#Blogg 100 del 7

Sjukvården gör mig sjukare!

80 minuters stavgång och det var tungt. Jag har ingen som helst ork eller motivation att pressa mig t.ex. i uppförsbackar. Det enda jag vill är att stanna och pusta eller att komma hem så fort som möjligt igen. Det var tredje eller fjärde passet nu som inte kändes bra – det vill inte lossna!

Backe upp och backe ned. Högbacka ligger som det heter (vid en hög backe) och utsikten är inget att fnysa åt trots en gråmulen marsdag.
Backe upp och backe ned. Högbacka ligger som det heter (vid en hög backe) och utsikten är inget att fnysa åt trots en gråmulen marsdag.

 

 

 

 

 

 

 

Elin fyller 22 år idag! Hon ville äta på Amazon och då gjorde vi det. Robin var oxå med. Jag satsade på 2 säkra kort för att slippa bli besviken och åka hem hungrig: filét Mignon black & white till huvudrätt och hallon-cheesecake till efterrätt. Smaskens alltihop!

Elin för knappt 22 år sedan.
Elin för knappt 22 år sedan.

 

 

 

 

 

 

Idag började jag allvarligt att fundera på att antingen övergå till privata vårdalternativ eller att säga upp bekantskapen med sjukvården helt och hållet, flytta till en stuga i skogen och bara låta sjukdomarna ha sin gång. Inte fan skulle något bli bättre av det, men som vården fungerar nu (vårdcentralen i Salem) kan jag lika gärna vara utan den! Jag blir så fruktansvärt leds!! Läkare AT ringde idag med anledning av brevet jag skrev. Det var bra att det inte gick spårlöst förbi, men jag ville ha en ursäkt och förståelse för att beskedet om kolesterol och diabetes kom som ett jävla klubbslag i huvudet. Det jag fick var en förklaring av hennes arbetssituation och den ger jag blanka fan i. Jag skiter i att ett besök inte förväntas ta mer än 30 minuter i anspråk när hon dessutom kom 10 minuter för sent. Jag skiter i att hon förväntas hinna med det administrativa. Jag skiter i att direktiven säger att läkarna ska vara mer aggressiva i kampen mot diabetes och att det är bättre för mig att det upptäcks tidigt. Jag skiter högaktningsfullt i det!!! Jag ville ha en ursäkt eftersom hennes sätt att framföra beskedet sänkte mig fullständigt. Jag kommer att få en annan läkare, men jag får ingen tid förrän i slutet av april. Betänk då att jag var hos denna AT den 27 januari, jag fick diabetesbesked och kolesterolsänkande medicin, men jag får ingen möjlighet att träffa en läkare igen förrän 3 månader senare! Är det tänkt att jag ska vända mig till diabetessköterskan med all oro och alla frågor? Hon har väl inte mer tid till sitt förfogande än vad läkarna har. Betänk att jag var hos denna AT den 27 januari, men jag fick ingen tid hos diabetessköterskan förrän den 16 mars dvs. drygt 1,5 månad senare. Fy fan!

Innan läkare AT hann avsluta dagens telefonsamtal inflikade jag att jag hade 2 frågor till. Den ena rörde provtagningen inför besöket hos diabetessköterskan (Ja, proverna ska lämnas på fastande. Okej, men varför framgår inte det av kallelsen?). Den andra frågan rörde den numera ständiga tvistefrågan om Stilnoct-receptet. Hon blev sur. Det hördes. Hon mumlade något om att det inte var meningen att vi skulle prata om det under det här samtalet. Hon rabblade en massa förklaringar till varför receptet inte kan förnyas utan ett besök blah, blah, blah. “Ska jag behöva komma till den öppna mottagningen bara för att förnya det?”, frågade jag. Hon muttrade i andra änden och sa sedan att hon skulle fylla på så att jag hade tillräckligt tills att jag ska träffa den nya läkaren. Jag tackade och hon lade på. Förtjusande.

Jag kommer att få hela 45 minuter när jag får den stora äran att träffa min nya läkare i slutet av april. När AT tog upp att jag skrev (i brevet) om att jag hade velat fråga om yrsel och ångest fick jag förklarat för mig att de problemen är så “stora och allvarliga” att det inte är säkert att 45 minuter räcker och att de “ju vill utreda det ordentligt”. JA MEN HUR SKA JAG GÖRA FÖR ATT FÅ HJÄLP DÅ??!!! Må Fan ta högeralliansen som har sabbat sjukvården så satans fullständigt! Må de drabbas av flera olika sjukdomar och upptäcka att man numera kan boka läkartid för endast en sjukdom i taget!

blogg100-logotype-300x256

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.