Författare: Ewa

Aprpå små dunbollar i träd.

Jag vill ha något nytt att pyssla med i stället för Lego som, förutom att paja naglarna, är både dyrt och skrymmande de gånger skapelsen får stå framme. Elin tipsade om att “nummermålning” som jag gjorde en hel del när jag var liten, men… nä. Jag hittade “diamond painting” – diamantmålning på svenska. Jag beställde 2 små motiv att prova på; fåglar i en björk och Titanic. Det tog 2 veckor innan de kom. 2 veckor är lång tid med dagens leveransmått mätt, men beställningen visade sig komma hela vägen från Kina. Hm. Mitt samvete morrade i protest. Kina är inget föregångsland och transporten var troligen allt annat än miljövänlig. Om jag får mersmak ska jag kolla noģgrannare.

När jag läste beskrivningen på websidan (Happy diamond) verkade det vara en baggis. Kolla själv!

Jag packade upp allt sorterade färgerna som låg i små påsar, tog bort skyddsplasten och började. Motivet är förklistrat för att de pyttiga plastdiamanterna ska fästa ordentligt. Problemet var att tröjärmarna oxå fastnade i kanterna och lämnade ludd efter sig. Hm. Har jag missat något?

Jag kavlade upp ärmarna och började! En färg i taget, i det här fallet mörkbrunt på alla fält med siffran 1. Det är smått och pilligt och för att inte själv fastna på tavlan bli vinkeln på handen lite knäpp, men jag fick snabbt kläm på det.

YouTube! ALLT finns på YouTube! Naturligtvis finns det en video om diamantmålning! Däremot skulle jag inte säga att den är för nybörjare eftersom hon som gjort videon redan hade extra utrustning som förvaringssystem till diamanterna och en ljusplatta. Jag fick veta att 1. Det borde ha följt med små påsar inklusive etiketter för att underlätta sorteringen och 2. TA INTE LOSS HELA SKYDDSPAPPERET. Hoppsan. Jag borde ha börjat med en lite yta och där kommer sorterandet av färgerna i etiketterade påsar in. En begränsad yta i taget i stället för en färg. Aha…

Allt möjligt kan ju fastna på den limmade ytan. Allt från brödsmulor till papper. Hm. Idė! Pär bygger interiörer till bikupor för att kunna filma och mäta hur de mår och då sätter han bland annat ihop enkla träramar. Jag kollade på övervåningen där han har sin verkstad och hittade en i lagom storlek. Kolla!

HÄPP!! Själv är bäste dräng. Jag fullkomligt dreglar över enkla lösningar. Visst är du oxå djupt imponerad? Nu ska jag fortsätta på min diamantmålning! Förtsättning följer!

Att skamma tjocka personer verkar faktiskt på många sätt vara en av de sista kvarvarande utposterna för alla som vill fortsätta att ägna sig åt mobbning och diskriminering.

Det slulle exempelvis inte vara tänkbart att ha en humorserie på tv som gick ut på att driva med människor med en viss religion eller hudfärg, men det är inga problem att skapa en karaktär som Homer Simpson, vars kanske främsta syfte verkar vara att cementera fördomarna om tjocka människor som lata och korkade. Eller fråga dig själv hur många överbiktiga Disneyprinsessor det finns? Hur brukar skurkarna se ut? När Biggest Loser kom till Sverige såg jag bara samma sak som jag sett på min barndomd skolgårdar: mobbning, hets, förnedring.

Erik Hemmingsson

Det var länge sedan Språkpolisen skrev något här och det beror mest på att det finns så mycket att anmärka på att jag blir överväldigad, men idag har jag 2 grundfel som även de mest erfarna författarna och jounalisterna gör.

Använd ALDRIG kommatecken före “och”. Börja ALDRIG en mening med “och” eller “men”. De är båda konjunktioner och de används för att binda samman satsdelar.

Det känns som om jag är tillbaka i förra sommarens host-elände. Den spattiga sömnen ger mig ångest, så jag utnyttjar Lergigan igen i första hand till natten för att, åtminstone, kunna somna om fortare efter en hostattack. Igår tog jag en halva på morgonen innan jag gick till nageldoktorn.

Det var 3 naglar på höger hand som behövde fixas till och 1 på vänster, så hon tog hand om endast dem och det tog bara 1 timme i stället för 1,5 och blev 120 kr billigare jämfört med 550. Den högra tumnageln fick ett dubbelt glasfiberplåster efter att den fastnade i bh-haken och revs upp 3 mm.

Jag handlade en papperkasse full på Konsum och hämtade ett paket och när jag släpat mig hem med bördan efter att inte ha varit ut genom dörren på 1 vecka var jag helt färdig. Efter lunchen sov jag i soffan en dryg timme.

Tillvaron är inte särskilt jopp-hej-di och jag är antingen tyst eller snäsig. På söndag åker Pär till Italien tillsammans med svägerskan, svärfar och hans bästa kompis. Svärisarna hade ett favoritställe i Italien, Alassio, som han vill passa på att besöka en gång till och han vill göra det tillsammans med sina 2 barn och sin bästis. Det är alltid skönt att få vara ensam, men den här gången kommer Pär att flyga (och det gillar jag INTE både med tanke på olyckor och föroreningar) och sen ska han köra bil bland de galna, trafikregelignorerande italienarna (det har jag personligen upplevt).

Det är dax att bestiga Mount Everest igen: dusch inklusive hårtvätt.

Låt oss bena upp det lite. Samhället, det vill säga generella attityder, marknadskrafter institutioner, flödet på sociala medier, tv/film, litteratur, där är tjockhatet uppenbart. Det är fakta.

Tjocka som ändå vägrar hata sig själva anklagas för att glorifiera fetma.

Stina Wollter

Fluff!

Förkylningen har sin fasta marschgång från kill i halsen i fredags till gårdagens slemhosta. Jag har sluppit nästäppan (peppar, peppar), men hostan på nätterna är som den i somras och tar på krafterna. Inatt sov jag inte mycket. Undrar om den här infektionen kommer att synas på den kommande röntgen? Som pricken över i har lacket på 2 av naglarna blivit förstört på grund av lego-byggandet. Min tilltro till det hårda gel-lacket är tydligen för stor. Jag har tid hos nageldoktorn imorgon, tredje gången gillt och om jag sabbar det oxå vet jag inte hur jag ska göra. En dålig dag.

Storytel fungerar igen! Frid råder.