Kategori: Allmänt

Jag går tillbaka till “diamantmålning”. Det är ingen som begriper när jag kallar det för “minimosaik”. På Insta heter det ju “diamantmålning”. 😉

Hos “Myth of Asia” finns en konstnär vars motiv har blivit en favorit, Konstantin Kalinin. Det är vitt som gäller och det är en omväxling till alla svartvita.

Mitt hjärta har alltid funnits till vänster när det gäller politik. Jag tror verkligen på skatter och att staten bör ha huvudansvaret för framför allt vården. Min magkänsla säger medbestämmande och knyter sig när allt privatiseras.

Nu har jag tillgång till en, för mig, makalöst väl fungerande vårdcentral. Jag tycker att jag förtjänar det efter att ha varit med om hur vc i Salem, under 24 års tid, sakta men säkert blivit så dålig att jag aldrig fick träffa den läkare jag var skriven hos och det till slut inte fanns tillräckligt många läkare för en enkel hälsokontroll. Min nya vc är en del av Scania och Scania är i allra högsta grad privat. Samtidigt som hela jag kan slappna av blir jag oxå förbannad eftersom ALLA förtjänar att bli lika väl omhändertagna.

Konsum med medlemsägande och återbäring som blev Coop med medlemsägande. Det går allt sämre för Coop och det gör mig ledsen och smått desperat för tänk om vår butik försvinner? Coop som är Sveriges grönaste matkedja med sitt oslagbara Änglamark! Jag handlar alltid där. Tänk om den inte ersätts av en annan mataffär? Tänk om jag, som inte har körkort (och ändå inte skulle ha haft tillgång till en bil) blir hänvisad till Ica i (sunkiga) Salem? Privata Ica vars ägare tjänar storkovan, men ändå höjer priserna. Pär och jag handlade faktiskt på Ica i Moraberg förra veckan och jag har dåligt samvete. Som om jag sviker mina ideologier. Är jag överkänslig?

Elin har haft Instagram i några år och brukar skicka klipp till mig, men eftersom jag inte hade Insta, så kunde jag ofta inte spela upp dem. Mitt motstånd var kraftigt. Det finns så mycket skit på sociala medier och jag ville inte bli en sån som sitter och skrollar i flera timmar. Efter att jag lyssnade på “Förlorat fokus” vet jag att det inte handlar om karaktär och självkontroll för jag har ingen chans när algoritmerna sätter klorna i mig. Nu har hon (äntligen enligt henne) övertygat mig om att skaffa ett konto. “Du kan styra flödet och bara få upp det du vill få upp. Jag lovar! Vi kan skicka till varandra hur mycket vi vill!!” Nu har jag haft ett konto i ungefär 1 vecka och det stämmer att jag kan påverka mitt flöde. Naturligtvis har jag många djur, men oxå musik, dans, konst, teckning och hantverk. Lite psykologi och hälsa. MEN och det är ett STORT men: jag fastnar och skrollar och skrollar och skrollar. Mitt rekord är 5 timmar och det var den dagen jag vaknade vid 5 och inte kunde somna om. Det finns så mycket skratt och tappande av haka och gullegull som värmer hjärtat och jag vill bara ha mer. PANG! Fällan slog igen. Jag kommer att begränsa Insta-tiden till 1,5 timme per dag och jag tänker använda tidur!

PS! Jag har fullkomligt bombat Elin med klipp. Ha!

Den 6:e och avslutande bilden i den svart-vita samlingen blev färdig för ett tag sen. Jag ska hänga upp den vilket år som helst. 🙄

Det var dax att göra en mindre mosaik och det blev fåglar som jag hängde upp i köket.

Jag var hos Michelle igår eftermiddag. Det blev en prövning som tog 4 timmar från början till slut. På grund av banarbeten var jag tvungen att byta från tåg till buss i Tumba för att komma till Tullinge. Jag var ändå lyckligt lottad som bara behövde åka buss 1 enda hållplats för dra åt h-vete vad det var mycket folk! SL ansåg tydligen att det räckte med 1 enda buss för ett kort tåg. Jag fick knö in mig, klänga mig fast vid en stolpe även om trängseln hade hållit mig upprätt och djupandas mig igenom en vägsträcka som vanligtvis tar ett par minuter med bil, men som igår tog mer än 5 minuter. Bussföraren var tvungen att köra långsamt på grund av att vi var så många, men rödljusen var emot oss. Om det hade skett en olycka….

