Señor Peregrino

“Señor Peregrino” av Cecilia Samartin. Från baksidestexten: “Den handlar om att aldrig mista tron på kärleken och att våga leva på den sköra linjen mellan hopp och förtvivlan.” Jaha, är det det den handlar om! Jag har skrivit bokrecensioner för Skrivarsidan i ett halvt år och jag tycker att jag börjar bli bättre på det och det börjar bli riktigt roligt, men jag kommer aldrig att kunna uttrycka mig som ovan. “…våga leva på den sköra linjen…” Jag vet inte om jag vill uttrycka mig så för jag tycker att det är luddigt och krystat och ett av många försök att leta efter djup och dolda budskap som kanske inte finns. Är det verkligen det Cecilia Samartin försöker säga med sin bok? Kan det inte vara så enkelt som att hon bara vill berätta?

Det handlar om Jamilet som växer upp i en fattig by i Mexico. Hon har ett födelsemärke som täcker en stor del av kroppen som skrämmer byborna till att stöta ut henne utstött. Hennes mamma väljer att inte låta Jamilet gå i skolan eftersom hon åker på stryk redan första dagen på väg dit. När Jamilet är 17 år dör hennes mamma och hon beslutar sig för att lämna byn och ta sig över gränsen och vidare till Los Angeles där hennes moster bor sedan 10 år tillbaka. Hon börjar arbeta på Braewood Hospital som skötare till señor Peregrino. Han är en egensinnig patient med väldigt precisa önskemål och han får en hållhake på Jamilet som leder till att hon får lyssna på hans berättelse om när han vandrade till Santiago de Compostela.

Det är en riktigt bra bok! Smårolig och mänsklig. Snudd på övernaturlig, men bara snudd på. Eller det beror på vad man som läsare tror på, om man tror på att det finns mer än det som syns och kan tas på. Det gör jag! På grund av att Jamilet levde som utstött har hon ett rikt fantasiliv, men det gör också att hon är väldigt romantisk och naiv. Jag känner igen mig i hennes konstanta medvetenhet om födelsemärket för det är så jag känner mig när det gäller min övervikt. Vad är egentligen skönhet? Är det vedertagna regler som gäller eller är det betraktaren som bestämmer?

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.