#Blogg 100 del 49

Mental trötthet. Jag får värja mig oftare och längre perioder. Min försvarsmur känns tunn som papper. Jag backar, drar mig undan mer och mer och jag undrar om jag till slut har backat så långt det är möjligt. Det är länge sedan jag slutade följa med i nyhetsflödet i ren självbevarelsedrift, men nu funderar jag på att logga ut från FB permanent. Folk är så gapiga, hejiga och engagerade att hälften skulle räcka och bli över. Politiska ställningstaganden, namninsamlingar, jippon, uppmuntrande tillrop, “styrkekramar” högt och lågt, hålla utkik efter spammare & nättroll, anmäl!, agera!, ta ställning!, ha en åsikt för bövelen! och gilla, gilla, GILLA!!! När jag mår så här är jag inne i en självisk bubbla där jag har ett enormt behov av bekräftelse och uppmuntran medan jag inte har någonting att ge tillbaka. Jag vill ha kommentarer på mina inlägg, men jag orkar inte uppmuntra någon annan. Jag behöver bekräftelse på mina författarövningar, men jag klarar inte av att läsa eller bekräfta någon annan. Dagarna när jag blir överväldigad kommer allt oftare. Jag orkar inte. Jag vet inte om jag vill orka. Jag tycker inte om den värld jag lever i. Det skulle inte vara fel med en terapeut… Kan en terapeut lära mig att inte vara så ömhudad?

Depression

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.