Samma aktivitetsnivå

Hos naprapaten. Mina armar domnar. L-O B nålade mig och han stack mig på några nya ställen. Sedan fick jag massage av J. Övre ryggen, nacken och hela armarna.

Tecken på dålig blodgenomströmning.
Tecken på dålig blodgenomströmning.

Blåmärkena på bilden är de jag fick när A masserade mig i måndags. Det är tecken på att blodet inte cirkulerar så bra som det skulle kunna göra. Bindväven och musklerna får inte det de behöver. Nu är det ju så att jag tror att A:s teknik har lite med blåmärkena att göra. Hon har hårda nypor med smala fingrar som nyper och klämmer mer än de griper tag och masserar. Jag gillar inte henne. Som tur var arbetade hon inte idag och det blev J i stället. Stora varma händer, kraftiga fingrar och inget nypande. Jag bad honom vara försiktig och han såg ju blåmärkena som finns även på baksidan. Underarmarna får tydligen allt blod de behöver för där kändes det enbart behagligt, medan överarmarna… Han beskrev det som att det känns som kullersten under huden på de områden som smärtar. Det är en talande och tydlig bild, tycker jag. Den här gången mådde jag prima efter behandlingen och bokade in nästa besök till onsdag.

Pär lade fram en försiktig teori (försiktig eftersom den handlade om min övervikt – minerat område…). Övervikten utgör ett hinder för blodet att cirkulera. Han jämförde med hur hans armar kan domna när han bär en tung ryggsäck. Jag svarade att det vore mer logiskt om domningarna satt i benen. Jag sa oxå att jag blir så trött på att han och många andra skyller allt från nageltrång till cancer på just övervikt. Bah!

När jag kom hem från naprapaten var klockan 12 och Bibbi klagade på att lunchen var försenad igen. Jag fixade lunch åt mig själv och sedan storstädade jag hos Bibbi innan jag källsorterade soporna och sedan rollade väggen i vardagsrummet en andra gång (målningen tog bara en halv timme). En snabb dusch och efter det lade jag mig på sängen. Jag var så trött att jag blev liggande på rygg, orkade inte ändra ställning. Där låg jag i en dryg timme, slumrade en kort stund. Det slog mig: jag hade legat på rygg i en mjuk säng i över en timme utan att få ont i ryggen och jag kunde resa mig från sängen utan större besvär än vanligt. För 3 månader sedan hade det inte varit möjligt. Behandlingarna på kliniken tar tid, men de fungerar!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har 1 marsvin (status juni 2016; vi har aldrig tidigare haft färre än 2). 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.