Otrygg

Jag har promenerat några gånger den här veckan. Korta sträckor och långsamt tempo. Det var tungt, men oxå så skönt att komma ut!! Jag behöver mina promenader och att må så här ger mig panik. Igår blev jag tvungen att avbryta efter knappt 10 minuter. Fullständig dränering. Det var otäckt. Då bestämde jag mig för att krypa till korset och ringa VC. 2 minuter i 8 i morse ringde jag och fick en tid för uppringning 10 över 8.

När man ringer VC för att få en tid när de ringer tillbaka kan man välja om man vill ange sitt personnummer som kan underlätta för dem. Jag har aldrig fått intryck av att det underlättar över huvud taget. Jag behöver inte rabbla personnumret över telefon och det är väl ungefär allt. Sköterskan som ringde upp var kort i tonen och verkade otålig. Förmodligen stressad, men det skiter jag högaktningsfullt i. Som patient är jag i ett direkt underläge och sårbar och jag ska inte behöva be om ursäkt för att jag stör. För att slippa förklara varför jag ville ha en läkartid bad jag henne att leta fram meddelandet jag skrev förra veckan. Det var utförligt. Hon kunde inte hitta det vilket är märkligt eftersom jag kan se det när jag loggar in på Vårdguiden. Det räckte att jag antydde att jag har allergiska besvär för att hon skulle rabbla alla sorts pollen som finns just nu och att jag inte var den enda som ringde med de besvären. Jag brukar inte lägga på i örat på folk utom möjligen försäljare, men där och då övervägde jag det. När jag lyckades klämma in att jag tar både medicin, nässpray och använder 2 inhalatorer fick jag tyst på henne så pass länge att jag fick möjlighet att flika in att jag får huvudvärk varje dag, men då frågade hon om jag äter ordentligt. Till slut fick jag en akuttid kvart i 11. Det var den sista för dagen. Då drog hon igång en litania om att de är såååå pressade och att akuttiderna går åt direkt. Jag kunde inta annat än att hålla med (tyst för mig själv) om det med tanke på att klockan inte ens var halv 9.

När jag anmälde mig i receptionen träffade jag dagens andra surkart. Jag räckte fram id-kortet och sa att jag hade en akuttid. Människan varken hälsade, informerade mig om vilken läkare jag var inbokad hos eller vilket väntrum jag skulle gå till. Det enda hon sa till mig var “250 kronor”. Läkarbesöket gav mig 4 svar: hjärta och lungor lät som de skulle, blodsyresättningen var som den skulle och till och med blodtrycket var bra (annars stress-stiger det vid läkarbesök). När hon fått klarhet i att jag tar antihistamin och 2 sorters inhalationsmediciner hade hon inget att säga. Det var 1 år sedan jag var på ett läkarbesök och det var dax för den årliga provtagningen. Hon mumlade något om att doseringen av sköldkörtelmedicinen kanske behövde justeras. Varför? För att jag är trött och frusen? Hon nämnde ett “blåstest” för att kolla lungornas kapacitet. Labbassistenten som tog proverna är väldigt duktig. Hon har jobbat där länge och är alltid, alltid trevlig. Hennes stick känns knappt. Hon är den enda riktigt trevliga människan på vc:n.

Om det inte varit för att jag kom i sista minuten och om det inte varit för att jag börjar hosta så fort jag pratar, så hade jag stått kvar framför surkarten i receptionen och helt enkelt frågat varför hon var så otrevlig. Samma gäller sköterskan i telefonen. När det gäller läkaren hade jag sagt: “Lyssna på mig!”. I stället loggade jag in på Vårdguiden och fyllde i formuläret för klagomål. I klagomålet betonade jag det faktum att jag inte varit på något läkarbesök på 1 år av den anledningen att jag inte upplever det som att de kan hjälpa mig. Jag känner mig otrygg. Jag ska inte känna mig otrygg när jag söker vård. Det var rädsla som fick mig att ringa dem. Jag mår så dåligt att jag inte känner igen min kropp och jag har väldigt svårt att acceptera att det inte beror på annat än att det är pollensäsong. Idag fanns det inget i läkarens bemötande som gjorde att jag, hosta eller ej, ville förklara eller anförtro mig till henne. Stridslusten övergår i uppgivenhet. Det är tur att jag kan förnya mina recept utan att behöva ha fysisk kontakt med det stället. Jag betalar hellre 1500 för en utförlig labbrapport från Werlabs där alla värden förklaras och jag även får en kommentar från en läkare.

I formuläret fanns utrymme för vilka åtgärder jag anser behöver vidtas. Jag skrev att Salems vårdcentral “inte bara behöver utan måste, verkligen MÅSTE göra något åt bemötandet”. Jag frågade vad det är för skillnad på att få en bokad tid och att få en akuttid. Priset är det samma och längden på besöket är så gott som den samma (jag hade 30 minuter idag, men det tog bara en kvart). Trots att jag inte krävde att få träffa den läkare jag är listad hos och trots att jag har möjlighet att komma vilken tid som helst, så kunde de inte få fram en tid “inom rimlig tid”. Anledningen till att vårdcentraler infördes var att sjukhusens akutmottagningar inte skulle belastas med förkylningar och stukade fotleder, men jag undrar om det inte krävs att jag åker in akut för att jag ska få hjälp.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.