Det här har mina marsvin lärt sig:
* husse duschar alltid innan han ger dem frukostgrönsakerna, så det är ingen idé att börja tjoa förrän han kommer ut från badrummet.
* det händer att de får överbliven sallad efter vi har ätit middag, så när någon av oss reser sig tolkar de det som att vi har ätit färdigt och påminner oss om att inte slänga någon sallad i soporna. Faktum är att de börjar tjoa även när någon av oss reser sig för att t.ex. fylla på vattenglaset. Det blir lite hetsig stämning ibland. “Nu har ni ätit färdigt. Hit med salladen!” Typ.
* när jag släpar in spånsäcken och dammsugaren i köket vet Mimmi och Bibbi att jag ska städa, så de hoppar de ut.
* medan jag städar rullar jag ihop handdukarna till ett kryp-in och Mimmi vet när det är fritt fram att flytta in.
* när jag tar loss Majas vattenflaska för att byta vatten har hon lärt sig att flytta in mot väggen eftersom det inte är det minsta mysigt när jag hänger tillbaka den och en droppe alltid letar sig ned genom röret och landar på hennes rygg. *rys*
* klockan 11 är pelletstimmen och de låter mig sällan missa det. Om jag kommer hem från en promenad och klockan är efter 11 eller om jag – gud förbjude! – har sovit till 12 (det händer), så handlar det inte om diskreta påminnelser utan om regelrätta vi-svälter-ihjäl-tjut.
Kan man låta bli att älska dem?
Något som jag skulle vilja att de lärde sig av sig själva är att när stormatte (jag) känner sig deppig ska de komma framtassande, ställa sig på bakbenen och sträcka upp frambenen som tecken på att de vet att jag behöver gosa, men man kan inte få allt.
