Tegelsten

Jag har läst “Flickan från ingenstans” av Justin Cronin som är den första delen i Passagetrilogin. Det är en tegelsten på 907 sidor och var fysiskt knepig att läsa. Recensionen känns knepig även den och jag började fundera på den innan jag ens läst färdigt boken. Problemet är att baksidestexten inte täcker mer än 303 sidor, det vill säga en tredjedel av berättelsen och det är svårt att skriva vad de återstående 2 tredjedelarna handlar om utan att avslöja hur det går, men jag tänker göra det i alla fall, så härmed utfärdar jag en SPOILERVARNING!!

Det utförs experiment med ett virus. Dödsdömda får en möjlighet att slippa sitt livstidsstraff eller dödsdom mot att de ställer upp som försöksdjur. FBI-agenterna Wolgast och Doyle som har som uppgift att hämta dessa fångar och föra dem till försöksanläggningen i Denver, Colorado och har nu fått uppdraget att hämta en liten flicka på sex år, Amy. Wolgast får en särskild kontakt med Amy och bestämmer sig för att inte föra henne till anläggningen, men lyckas inte. Sedan går allt åt fanders och viruset sprids okontrollerat. Wolgast får med sig Amy och hittar en övergiven barnkoloni där de finner sig till rätta.

100 år passerar. Vi förflyttar oss till Den första kolonin i San Jacinto-bergen i Kaliforninen. En grupp överlevande lever ett begränsat liv innanför murarna och kan bara röra sig utanför dessa dagtid på grund av varelser som de kallar för viraler och som är resultatet av viruset. Nattetid tänder de starka strålkastare ut mot det kompakta mörkret. Om strålkastarna slocknar anfaller viralerna och ingen kommer att överleva. Sedan dyker Amy upp efter att ha vandrat i 100 år. Något har dragit henne mot kolonin och hennes ankomst leder till att ett grupp bestämmer sig för att satsa allt på att ta sig tillbaka till anläggningen i Denver där allt startade.

Jag tyckte om den här boken! Den kom ut i pocket 2012 när det fortfarande var inne att skriva om vampyrer, så just den biten känns lite dammig, men berättelsen innehåller mycket mer. Det är en dystopi och med tanke på alla sjuka experiment som det mixtras med på hög forskarnivå är väl inte det här så otroligt. Hur skulle livet se ut efter att samhället som vi känner det har kraschat oavsett anledningen? Det blir till att börja om utan elektricitet och rinnande vatten. Justin Cronins berättarstil är gedigen, sammanhängande, förklarande, levande och flytande och påminner mycket om Stephen King och det är det högsta betyg jag kan ge. Jag hade inte fattat är boken är en del av en trilogi och jag blev glad när jag upptäckte det och jag tänker läsa del 2 och 3 också.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.