Otrivsel

Jag känner en konstant otrivsel som maler i bakgrunden, men jag vet inte varför och det har ångesten på en släpvagn. Jag sover dåligt och jag vet inte hur många gånger jag vaknar varje natt för att se vad mobilklockan visar i hopp om att det inte är dax att stiga upp och behöva ta itu med ännu en dag. Jag tycker inte om mitt liv. Jag tycker inte om mig själv. Närmar jag mig ett vägskäl där jag kommer att behöva besluta mig om förändring? Hänger det jävulskap i luften?

Vanliga

Igår skrev Andrev Walden i DN.se där han funderade på om han verkligen ska uppmuntra sina barn att tro att de kan bli precis det de vill. Tänk om de inte lyckas? Kan de hantera besvikelsen. Jag tycker att man absolut ska uppmuntra sina barn, heja på och stötta MEN alla behöver inte sträva efter världsherravälde. Trots allt består mänskligheten till största delen av vanliga människor med vanliga yrken och vanliga familjer i vanliga bostadsområden. Betyder det att de har misslyckats? Icke! Flertalet har säkert blivit det de velat bli: kaféägare, förälder, lärare, undersköterska trädvårdare, byggarbetare, IT-ansvarig, biblotikarie, förskollärare, brandman, tulltjänsteman, coop-anställd, optiker, florist. Många trivs med sina vanliga liv, men tillåts inte göra det. Har du inga ambitioner? Drömmar? Alla varken kan eller vill bli megakändisar och det är vi vanliga människor med våra vanliga arbeten som håller samhället på fötter.

Kvinnohat …

… är något jag ofta grunnar på eftersom jag inte förstår det. Jag har kommit fram till att hatets ursprungliga form är föraktet. När kvinnor ansågs tillhöra det svagare könet som inte var förmögna att klara sig själva såg männen ned på oss. Vi behövdes för barnafödande, men var långt ifrån respekterade jämlikar. Från 1960-talet och framåt har kvinnan fått valmöjligheter i form av tillträde till utbildningar, dagis och p-piller. När männens kontroll minskade blev de nervösa. Sextio år senare skaffar sig kvinnor hög utbildning i betydligt högre grad än män. Vi är självständiga. Vi har koll. Vi kan till och med skaffa barn utan män (eller tillsammans medhomosexuella män som vill bli föräldrar och dela vårdnaden). Den heterosexuella mannens självklara ställning är hotad och när man är hotad blir man rädd. Rädslan övergår i aggressivitet och i värsta fall hat. Mannen tillhör definitivt inte det starkare könet.

Hörlurar

Jag har 2 par Jabra-lurar som jag växlar mellan för att inte slita ut dem, men båda paren har börjat knasa sig. Jag har lyssnat sönder många par genom åren och jag vet inte längre om det beror på att mitt sätt att använda dem (ca 7 av 12 timmar av min vakna tid) är överdrivet eller om de är av dålig kvalitet (icke!). De är de enda lurar som inte har touch-kontroll som jag tycker är värdelöst. Jag kontaktade Dustin för att utnyttja garantin. Hittills har de haft en väldigt generös policy där jag har skapat ett ärende, skickat in lurarna och fått ett nytt par eftersom det har varit fel på dem. Den här gången var det annorlunda för jag blev direkt hänvisad till Jabras support för att bedöma om det fanns anledning att skicka in lurarna. Jag har full förståelse för att de har ändrat policyn eftersom den knappast kan ha varit ekonomiskt hållbar, men Jabras support har jag inte mycket till övers för eftersom den på (amerikansk) engelska. Att försöka beskriva tekniska knasigheter på engelska … Jag har försökt göra det skriftligt via den app som lurarna kräver för att kunna kopplas ihop med mobilen, men den supporten är av slaget där man hela tiden måste välja och begränsa felsökningen – inget svängrum – och svaret blev därefter: “Goddag yxskaft!” eller “Tack för ingenting!”. Den här gången provade jag att ringa och en klingande svensk röst bad mig välja alternativ. Hoppet steg! Kopplingston. “Hi! My name is Teresa..” och jag bröt samtalet direkt. Jaha, ja.

Pär har fick ett par lurar tillsammans med jobb-mobilen och han har aldrig använt dem eftersom han inte gillar in-ear-varianten. De är av märket MTUNE som är heeeelt okänt för mig och i en air-pod-modell med touch, men jag ska ge dem en chans. Han tipsade mig om ett par från SONY och jag lusläste informationen, men det står inget om kontrollerna.

Jag funderar mycket på för vem tillverkaren skriver sina specifikationer och beskrivningar? Det är inte för mig, en 57-årig kvinna som bara vill att de ska fungera, att de ska vara enkla att använda och ha ett bra ljud. Så här står det i beskrivningen av SONY:s superlurar: “Med Sonys nya Dynamic Driver X kommer du att uppleva fylligare sång och förbättrad detaljrikedom. Sonys HD Noise Cancelling Processor QN2e och Integrated Processor V2 ger låg distorsion och kristallklar ljudåtergivning. Andra förstklassiga ljudtekniker är Hi-Resolution Audio Wireless, DSEE Extreme för att skala upp all din musik och uppslukande 360 Reality Audio.” Det är ju löjeväckande!! Urfånigt!! Jag brukar läsa s.k. expertrecensioner och ett genomgående tema är musiken, musiken, musiken och lite om hur mobilsamtal fungerar. Har ljudbokslyssnare inga som helst krav på ljudkvalitet?! För att inte tala om alla som lyssnar på poddar. Ibland känner jag mig gammal.