Kamp

Sara Meidel har skrivit en självbiografisk bok, “Ut ur min kropp”, som handlar om hennes anorexi. Jag har inte för avsikt att läsa boken utan nöjer mig med intervjun i DN. Det jag tog till mig är det faktum att hon fortfarande kämpar mot sjukdomen. Boken handlar inte om hur hennes kamp slutar med att hon blir frisk och därmed besegrar sjukdomen. Det tycker jag är betydligt intressantare och visar på en form av styrka, uthållighet och acceptans som de flesta berättelserna i den här underkategorin av självbiografier saknar. De böcker där vi får följa kampen mot cancer, mobbing, depressioner och övervikt är otaliga. Jag vill på inget sätt förminska de livsödena, men de har gemensamt att det slutar lyckligt och att författaren får resa runt Sverige med inspirerande föreläsningar. Sara Meidels bok kallas bl.a. för en handledning i anorexi och det tror jag beror på just det att hon fortfarande är sjuk. Om hon hade blivit frisk hade den setts som en kamp med lyckligt slut. Punkt. Nu har vi lärt oss något. “Tack för att du delar med dig!” “Bra kämpat!” “Du är så otroligt stark!” Samma 3 glada tillrop förtjänar hon ännu mer just för att hon fortsätter att kämpa och för att hon, förhoppningsvis, accepterat att hon kommer att få leva med sjukdomen. Kanske är det bara vi med andra kroniska sjukdomar som ser hennes beundransvärda styrka eftersom att valsa runt i sjukvårdsapparaten och prova den ena metoden efter den andra utan att bli frisk, att acceptera att sjukdomen har kommit för att stanna utan att vara dödlig – det, mina vänner, är bland det svåraste som finns.

Elefanter

Elefanten är världens största lanlevande djur med en hjärna som väger upp till 5 kg vilket är 4-5 gånger mer än vad människans hjärna gör. Temporalloben, som styr minnesförmågan, är mycket stor och att elefanten blivit känd för sitt goda minne är ingen myt till skillnad från ekorrens påstådda virrighet. Elefanten har en hög mental kapacitet och är det enda djuret som verkar ha en uppfattning om döden. Den kan stå långa stunder vid skelett av andra elefanter och plocka bland benbitarna med snabeln. Den vet att det har varit en elefant för den visar inget intresse för skelett från andra djur.

Ekorrar

Igår fick jag WWF-magasinet och det finns att läsa lite om ekorrar. De har ett oförtjänt dåligt rykte om att vara virriga; att de gömmer mat på många olika ställen (för att överleva vintern) och sen får hatta runt eftersom de glömt var. Fel, fel, fel, fel, fel! Ekorrar har ett fantastiskt minne. När forskare gav de ett problem att lösa visade det sig att de kom ihåg lösningen 2 år senare!! Sug på den! Dessutom är de luriga för om de ser att andra ekorrar är i närheten låtsas de gömma mat! Vi har haft ekorrar här så länge vi har bott här, ibland så många som 5 på en gång som jagar varandra upp och ned längs stammarna. I slutet av augusti när hasselnötterna mognar kommer alltid någon av dem och kalasar. När fönstret är öppet hörs prasslet i löven och hur den sitter och gnager med en nöt mellan tassarna. De är så vansinnigt söta!

Sömnlös

Jag har haft 2 dåliga nätter i rad. Natten till igår satt jag uppe för länge, till halv 2, så jag missade sömntåget. Igår lade jag vid midnatt eftersom jag var något så när trött, men låg vaken till 2. Jag brukar inte ligga kvar så länge om jag inte kan somna, men jag orkade inte stiga upp. Jag var leds. Jag ÄR leds på det här. De dåliga nätterna stressar mig för jag förstår inte varför och därför kan jag inte lista ut i förväg när en sån natt är i antågande. Jag är STARKT frestad att gå tillbaka till 1 hel Stilnoct igen.

Fluff

En av mina favoritförfattare är Anna Laestadius-Larsson som skriver om kvinnors villkor under både 1700-tal och 1900-tal. Jag har läst alla böcker och just nu är jag i slutet av “Törnrosens triumf” som handlar om Sophie Sager som är en verklig person som levde i mitten av 1800-talet. Samtliga böcker av A L-L har en verklig kvinna i centrum, med 2 undantag: “Svårmodets döttrar” som är fiktiv och “Alla dessa djäfla qvinnor” som är historisk fakta. Hennes böcker känns gedigna och genomarbetade i allt från rena fakta till miljöer och dialoger (som jag tycker verkar vara den svåraste nöten att knäcka). Därför blev jag både förvånad och besviken över att “Törnrosens triumf” består av … fluff. Tyngden från hennes tidigare böcker saknas och jag vet inte om det beror på att det inte finns så mycket skrivet om Sophie Sager eller om hon inte var tillräckligt intressant. Sophie Sager framstår som oseriös och riktningslös. Hon vill mycket, men fladdrar mest runt. Det är inte helt oväsentligt att hennes möjligheter var starkt begränsade eftersom hon var kvinna och att hon, ironiskt nog, var beroende av männens välvilja i sin kamp för kvinnors lika villkor. Hur ska en kvinna kunna göra sin röst hörd när hon inte ens kan gå genom stan utan manlig eskort utan att bli förtalad och misstänkliggjord?

