Chock

Igår blev det faktiskt av att träna med gummibanden. 2 veckor sedan sist, så jag körde ett mediumpass. Jäklar vad det var tufft!! Jag orkade genom hela även om jag fick pusta lite extra ibland, men kroppen var i chock efteråt. Jag har varit beredd på träningsvärk de luxe, men den har inte varit så farlig alls.

Det här med promenader… Jag kan inte ens minnas när jag promenerade senast. Jag minns att det inte var behagligt och det är väl därför jag har så svårt att ta mig över tröskeln. Rent psykologiskt vore det smartare att inte bestämma kvällen innan för då uteblir känslan av misslyckande om jag inte tar mig ur sängen nästa dag. Jag har haft problem med Lergigan. 1 tablett var alldeles för mycket i kombination med både Lyrica och Stilnoct. AG sa att jag ju kan prova med bara en halv tablett, men det fungerar inte heller. Dagen efter är jag så trött att det inte känns som om jag vaknar ordentligt förrän på kvällen när det är dax för nästa dos. Det är bara att inse att jag får låta blir Lergigan tills jag har trappat ned Lyrica så pass att jag inte tar den alls på kvällen. Om När ångesten dyker upp får jag hantera den på något annat sätt så vida jag inte är säker på att kunna sova bort nästa dag.

Segt

Jösses, vad tillvaron känns seg just nu! Hela jag är klistrig som Dumle-kola (jag tycker verkligen inte om Dumle-kola)!! I fredags åkte jag till Södertälje för mitt andra samtal med AG. Värmen hade smällt till, det var tungt att gå från stationen, samtalet gick inte som jag planerat (jag ville egentligen ta upp riktigt tunga saker, men kom aldrig till skott), på vägen tillbaka till stationen var det broöppning för ett stort fraktfartyg och det var bara att stå och vänta i ungefär en kvart. Jag hade mina MBT street-skor på mig eftersom jag inte skulle gå så långt och eftersom de är överraskande luftiga, men satfläsk vad jag fick ont från hälsporren hela vägen upp till höften! Jävla skitskor! De duger endast tur och retur Konsum! Jag kan inte begripa att de faktiskt är MBT.

Skitskor!

Igår var Elin och Robin här på middag och det var väldigt trevligt som vanligt. De är tacksamma gäster och så mysiga att vara med! Pär har köpt en 3D-skrivare det vill säga en skrivare som skriver ut fysiska föremål – det är så makalöst fascinerande att till och med en teknikfiende som jag blir djupt imponerad. Pär och Robin blev stående vid den en hel timme igår medan Elin höll mig sällskap medan jag diskade och plockade undan.

Tystnad

Det har hunnit gå 9 dagar sedan jag skrev senast. Jag har hamnat i en svacka. Våren och värmen gör att jag har tappat lusten att promenera eftersom jag inte har lust att visa upp min feta kropp. Så enkelt är det. Jag gjorde även ett misstag med medicinerna genom att försöka ersätta den minskade Lyrican med Lergigan varje kväll vilket ledde till att jag blev så trött att jag knappt har lyckats hålla mig vaken om dagarna. Jag har sovit ungefär 12 timmar per dygn och det var inte förrän igår som det slog mig att det kunde bero på Lergigan, så nu får jag klara mig utan den utom vid behov. Inatt sov jag dåligt och även om jag lyckades vakna redan vid 9, så hade jag ingen lust eller motivation att ta mig upp och ut trots att jag hade förberett genom att lägga fram kläder och vattenflaska.

Jag brukar ofta få ont i höften när jag sover. Jag sover nästan alltid på sidan. Smärtan kan vara så intensiv att jag får ont i höften även i drömmen. Av en slump snappade jag upp att det är bra för ryggen och speciellt ryggslutet och därmed höfterna att sova med en kudde mellan knäna, så jag provade det och det gjorde stor skillnad! Problemet är att få kudden att stanna kvar mellan knäna. Nu har jag investerat knappt 500 kr i en ortopedisk kudde från Rehaboteket, men den fungerade inte lika bra som en vanlig huvudkudde. Den är för mjuk och mesig, inte tillräckligt stadig. Förmodligen på grund av att jag inte har fotomodellsmala lår som bara väger några hekto var…. I natt sov jag i läsrummet och den sängen är hårdare. Kanske fungerar den bättre i den mjukare sängen i sovrummet?

