Hårt

Det är hårt nu. Utomhus alltså. Knölig is eller blank is med spridda grusskurar eller nedtrampat dito. Inget för de osäkra, ostadiga eller med behov av rullator… Det var 7 minusgrader och helt molnfri, kyligt blå himmel när jag gick ut klockan 9. Jag gick en långpromenad på 80 minuter och det var härligt! Jag blev tung i benen mot slutet, men idag hade jag de dubbade isbuggarna, så jag slapp få ont i fötter och vrister.

Eken vid Sjövretsvägen har varit med på bild förut….



Längs Sjövretsvägen i början av november.

Istäcke

Det kom en hel del snö i onsdags. I norra delen av Stockholm kom så mycket att Arlanda fick stänga flera landningsbanor. Sedan övergick det i regn och efter det blev det kallt igen. I natt var det neråt 10 minusgrader. De här svängningarna har gjort att det är is över allt. Knölig is som inte blir så mycket mindre hal för att det hälls ut grus i spridda skurar. Jag promenerade till Elin i förmiddags. Minus 7 grader och strålande sol – ljuvligt! Men halt. Det gick inte så fort varken dit eller hem och jag har fått jäkligt ont i både fötter och vrister. Jag borde ha haft mina dubbade Ice Bugs… Nu har de några år på nacken och en (limmad) spricka i sulan och jag skulle vilja köpa nya, men de är dyra.

Mio

Mio fick somna in idag. Han fick akuta magproblem som började igår kväll och att låta honom somna in var det skonsammaste alternativet för honom.

Elin och Mio fick lära känna varandra under ett kort år och det blev ett bra år för honom. Även för Elin, antar jag, men jag känner främst att Mios sista år nog blev hans bästa för Elin har lagt ned hela sin själ och hjärta i omsorgen om honom och då tänker jag främst på hur många veterinärbesök de har varit på. När Elin hade haft honom i endast 4 månader hade de redan varit på 10 besök!! Jag vet inte hur många det har blivit sedan dess och vill egentligen inte tänka på utan det jag blir så satans arg och förtvivlad över är de tidigare ägarna som tydligen lämnade Mio hos Djurens Chans på grund av “platsbrist”! Jag är övertygad om att det var till följd av veterinärräkningarna som kom av hans tandproblem (tandproblem hos gnagare täcks, ironiskt nog, inte av försäkringen). Hur är det möjligt att bygga en verksamhet på att den som väljer att ta hand om ett övergivet djur inte blir korrekt informerad om djurets hälsa och heller inte kan lämna tillbaka det?!  Välj inte Djurens chans om du vill ge ett djur ett hem!

Kvinnohälsa

Idag var det då dax för besöket på Oxbackskliniken för att få hjälp med mina vallningar. Gynekologisk undersökning av en manlig läkare – 2 fasor till priset av 1. Det gick gud ske lov fort och jag var så angelägen att få besöket avklarat att jag inte kom mig för att ställa en enda vettig fråga. Hormonbehandling finns naturligtvis, men först måste jag genomgå mammografi och det är enklast om jag ringer Bröstcentrum på Södersjukhuset vilket jag får göra i morgon. När dr GM har fått resultaten därifrån kan han skriva ut recept. Jaha. Jag får väl ringa och prata med någon där när frågorna väl behagar infinna sig i huvudet på mig …

Den här bilden tog jag förra veckan, men det var full fart på änderna idag med. De är så fina och fräna!

Upptrappning

Jag tränade med gummibanden idag. Träningsvärken, framför allt i låren, hade precis avtagit och så är jag på’t igen. Hehe. Träningsvärk i en hel vecka… Jäklar! Det gick väldigt bra idag och det var så skönt att få bli ordentligt varm och mjuk i hela kroppen. Jag trappade upp från extra lätt till lätt och det finns mer att ge.

Ointressant

“Barnet från ingenstans” av Kari Rosvall. En självbiografi om en kvinna som vid 64 års ålder upptäcker att hon är ett barn av Hitlers Projekt Lebensborn. Eftersom Kari Rosvall gör den här upptäckten sent i livet handlar boken till största delen om hennes liv fram till avslöjandet och även om vilsenheten i sökandet efter sina rötter borde framkalla medkänsla så gör det inte det. Inte hos mig. Ointressant.

Shakespeare

“Nykomlingen” av Tracy Chevalier är en av böckerna i projektet Hogarth Shakespeare. Ett tjugotal förlag samarbetar om en utgivning av nytolkningar av Shakespeares verk som sträcker sig över flera år och som startade 2016, 400 år efter skaldens död.

“Nykomlingen” är en nytolkning av “Othello” och Tracy Chevalier har valt att förflytta handlingen till en skola i en förtort till Washington DC 1974. Osei är ny och han är svart. Han står ut bland alla vita elever som för länge sedan har etablerade vänskapsförhållanden och hierarkier. Dee, som är skolans populäraste tjej, tar sig an Osei och det drar igång en dramatisk kedja av händelser som tar plats under en enda skoldag.

Tracy Chevalier tillhör en av mina favoritförfattare ända sedan “Flicka med pärlörhänge”, så naturligtvis blev jag nyfiken även på den här boken. Det har gått dryga 40 år sedan året för bokens handling och eftersom jag själv var med på den tiden (jag var 9 år 1974), så känns det inte så himla avlägset och därför är det svårt att förstå rasmotsättningarna som rådde då; 70-talet kunde väl ändå anses som hyfsat upplyst. Det känns sorgligt att en pojke på endast 11 år är så van och luttrad att ingen behandling eller reaktion och inga skymford chockerar honom. “Othello” är en tragedi och den som känner till handlingen i stora drag med Othello, Desdemona och Jago i centrum vet att den slutar eländigt, så även “Nykomlingen”.