Sagostund

2 dragqueens har i samarbete med Kalmar stadsbibliotek haft sagostund för barn i åldern 2-7 år. Biblioteket i fråga blev hbtqi-certifierat i somras och sagostunden utgör en del av den verksamheten. Evenemanget ägde rum i lördags, men det tog hus i helvete för flera veckor sedan med SD i spetsen. Samarbetet mellan artisterna och biblioteket är seriöst och böckerna de läser är noga utvalda, könsneutrala och åldersanpassade. “Våra barn måste skyddas!!” Det våra barn verkligen behöver skyddas från är trångsynta och rädda föräldrar som hjärntvättar sin avkomma till att inte tycka att alla människor är lika mycket värda. Det barnen ser är 2 färgstarka prinsessliknande varelser som läser sagor på ett underhållande sätt. Resten skiter de högaktningsfullt i! Den som känner att barnen måste skyddas behöver inte gå dit.

Julpynt

Imorgon är det den 1:a advent. Jag brukar vara stenhård med att inte ta fram julpyntet en enda minut före den dagen, men ingen regel utan undantag. Jag har en otroligt seg dag och ville ha något att göra, så jag tjuvstartade. Det är alltid lika intressant varje år för jag hittar alltid något litet pynt som jag har glömt att jag köpt året innan. Den här gången är det 2 långbenta tomtar.

I år ser jag fram emot julen och befinner mig i ett sorts chocktillstånd efter den upptäckten. Jag tycker att det ska bli mysigt att åka till Öland med Elin och Pär och bygga ihop Titanic lååååångt från julhetsen. Julen 2020 ändrade corona på det mesta och Elin och Pär föreslog att vi 3 kunde fira jul på Öland. Mina minnen från flera somrar på Öland var ångestladdade, men jag valde att konfrontera dem även om det tog på krafterna. Jag ångrade inte det för det blev den bästa julen på många år just för att det bara var vi 3 och Siri.

Promenader

När jag var hos fysioterapeuten för 2 veckor sedan nämnde jag att jag inte orkat med mer än 2 promenader och ingen styrketräning alls under oktober månad. Jag minns inte om han egentligen svarade på det, men han sa att det räcker med 30 minuters promenad varje dag för att få mer ork och förbättra orken och hälsan. Det fick mig att fundera på varför jag alltid har som mål att gå någon av mina längre rundor för att jag ska tycka att det ska räknas. De 2 senaste veckorna har jag promenerat 7 gånger. En av mina korta rundor är precis 30 minuter. Det har känts bra! Idag blev det 40 minuter via Konsum och nu börjar jag få upp tempot. Trappor och branta backar är fortfarande tuffa, men fysioterapeuten sa att om jag tillåter mig att vila 1 minut, så utgör det ingen fara. Jag kommer inte att falla död ned om jag pressar kroppen.

Något som oxå hjälper mig att få upp tempot är ilska. Jag är född och uppvuxen i Kiruna där man har respekt för snön, man vet att den kommer långt före julafton (i den här delen av Sverige vill de inte ha snö annat än på julafton och i mellandagarna) och man är alltid förberedd med plogar och grus. Nu bor jag 4 mil söder om Stockholm och varje gång det snöar mer än 3 cm brakar samhället ihop. Inne i Stockholm blir de sura när norrlänningar (dit räknar jag mig själv) och övriga lantisar raljerar över det nederbördskaos som alltid skapar rubriker den hör tiden på året. Det som skiljer Kiruna från Rönninge och fjollträsk är att de är förberedda och samhället kraschar inte även de gånger snön kommer tidigare än beräknat. Det finns otroligt avancerade väderprognoser och november är en vintermånad, så det finns alla möjligheter för kommunerna att se över både maskiner och personalstyrka. Inga ursäkter accepteras! När jag promenerade i tisdags fick jag hjälp av ilskan som dels gjorde att jag tog mig fram över huvud taget och dels gjorde att jag fick upp ett bra tempo, men på grund av att det inte var plogat tog rundan 35 minuter. Jag tog 3 foton (som jag inte har kvar) av 3 helt igenkorkade trottoarer där man trampat fram smala stigar. Klockan var 10 vilket innebar att kommunens tidsfrist löpt ut. Jag mailade igen och bifogade bilderna, men mitt ärende var redan registrerat som avslutat och mailet gick inte fram. Huddinge ligger en dryg mil härifrån och där är det fortfarande oplogat – efter 5 dygn! Nu smälter snön och det som ligger kvar på trottoarerna är det som trampats ihop först av allt och nu är det halt i stället. Idag tog jag inte mina dubbade skor och det var ett misstag.