Nu blir det tufft

Än en gång har jag hamnat i en ljudbokssvacka där jag ratar den ena boken efter den andra antingen pga. att den är ointressant, urtrist, inte kommer någon vart eller är uselt uppläst (det sista är synd eftersom det finns de som kan vara bra, men att läsaren förstör den). En av de ratade var en kriminalroman/deckare som inleddes med att en kvinna var i en utsatt situation för att sedan hoppa till hur en kvinna dog pga. gräsliga knivskador och då fick jag nog. Så satans nog att jag nästan kräktes! Herre gud i bokhimlen – det måste finnas mer än detta ständiga slaktande av kvinnor!! Det känns som om jag har passerat en gräns som innebär att jag känner mig hudlös. Jag klarar inte längre av att distansera mig genom att påstå att jag är intresserad av det psykologiska i det hela. Det som ges ut i bokform idag är bara den ena fantasilösa och själlösa kriminalromanen efter den andra och jag tycker att det är oerhört märkligt att det hela tiden publiceras nya författare inom den här genren när det är så löjligt svårt att passera genom förlagens nålsöga med mindre än att man återuppfinner boken helt och hållet. Som författare ska man komma med något helt sinnessjukt unikt, men om man inte passar in bland det som efterfrågas – vilket verkar vara just kriminalromaner – så är man fullständigt körd. Moment 22. Det enda som är unikt från den ena deckaren till den andra är namnen på karaktärerna. Den 27 april publicerades på SkrivarSidan ett av mina inlägg i bokbloggen där jag skrev om just den strykande åtgången på kvinnor (Obs! Det var inte jag som valde illustrationen). Jag känner mig frestad att starta en proteströrelse bland bokläsare och bland kvinnliga deckarförfattare. “Säg nej till fler mördade kvinnor!”. Vägra läsa dessa slaktarberättelser! Ta ditt ansvar som kvinnlig författare och ha ihjäl fler män! Blanda inte in djur och barn över huvud taget! Gränsen är nådd för mig och nu blir det tufft att hitta bra ljudböcker för jag har hittills valt att lyssna på kriminalromaner/deckare framför att köpa de i fysisk bokform och 75% av utbudet är, ta mig tusan, just den sortens böcker!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.