Dillen

Nu har andra helt Lyrica-fria veckan börjat och det känns bra. Allt är lugnt även om hjärnan fortfarande inte har ställt om sig helt, men nu vet jag att det var rätt beslut att genomföra utfasningen så försiktigt som jag gjorde.

Jag har promenerat 60 minuter idag! Att ha en bok som ligger och väntar fungerar som motivation. Hehe. Det var skönt med riktigt kalla höstvindar.

Jag är kompromisslös. Det är antingen eller. Allt eller inget. När jag hittar något jag gillar klöser jag mig fast tills jag tröttnar. Det kan pågå olika länge. Dagar, veckor eller månader. Jag kallar företeelsen för ett dille. Just nu har jag dille på skivad banan i grekisk naturell yoghurt med lite hallonyoghurt för smakens skull. Kokosbollar! Målarböcker. Jag har målat mig igenom 3 exemplar av “Mina mandalor” och så blev jag tvärtrött på den vilket kanske inte är så märkligt. För några år sedan köpte jag “Dagdrömmar” av Hanna Karlzon. En otroligt fin och inbunden målarbok. Den gången gillade jag den inte, men gud ske lov gjorde jag mig inte av med den (att rensa är ett dille som sitter i mina gener och kommer aldrig att försvinna). Jag tog fram den igen och nu kändes den heeeelt rätt. Det fungerar inte att måla med tusch eftersom det blöder igenom till andra sidan, men jag föredrar ändå färgpennor för då kan jag experimentera med styrka, nyanser och effekter. Jag målar och målar och målar och sitter minst 4 timmar varje kväll. En ljudbok i öronen och tiden bara flyger iväg.

Behöver jag säga att jag har köpt fler av Hanna Karlzons böcker?
Stora motiv över hela uppslag. Före …
… och efter.
Små, pilliga ytor som omväxling.

Belöning?

Igår ringde IH som är enhetschef för psykiatrienheten i Södertälje. Det gällde det klagomål jag lämnat in och nu hade det nått högsta hönset. Hon tackade eftersom de ser klagomål som en möjlighet att förbättra. Hon bekräftade och beklagade. Sedan meddelade hon att jag har fått en tid om en månad hos – hör och häpna – en FAST läkare som precis har börjat!! Jag väljer att se det som en belöning och ett tecken på att det kan löna sig att säga ifrån.

Att inte höras är ingen anledning att låta bli att tala.

Idag var jag hos frissan. Jag kunde känna hur hårbotten äntligen kunde ta djupa andetag för att få i sig efterlängtat syre. Som tur är har sommaren inte varit lika plågsamt varm som förra året. Nästa gång har jag beställt tid för att även göra en enda slinga i håret. En lila! Idag köpte jag provflaskor av ett nytt schampo. Förändringens vindar blåser!

Rönnarna i Rönninge dignar av illande orangea rönnbär.

Åska

Jag hade samtal med AG idag. Hon tyckte att jag skulle gå tillbaka till att ta Paroxetin på kvällen samtidigt med Stilnoct eftersom det ju faktiskt fungerade för mig. Då gör jag det! Det känns som ett bra beslut, särskilt som det innebär att jag inte behöver ändra mina kvällsrutiner. När medicingnället var avklarat fortsatte vi med basutredningen och det var inga problem. Jag tyckte faktiskt att det var skönt att inte prata om mig.

Vi hade ett magnifikt åskväder i eftermiddags! Regnet vräkte ned så att det uppstod den sortens dimma som förekommer vid vattenfall. Det blåste. Det blixtrade och åskan var precis ovanför oss. Jag satt i vardagsrummet som på första parkett och njöt.