Jag vill återknyta till min svåger som kraschade och hamnade på psykakuten. Han låg inne i några veckor medan han gick igenom ett visst antal elbehandlingar och de hade positiv effekt på honom. Nu har han varit hemma i en dryg vecka med antidepressiv medicin och remiss till öppenvården och det är nu det verkligen gäller – den fortsatta vården.

Jag längtar efter vintern…

Alternativ

Det blev ett riktigt bra mediumpass med gummibanden idag! Full koncentration på rörelser och andning. Dessutom fungerade träningen som alternativ till Lergigan. Jag känner verkligen av minskningen av Lyrica. Jag fick byta det orangea bandet eftersom det var sprickor i det och de uppkommer på grund av ganska skarpa ytterkanter på skosulorna. Vad är mer ekonomiskt: köpa gummiband för 149 kr varannan månad eller investera i ännu ett par skor med mer avfasade kanter?

En ny och mer aktuell bild av mina gummiband och (färgen på) träningsmattan.

Jag har alltid varit svag för låtar som svävar och flyter, luftiga arrangemang och gärna en halv tons höjning mot slutet. “Samurai” med Flecks är en sådan låt. Lyssna och njut!

Sedan i somras har jag lagt ut några hundra på solfjädrar. Det kan det väl vara värt, tänker jag, som ett stroke-fritt alternativ till hormonpreparat. Jag har till och med fått ett favoritmaterial: bambu tillsammans med siden. Det blir faktiskt ett helt annat schvung i fläktandet jämfört med de av plast och så känns materialet mycket behagligare. Jag har köpt alla mina solfjädrar hos Fyndiq

Den här har jag i läsrummet. Den passar in med sin grå/svarta färgskala och mönstret av grenar.
Den här passar i köket med sitt fiskmönster. Dessutom är det mitt stjärntecken.
De älskade pandorna har jag i vardagsrummet.

Sömn

Jag har sovit i helgen, både lördag och söndag och jag har känt mig förkyld och frusen. Idag var det motigt att komma ur sängen, men till slut kom jag upp och ut för att hämta paket. Det blev en gräslig promenad. Långsamt och tungt och ont. 2 x 30 minuters plåga och när jag kommer hem och öppnar paketet är 2 av 3 varor i fel färg. Vissa dagar….

Toscaskorpor

Det blev ett kort besök hos JA och jag behöver ingen behandling för hälsporre. Den har dragit sig tillbaka och sedan jag började göra fotövningarna igen – som är överraskande effektiva – känns det mycket bättre. Om den blir värre får jag höra av mig igen och eftersom det då kommer att räknas som återbesök kommer jag att få en tid mycket snabbare. Häpp!

Jag besökte Tebutiken på Kungsgatan för första gången på …. 1 år? Jag tror inte att jag har varit till Stockholm sedan förra hälsporren för ett knappt år sedan och jag har haft den turen att Elin har kunnat handla te åt mig, men idag var ett gyllene tillfälle. Det var dags att hitta en eller ett par nya smaker för jag har tröttnat på favoriter som jag var säker på att jag aldrig skulle tröttna på. 6 hg hallonte som är min absoluta och mest pålitliga favorit just nu! 2 hg smultron som är som en mildare version av hallon med en aning av grädde i smaken. Det blev 2 nya smaker: Göta Kanal med mycket bär och frukt bland annat hallon (den var riktigt god!) och så viol-lakrits som luktar godis och som kanske, kanske inte är god. En påse med Ninas toscaskorpor oxå. Jag har ätit de en gång tidigare och de är såååå smarriga, mer som kakor än skorpor!

