Nya hinder

Ångest sätter upp hinder. Ibland är det oerhört skönt att ge efter och bara krypa tillbaka in i bubblan. Oftast är det nödvändigt att riva hindret eftersom ångest är en rasande effektiv byggmästare och innan man vet ordet av är man helt inmurad. Idag rev jag hindret, men det tog emot. Det handlade om att promenera till Apoteket. Baggis. I min ångestvärld innebar det även att få ont, att vara rädd för att stuka foten igen, att komma igång med träningen, att inviga de nya stavarna, att gå ned i vikt, att inte låta mig hindras av ångesten, att promenera utan att spänna mig bara för att jag är så rädd att trampa snett. Det blir ett projekt. Men den här gången gjorde jag det. Det var skönt att komma ut för det var en höstdag med stort H: 10 grader, strrrrrålande sol och vindstilla. Jag hade förmåga att njuta av det. Vid 2 tillfällen snuddade jag vid att trampa fel och jag blev alldeles kall av rädsla. Nu behöver jag inte göra mer idag. Egentligen. Jag kan krypa in i bubblan igen med foten i högläge.

Morgondimman lättar.
Morgondimman lättar.

 

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.