 2 dagars respit.  Idag är det 28 grader igen, HETT i solen och endast fläktar. Jag var ut med stavarna en kortis, 45 minuter och det kändes riktigt bra så länge det inte gick uppför. Varenda backe, oavsett storlek, var ute efter att ha ihjäl mig. ÄR ute efter att ha ihjäl mig. Jag är så jävla trött på att släpa runt på den här kroppen!! Jag önskar jag kunde smita ut genom munnen, lyfta och se på när det feta skalet säckar ihop och blir kvar på den kokheta asfalten. Jag önskar jag kunde byta plats med min svärmor för jag vet att hon inte vill dö medan jag inte vill vara kvar här.

Genomsvettig

Trött. Det är tredje morgonen i rad som jag upplever kort-korta ångestattacker en eller par timmar efter att jag tagit morgonmedicinen som ju faktiskt inkluderar Lyrica. Det snurrar mer och mer i huvudet oxå; yrsligt så det står härliga till. Det var inga problem att köra ett medium-pass med gummibanden i alla fall och det var så skönt!! Ett tag trodde jag att jag hade gått ut för hårt, i ett för högt tempo, men även om ben-delen var blåsbälgsflåsig, så gick resten som smort. Jäss! Och jag kände att det fanns mer att ge. Jag blev genomsvettig. Det rann längs ryggen och armarna var blanka, men det är en skön variant av svett för den kommer av fysisk ansträngning till skillnad från de satans vallningarna och 32-graderssvettningarna.