Idag gjorde jag det allra sista finliret i vardagsrummet. För flera år sedan köpte jag ett förvaringssystem av stadig kartong från Panduro som har varit väldigt användbart, men började se smått härjat och trött ut. Jag kikade på nätet och naturligtvis finns det inte kvar i Panduros sortiment och jag hittade inget annat som var ens i närheten. Vad göra? “Måla om skiten då!”, som de säger i “Alla ska bada”. Sagt och gjort! Jag köpte hobbyfärger och penslar i stället och i helgen målade jag om det.
Hyllsystemet kom på plats förra veckan.
Färdigrenoverat för i år!
Jag skulle ha åkt till naprapaten idag, men jag kom inte ur sängen, så jag lämnade återbud och bokade om till nästa måndag. Klockan hann bli 11 innan jag släpade mig ur sängen för att ge Bibbi mat. Tröttheten är förlamande. I lördags lyckades jag promenera i 50 minuter i sakta mak, men minsta uppförslut och jag blev gråtfärdig av utmattning. Matlusten eller för att uttrycka det mer exakt: lusten att äta lagad mat är fortfarande obefintlig. Matos gör mig illamående. Gröt och kokt ägg går bra, varm korv med bröd går ned, tacos är okej. Igår meddelade Pär att han har tackat ja till 12 kg älgkött. Så vidrigt… Svaren på proverna från förra veckan kom idag. De var normala. Det tror jag inte på. Faktiskt! Mina kolesterolvärden har varit för höga de senaste 5-6 åren och blodsockret har varit förhöjt de 2 senaste. Hur kommer det sig att allt är normalt helt plötsligt?! Det skulle inte förvåna mig om läkaren har skickat ut ett standardbrev eftersom det är det enklaste. Mitt förtroende för vården är inte på topp.