Susande

I torsdags var Pär och jag i Stockholm och shoppade. När hände det senast? De gånger jag har varit i Stockholm de senaste åren har jag kilat längst Vasagatan, Gamla Brogatan och upp till Fysioterapiteamet som längst. Vi hade tänkt åka tåg och strosa runt i Stockholm, kanske äta lunch i Kungsträdgården, men på grund av värmen tog vi bilen. Vi parkerade vid Klara Ö och tittade till svärfars lägenhet och krukväxter eftersom han är på Öland större delen av sommaren. Klarabergsgatan är helt omgjord och biltrafiken är borta. Endast buss- och spårvagnstrafik – det gillar jag! Att röra sig längs Drottninggatan vid 11-tiden när det är molnfritt och 30 grader är … obeskrivligt outhärdligt!! Vi smög längst väggarna i skuggan som bara blev smalare ju högre solen steg. Dröjde inne i affärerna i luftkonditioneringen. Jag köpte ett par jeans hos Lindex och ett par byxor som nästan är som leggings på KappAhl. Kläder är ett nödvändigt ont och förutom byxor beställer jag precis allt på nätet, men den här gången gick det inte att undvika provrummets fasa. I början av 90-talet introducerade KappAhl sitt eget XLNT i större storlekar och det märket var väldigt bra. Nu har det blivit riktigt, riktigt uselt. Hela KappAhl suger faktiskt. Lindex också vad gäller stora storlekar även om deras jeans-utbud var bra. Den huvudsakliga anledningen att åka till stan var te och det köpte jag rejält av! Vi tillbringade ungefär 1,5 timme i smältdegeln innan vi flydde tillbaka till bilen och körde hem. Vi var helt färdiga efteråt.

Idag har det varit en värmetopp på 31 grader och nu börjar värmen ta ut sin rätt. Jag sover inte bra och matlusten minskar. Jag hämtade ett paket nere i centrum och tog med en vattenflaska trots den korta sträckan och jag tryckte mig fast i de skuggiga partierna, men det var vidrigt! Det går inte att vara ute! Bordsfläkten får jobba hela tiden, likaså fläkten i vardagsrummet de stunder jag är där. Värmepaniken ligger och lurar, men tack vare att vallningarna minskat till värmepåslag, så lyckas jag hålla den stången, men utan fläktarna vet jag inte hur det hade gått… Pär har åkt till Öland igen, hans sista semestervecka. På tisdag är det årsdagen av svärmors död och svärfar behöver stöd och sällskap.

Värme

Jag hade tid för samtal med AG idag efter ett 5 veckor långt semesteruppehåll. Det kändes bra. Nästa gång ska vi ta itu med basutredningen, så att den blir färdig någon gång.

Efter samtalet åkte jag till Flemingsberg och hämtade mitt nya id-kort. 5 år tills jag måste genomlida den processen igen.

Det är varmt nu. 26 grader idag. Jag tycker att det är kusligt varmt i solen samtidigt som vindarna känns relativt svala tillsammans med skuggan. Jag hade både keps och solglasögon idag för jag vet att huvudet alltid känns som det kokar efter bara en kort stund i solen. Jag gick långsamt båda vägarna mellan Södertälje central och psyk och som tur var fanns det långa, skuggiga partier.

Fotogenisk

Jag var hos polisen i Flemingsberg idag. Det var dags att fixa nytt id-kort dels på grund av att bäst-före-datumet närmar sig och dels för att jag har ändrat stavningen av mitt förnamn med “w” i stället för “v” och det måste offentliggöras. Det rent bildliga resultatet var lika nedslående som vanligt och jag blir alltid deppig efteråt. Jag kommer att se ut som en dyster fetknopp. På mitt nuvarande id-kort ser jag ut som någon som är med i “Efterlyst”. Jag är INTE fotogenisk.

Trots att jag inte lagt in någon före-bild, så lägger jag in en efter-bild på vår balkong. Den har eftermiddagsskugga.

