Mio

Mio fick somna in idag. Han fick akuta magproblem som började igår kväll och att låta honom somna in var det skonsammaste alternativet för honom.

Elin och Mio fick lära känna varandra under ett kort år och det blev ett bra år för honom. Även för Elin, antar jag, men jag känner främst att Mios sista år nog blev hans bästa för Elin har lagt ned hela sin själ och hjärta i omsorgen om honom och då tänker jag främst på hur många veterinärbesök de har varit på. När Elin hade haft honom i endast 4 månader hade de redan varit på 10 besök!! Jag vet inte hur många det har blivit sedan dess och vill egentligen inte tänka på utan det jag blir så satans arg och förtvivlad över är de tidigare ägarna som tydligen lämnade Mio hos Djurens Chans på grund av “platsbrist”! Jag är övertygad om att det var till följd av veterinärräkningarna som kom av hans tandproblem (tandproblem hos gnagare täcks, ironiskt nog, inte av försäkringen). Hur är det möjligt att bygga en verksamhet på att den som väljer att ta hand om ett övergivet djur inte blir korrekt informerad om djurets hälsa och heller inte kan lämna tillbaka det?!  Välj inte Djurens chans om du vill ge ett djur ett hem!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har 1 marsvin (status juni 2016; vi har aldrig tidigare haft färre än 2). 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.

2 reaktioner till “Mio”

  1. Jag förstår att er familj känner sorg och saknad. Men, som du skriver, så fick Mio den sista tiden av sin levnad den bästa vård och omsorg. Då kan man inte göra mer. Tänker på er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.