Den Store Doktorn skulle ringa klockan 14 och jag var beredd. En kvart innan satt jag med mobilen ihopkopplad med handsfree-lurarna och väntade. Hon ringde 25 minuter över 14, bad om ursäkt för förseningen och inledde samtalet med att hon ju inte hade träffat mig. “Jo, det har du.”, svarade jag. “Den 15 april.” Det är bara drygt 2 veckor sedan. Jag upplevde samma sak idag som när jag träffade henne: jag säger något, men hon verkar inte lyssna bara för att sedan fråga om just det jag berättade. Jag gillar inte henne. Hon var tydligen inställd på ett längre samtal, men jag ville bara förnya receptet och meddela att jag inte tyckte om Propavan. Jag är satt på väntelistan för ett läkarbesök den 18 juni. Jag brydde mig inte ens om att fråga om det var hon eller ännu en ny läkare jag skulle få träffa….

Armarna

Mulet, knappt 10 grader och småregnigt – härligt väder! Jag promenerade i 85 minuter och det var väldigt skönt. Jag kroknade mot slutet, men jag har inte haft ont efteråt eller varit särskilt trött, så kanske har jag lyckats klösa mig tillbaka till en hyfsad form igen. Jag har en benägenhet att låta armarna hänga längs sidorna när jag promenerar trots att de faktiskt kan hjälpa till med farten, särskilt i uppförsbackar. Idag lyckades jag få igång armarna riktigt ofta och andningen gick av sig själv. Najs!

Irriterad/bitter

Det tog emot väldigt mycket, men jag lyckades genomföra ett lätt pass med gummibanden. Först hade jag tänkt ett medium-pass, men valde att tagga ned till förmån att klara av det. Det gick prima större delen och det var till och med skönt. Jag har sträckt mig på höger sida. Eller handlar det om något annat? I vilket fall är jag begränsad och några övningar fick jag hoppa över.

För drygt 2 veckor sedan kraschade min svåger efter långvarig stress. Han gick inte in i den alltför populära väggen, men han blev förvirrad och svår att få kontakt med. Efter många turer kom han till en avdelning där han blev erbjuden el-behandling. Det har fungerat och han är på bättringsvägen. När jag fick veta att han mådde så oerhört dåligt blev jag väldigt ledsen. Vårat Gäng har tagit sig igenom många sjukdomar och krämpor, men det är det här som jag har tagit till mig. Jag har vuxit upp med ett ältande av diverse fysiska krämpor medan det psykiska inte fick något som helst utrymme trots att jag numera vet att både pappa och min bror har lidit av depressioner och även självmordstankar. Jag har alltid gillat min svåger. Han och jag är båda ingifta och har alltid haft, om inte en nära, så speciell kontakt. Medan han har varit inlagd (han är fortfarande det tills alla behandlingar är genomförda) så har vi haft lite kontakt. Till och med svägerskan ringde mig och vi hade ett långt samtal. Nu till min kombinerade irritation och bitterhet! Jag har känt Vårat Gäng i 29 år och jag har inte dolt min sjukdom. När Elin föddes och jag kraschade fick vi inte särskilt mycket hjälp utan det var Pär som drog det tyngsta lasset. Under de här åren har jag gjort 2 självmordsförsök som inte gav så stort utslag om jag uttrycker det så. Både Pär och jag har ofta klagat på psykvården och försäkringskassan och har mötts med måttligt intresse. Gudarna ska veta att om de hade frågat oss hade vi berättat! Nu när svågern kraschade blev det ett j-a hallå, telefonerna gick varma och svärfar, mer eller mindre, bodde i deras lägenhet för att hjälpa till med hunden. “Visserligen har vi alltid hört hur dåligt psykvården fungerar, men att det det var så här dåligt…!!!” Svägerskan har tjafsat mycket med försäkringskassan med anledning av sjukskrivningar och det är samma förvåning där: “Visserligen har alltid hört hur dåligt försäkringskassan fungerar, men att det var så här dåligt…!!!” DUH! Jag är irriterad och jag är bitter över att Pärs och mitt kämpande inte verkar ha blivit verkligt förrän de har egen erfarenhet av det!

