Promenad och pekfinger

Jag gick till Konsum för att stödhandla och valde en omväg hem (mest för att undvika tiggarna) och det var faktiskt i backen vid gymnasiet – som annars inte är någon favorit – som jag kände en rusch av tillfredsställelse. Det var så skönt att vara utomhus och jag kände att promenaderna med stavarna börjar ge effekt på orken. Trots en hyfsad tung ryggsäck plus en kasse hade jag inga problem att ta mig uppför backen. Lycka!

Mindre lycka när det gäller mitt pekfinger. Den yttersta delen är svullen och röd med spänd hud. Det går inte att böja och värken motas bort med en värkkombo. Det är inte en stukning, så mycket vet jag för jag har haft min beskärda del av stukade fingrar från skolgympans volleyboll. Kanske en liten, liten sticka från höet som har bosatt sig där inne. Jag tänker krypa till korset och gå till den öppna mottagningen i morgon. Blä!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.