Ingen tupplur

Veckans andra och sista besök hos naprapaten i det svala nummer 5. Det är 2 månader sedan första besöket (inklusive 4 återbud) och jag frågade L-O B om han tycker att jag ska fortsätta med 2 behandlingar per vecka. Han svarade att det tyckte han. Jag sa att jag tycker att det känns så splittrat eftersom det är olika problem vid varje tillfälle och går det verkligen att komma till rätta med det? Det är klart att det går, men det tar tid. Om jag ska vara ärlig börjar jag bli otålig och det börjar kännas dyrt, men samtidigt vågar jag inte sluta för jag har mindre ont, främst i ryggen, och jag är mer rörlig. Jag måste acceptera att det inte finns någon snabb-kur för en kropp som är 52 och som inte har varit fullt frisk på många år…

Idag fick jag ligga på rygg och blev nålad från hårbotten till fotsulor. Att ligga på rygg är inte idealiskt, men det är inte lika jobbigt som det var de första gångerna. Jag fick ben- och knämassage av A. Insidan av knäna gjorde ont, ont, ont och lårmusklerna kändes av efter gårdagens stavgång. Jag är leds på att jag får blåmärken så jäkla lätt! K-vitamin har ingen som helst effekt och jag tycker att jag ser misshandlad ut. Som om någon med små nävar har pucklar på mig.

Jag var ivrig att komma hem och jag såg fram emot att tupplura ett par timmar efter lunch och efter att ha storstädat hos Bibbi, men så mindes jag att Coop skulle komma med en leverans mellan 15-17. Meh! Fast jag var hellre utan tupplur än att behöva släpa på ett par matkassar efter naprapatbesöket (vilket visade sig vara ett smart val för det kom en rejäl regnskur när jag skulle hem från tåget). När jag var färdig med Bibbis bur och källsorteringen av soporna, så var jag inte så trött, trots allt, men nu är jag det. En lätt huvudvärk har envisats med att hålla mig sälle ända sedan jag vaknade vid 7.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.