Promenad och middaxlur

Igår var den mest ansträngande aktiviteten att jag gick mellan vardagsrummet och köket när jag vattnade orkidéerna. Idag promenerade jag i 65 plågsamma minuter. Oj, vad det gick trögt! Inget flyt eller stuns i stegen. Blähä! Jag utsatte mig för det mest för att låta kroppen få göra något annat än att renovera ett kök, att få komma ut och hemifrån, att få vara själv en stund. Kroppen hade egentligen inget behov av det hela och det motståndet kändes av hela tiden.

Jag somnade ifrån bettskenan igår och om jag får för mig att den är onödig, så behövs inte mer än en natt utan för huvudvärken – spänningsvarianten – kom som ett brev på posten. En Ipren och middagsvila i ett skuggigt sovrum kändes ljuvligt. Sedan tog jag en Ipren till och värken släppte framåt kvällen. Det är såååå skönt att sova middag!

Massai barefoot technology. MBT. En tanke slog mig när jag var ute idag: när man går barfota tar man inte lika långa steg som med skor på. MBT-skor ska sitta som en strumpa, de ska inte glappa och det påverkar steglängden. Mina nya sitter som en smäck och det känns när det är dax att klippa tånaglarna…

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.