Väl framme hos Michelle var jag trött. Jag hade sovit dåligt, ångesten inför SL-stöket som jag visste om i förväg, eftersom jag har lärt mig att kolla i appen innan jag går hemifrån, gjorde att jag behövde Lergigan. Jag visste hur jag ville ha naglarna, men när det visade sig att hon inte hade just den baby-blå färgen jag var inställd på, så fick jag beslutsångest. Som pricken över eländes-i:et har hon inga lediga tider förrän om 2 månader (semestertider). Det innebär att jag måste vara otrogen och boka in mig hos någon annan i väntan på att ordningen återställs. Hon tipsade mig om 1 nagelterapeut i Huddinge, men jag glömde bort hennes namn och 1 tvärs över gatan som hon brukar “byta” kunder med, men hon har naturligtvis semester. Det finns 1 tjej till där och efter mycket funderande bokade jag in mig hos henne om 5 veckor (videt laget ska tågen gå som vanligt igen). Då ska hon få ta bort allt material och så får naglarna vara naturella i 3 veckor. Michelle har skämt bort mig, så jag vill inte att någon annan pillar med mina naglar.

Besöket tog drygt 2 timmar och jag fick vänta 15 minuter innan ersättningsbussen mot Tumba kom. Det var 2 bussar, men båda var överfulla. Jag fick en stropp att hänga fast vid och de funkar bara medan bussen står stilla. Värdelösa! Tåget stod inne och var nästan tomt, men det dröjde 10 minuter innan det åkte, så det hann bli trångt där också. Djupandning. Någon hade ätit vitlök! Jag passade på att beställa yakiniku (kycklingspett) från Misora. Klockan var ca 20 över 18 när jag stapplade in på ett körigt Misora. Ny väntan. Jag klev innanför hemmets ljuva dörr kvart i 19, släppte allt utom maten på golvet, satte mig vid bordet och åt och det var sååååå gott!

Jag var trött i hela kroppen, från huvud till fotsulor, och orkade bara med tv:n och te. Trots tröttheten sov jag dåligt och har varit vaken sen halv 6.

... men naglarna blev fina!

Dålig karaktär jämfört med sjukdom. Tjockhet respektive alkoholism. Jag ser säsong 8 av Frasier och Daphne och Niles har äntligen fått ihop det. Hon som spelade Daphne var gravid privat och producenterna av serien utnyttjade alla knep de hade för att dölja det: säckiga kläder, hon sitter ned med ett bord framför sig eller bär på något. Däremot gick det inte att dölja att hela hon blev fylligare på det sätt gravida blir med runda kinder, bredare rygg och höfter. Hur löste dem det? Jo, Daphne började äta. Och äta och äta. Hon blev tjock. Hon behövde gå ned i vikt, men gömde mat på samma uppfinningsrika sätt som alkoholister gömmer flaskor. När Daphne nådde botten hände det genom att hon snubblade, föll och stukade foten. Niles, som är en sparris, orkade inte hjälpa henne upp. Inte heller när Frasier ryckte in. Det behövdes 3 av herrarna Crane för att få henne upp på fötter. Publiken i studion skrattade hela tiden. Tjocka människor i knipa är vansinnigt roliga! Eller? Om hon hade ramlat på grund av att hon var asfull och alla gömställen dolde flaskor, så hade det inte varit lika roligt. Varför? Alkoholism är en ärftlig sjukdom medan tjockhet är det samma som dålig karaktär.

Notera och begrunda, mina vänner!

Med ojämna mellanrum hamnar jag i en te-svacka när inget te blir gott trots att jag gör på samma sätt som när det blir gott. Det smakar bara varmt vatten med färg och mjölk. Jag behöver te! Det handlar inte om samma sorts abstinens som kaffedrickare upplever, men jag saknar det när det inte blir bra.

Numera använder jag tesilar för en mugg i stället för att göra i kanna. Den här modellen är min favorit.

När den slammar igen rengör jag den med Svinto. De senaste veckorna har det inte funkat. I stället för 4-5 muggar te per dag har jag druckit 1. Vissa dagar har jag inte ens försökt. Tragiskt…

Desperationen drev mig ut på nätet med sökorden “tesil för en kopp” och efter många klick och besvikelser hamnade jag hos Bluebox. Jag har handlat en hel del hos dem, roliga köksprylar och väskor från Oilily. Där hittade jag Little Nessie som i Loch Ness-monstret.

Den är av silikon och överraskande bra! Jag invigde den igår och teet blev så gott att jag drack 5 muggar. Lättnad! Friden är återställd. 😌