Det är lätt att läsa Tracy Chevalier! Jag tycker mycket om hennes språk och det här är en bra översättning. Däremot upplever jag intrigerandet och dramatiken som överdriven med tanke på att det 11-åringar det handlar om, men kanske är jag naiv?

En annan bok från Hogarth Shakespeare-serien är “Honung och ättika” av Anne Tyler. Jag har lyssnat på den 2 gånger och den är suveränt inläst av Cecilia Walton Agrell. Det är “Så tuktas en argbigga” i en mindre elak och rolig version än filmatiseringen med Taylor & Burton (det är i alla fall så jag minns den). Jo Nesbö har tolkat “Macbeth”, men den versionen var så oerhört mörk att jag inte orkade lyssna särskilt länge. Just nu lyssnar jag på “Hag-seed” av Margaret Atwood med Robert Holmes Thomson som inläsare. Det är “Stormen” som ligger till grund för handlingen och den känner jag inte till, men den är klart lyssningsvärd!

Bedövning

Igår tränade jag med gummibanden för första gången på 6 (?) veckor. Ett extra lätt pass som var väldigt skönt och kändes lagom och som har gett mig en fenomenal träningsvärk från knäna och upp till axlarna. Aj lajk it! Jag provade att ha långärmad tröja för att behålla värmen bättre och det var en bra idé.

Idag var jag hos tandläkaren för att laga hål. Ett hål på baksidan av en kindtand; en mellanrum som har uppstått sedan jag opererade bort en spräckt tand 2012 och som – tydligen – är svårt att komma åt och hålla rent. Sedan var det en fyllning i en visdomstand som har tappat en bit och medan jag ändå var där bad jag henne att slipa bort en vass kant som har dykt upp på en annan kindtand. Den vassa kanten kom sig av att den provisoriska lagningen som jag har haft i ett par år har börjat gå sönder, så jag ska tillbaka om 2 veckor för att fixa en bättre lagning och förhoppningsvis slippa en framtida rotfyllning. I vanlig ordning, när jag ska laga ett hål, bad jag om all bedövning hon hade och den här gången fick jag även bedövningssalva innan hon satte den egentliga bedövningen som ju faktiskt kan göra, nästan, ont. Det uppskattade jag! Alltihop gick bra, smärtfritt och fort, en halv timme och bedövningen var rejäl för den satt i ända till klockan 16.

Förtroendekris

När jag var hos läkare GF den 18 december lovade han på heder och samvete att notera tydligt i min journal att inga ändringar vad gäller Lyrica skulle få göras vid det kommande besöket som var idag. Vad tror ni att de jävla människan säger? Att hon funderade på om det inte vore bäst om jag började fasa ut Lyrica. “NEJ!!” utbrast jag. “Du tar INTE bort Lyrica!! Jag tänker INTE sluta med dem på flera månader och när det väl är dax, så har jag en nedtrappningsplan som jag fick av GF! DU RÖR INTE LYRICAN!!” Det är ta mig fan otroligt!! Och innan dess ställde hon samma satans frågor som jag har svarat på vid varje läkarbesök sedan i somras: hur länge har du haft de här besvären, har du några bra perioder, är det årstidsbundet, har du familj, har du släkt i närheten, har du vänner, varför har du ingen kontakt med dina syskon. LÄS MIN JÄVLA JOURNAL!! Läkare LJG påpekade att den var diger och det är den, men hon behöver inte läsa längre tillbaka än augusti förra året när jag åter igen kom till psyk i Södertälje. Fy fan för psykvården!! Fy fan för vården över huvud taget!! Vid ett tillfälle frågade jag henne om jag skulle komma att träffa henne igen. Hon svarade att hon bara kommer att vara kvar i 3 månader och då förklarade jag att jag INTE ORKAR svara på samma frågor från varje förbaskade (jag var nära att säga förbannande, men behärskade mig) läkare varenda gång. JAG ORKAR INTE DET.

Jag fick en ny medicin, en så kallad stämningshöjare, Lamictal. Eftersom min depression är kronisk/dystymisk så räcker inte enbart SSRI-preparat. “Varför har ingen föreslagit stämningshöjare tidigare?” Den ska trappas upp väldigt långsamt med 25 mg varannan vecka. Det är värt ett försök för vad fan ska jag annars göra?

Jag får, förresten, behålla Lyrica. Tacka fan för det!

Oredigerat

“Carina och korpen” av Sune Wikner. Jag läste ungefär 50 sidor innan jag konstaterade att jag inte stod ut med den slarviga redigeringen. Har författaren redigerat själv? Jag gissar att boken är utgiven på ett eget förlag. Förnamnet Niclas stavas olika vid ett flertal tillfällen, namn på månader skrivs inte stor begynnelsebokstav, ordet löjtnant skrivs ibland med stort L, ibland med litet. Styckeindelningen är helt och hållet slumpmässig och det påverkar dialogen. Det är möjligt att Sune Wikner har forskat mycket om förhållandena i Sverige och Finland på 1600- och 1700-talet, men det behövs mer för att en berättelse ska fånga mig.