Nystart

Då var det dags igen för en nystart! Den tredje eller fjärde i år. Jag kan se det på 2 sätt: styrka eller desperation. AL, nåldamen, tycker att jag ska fokusera på det positiva, så det handlar alltså om styrka. Dock blev det inget pass med gummibanden igår. Jag sov i stället och mådde bättre efter det. Idag har jag promenerat. Elin ville att jag skulle titta till lägenheten, Lilla Pärlan (och hälsa från henne…), så jag hasade runt Flaten och förbi hemma hos dem. Promenaden var grymt tung och jag hade ont i knäet hela vägen, men det är så det brukar vara när jag väl tar mig över den berömda tröskeln.

Jag har köpt en hälsoundersökning från Werlabs. Det är nästan 2 år sedan sist, men jag litar mer på dem än på läkarna på vc särskilt som min nuvarande, som jag är listad hos, men aldrig har träffat, inte verkar ha för avsikt att kalla mig. Nå väl! Det innebär att jag ska lämna prover i morgon på morgonen och därför måste jag fasta från och med klockan 20 ikväll. Blä.

Robotgräsklippare. De har funnits i många år nu och jag ser en och annan när jag går mina rundor i Rönninge. Jag tycker de ser fåniga ut och jag kan inte låta bli att se det som ett tecken på hur dagens människa fungerar. I stället för att passa på att komma ut i sommarluften och solen och dessutom få en del motion på kuppen genom att klippa sin gräsmatta själv, så införskaffas en robot medan man själv får tid att åka till det instängda gymmet. Jag har ingen gräsmatta eftersom jag inte tycker om någon form av trädgårdsskötsel och jag kan tänka mig att det inte är det kuligaste som finns att snygga till gräset, men dagens människa är så paniskt rädd för att ha tråkigt! De bör veta att genom att undvika uttråkning missar de den oersättliga tillfredsställelsen som infinner sig efter att något tråkigt är avklarat. Hur ska man veta när man har kul om man aldrig har tråkigt?

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag ger inte upp.

Jag är lojal.

Jag räddar spindlar även om jag inte tycker om dem.

Överdriven

Pär har inlett sin semester och åkte till Öland i ottan. Elin och Robin har följt med hans föräldrar till Skåne och till och med Juni följde med (under högljudda protester). Jag har sovit dåligt de senaste nätterna med helt sinnessjuka drömmar och jag hade hoppats sova flera timmar till efter att Pär hade åkt, men vid halv 9 var det slut. Jag kände mig ensam och alldeles “överdriven” som Elin sa när hon var liten och låg i sängen och inte kunde somna. Ångesten slog till. Jag låg kvar en stund, men hittade ingen bekväm ställning och då insåg jag att det jag behövde var aktiviteter. Jag bäddade sängar, plockade in disk, plockade undan tvätt, förberedde för morgondagens tur till nåldamen, tvingade i mig lite yoghurt, duschade och tog till sist itu med att ta reda på vad i kylen som gått in och dött och börjat lukta skunk. En möglig citron och en burk med mozzarella i sitt spad. Jag passade på att rensa bort en del annat gammalt också och avslutade med att sprida ut några citronhalvor som kunde suga åt sig eventuella rester av odören. Jag har ätit lunch och lackat tånaglarna och nu ska jag måla i Min Mandala innan det är dags att äta middag. Jag kommer inte att ha någon frukosttjänstgöring, ingen Bibbi som behöver min omsorg. Jag känner mig ensam och överdrivet övergiven.

Köket

Före….
Hyllsystemet Svalnäs från IKEA tillverkas av bambu som växer snabbt och därför är ett miljövänligare alternativ. Det är inte lika tungt som den ek vitrinskåpet är byggt av. Det kan vi knappt rubba. Det står där det står!
Det översta hyllplanet är 15 cm brett medan de övriga är 25 cm. Skåpen har skjutdörrar i metall och en härdad glashylla inuti. Jag älskar förvaring!!
Sett från min plats vid bordet. Snyggt och luftigt!
Vi har faktiskt 2 marsvin kvar! Bosse (till vänster) och Tilde. Bosse är tillverkad av alpacka-ull.