Jag ringde psyk i Södertälje för att förnya ett recept. Tidigare har den sköterska som svarat lämnat ett meddelande till berörda läkare, men förmodligen har de fått andra direktiv nu för det behövs alltid att berörda läkare ringer mig på sin telefontid. Sköterskan som svarade idag måste ha haft en dålig dag med en dator som inte var alltför alert för det tog en j-a tid och jag var så nära att fräsa ifrån. “Du har bytt läkare många gånger…” kunde hon konstatera. “Ja, det har blivit så.” svarade jag och var frestad att lägga till att det inte var jag som valt att ha det så. När det så var dags att boka in en telefontid fick jag en som jag inte kunde ta. “Kan du inte den tiden??” Hennes förvåning tolkade jag som att det var otroligt att jag hade något annat för mig än att stå givakt och vänta på att Den Store Doktorn ska ringa lilla mig. “Jag har en hälsporrebehandling precis den tiden.” Hon frågade om jag inte ta samtalet i alla fall, men jag svarade att jag inte vill ta ett samtal från en läkare medan jag är på behandling hos en annan. Jag svarar inte på vare sig sms eller samtal ens när jag sitter hos frissan. En sak i taget – full fokusering – respekt. Jag fick till slut en telefontid den eftermiddagen. “Då får du se till att ha telefonen i närheten!” Jag svarade, så artigt jag kunde, att jag hade antecknat tiden. Föraktfulla idioter!

Glädjedödare?

Jag promenerade i 60 minuter och det var faktiskt skönt! Trots backen upp till Gamlebovägen, så var det skönt. Jag lyckades till och med komma upp i något som liknade tempo.

Det är den 29 april idag och det är 16 grader i skuggan (men solen ligger på). De utslagna löven är större än musöron. Fruktträden blommar. Pollensäsongen går in för högvarv. Människor byter till tunnare kläder, sommarskor och solbrillor. De sitter halvnakna på balkongerna och gör sitt bästa för att bli så lika gamla sadelväskor som möjligt. Trädgårdsentusiasterna kör ned händerna i myllan. “Visst är det härligt att värmen äntligen har kommit!!” Nej, jag tycker INTE det. Dels för att jag inte är någon älskare av vare sig sol eller värme – jag älskar ljuset, men inte värmen – dels för att allt det här som inträffar åtminstone 1 månad för tidigt (det har ju varit upp emot 20 grader för flera veckor sedan) kommer att inträffa tidigare och tidigare för varje år. Kommer alla dessa jublande soldyrkare (läs: idioter) att jubla lika mycket när det inträffar i februari? Eller januari? När vintrarna förblir gröna år efter år efter år. När den ena sommaren efter den andra blir allt torrare. Det handlar om klimatförändringar!! Permanenta förändringar. Är jag en glädjedödare nu? Kanske det. Jag tycker att det är skrämmande.

Dagarna går och jag mår bra i det stora hela, men nu vet jag att jag känner av utfasningen av Lyrica. Min kropp protesterar mot att nekas drogerna, så är det bara. Jag tänker ta det ännu lugnare med åtminstone 2 viloveckor mellan varje minskning. Just nu väntar jag på att Pär ska komma hem med maten från Coop. Han fyllde år i måndags och i morgon kommer hela Vårat Gäng hit på middag inklusive svägerskans hund (under protest från min sida – hon är inte rumsren än… Hunden alltså.). Jag städade igår och idag och allt känns väldigt rent och fräscht. Jag har förresten fått en tid för samtal om en vecka – jag trodde inte det skulle gå så fort! Hon är sköterska och min tanke är att det kan vara bättre än en diplomerad psykolog för såna kan vara lite för akademiska. LG som jag gick hos för några år sedan var skötare med utbildning inom KBT och han var bra. Däremot har det bara blivit 1 promenad den här veckan. Styrketräningen hoppade jag över för att jag helt enkelt inte orkar just nu.