Mycket väsen för ingenting

Jag rastade stavarna idag! Vad skönt det var och vad bra det gick! Det gick ganska fort oxå: 50 minuter, den kortaste rundan med alla otäcka backar.

Idag skulle Myrorna komma för att hämta vårt gamla vitrinskåp. Mellan klockan 8 och 14. “De kommer säkert och stör när jag äter lunch.” Därför blev jag väldigt förvånad när de ringde halv 8 och sa att de var ungefär en halv timme bort. Jag fick fart upp ur sängen, men klockan blev 8 utan att de kom. Den blev kvart över 8 och den blev halv 9 och då ringde de igen. Problem. GPS:en tyckte att de skulle köra genom en tunnel som var för låg för deras lastbil. Vi diskuterade fram och tillbaka innan jag begrep var de befann sig och kunde tala om att de skulle in på Dånviksvägen och ta en annan tunnel och sedan vänster, vänster och vänster igen för att komma in på Engelsbergsvägen. Det är inte första gången jag har fått förklara hur någon ska hitta hem till oss. Hela Rönninge är en enda stor vänstersväng. Jag återupptog väntandet. Klockan var nästan 9 när de ringde igen. De satt fast. De stod ute på gatan, men det är trångt och de kom inte fram pga. parkerade bilar och villaägare som låter sina bilar hänga med röven ut över vägen i stället för att köra in helt på sin egen uppfart. De hade stått där en stund och tutat i förhoppningen att bilägaren skulle flytta bilen. Av någon, för de, obegriplig anledning hade de en lastbil modell större. Så nära och ändå så långt ifrån. Efter diskuterande fram och tillbaka bestämde vi att de skulle komma och titta på skåpet när de ändå var här, så skulle de kunna skicka en ny, mindre bil att hämta det vid ett annat tillfälle. Jag suckade djupt för jag visste ju att Myrorna inte kör ut till Rönninge mer än 2 gånger per månad. Det där skåpet skulle bli stående där i vardagsrummet i evigheter. De kom, de tittade och de dissade. Meh! Fel färg, fel storlek, fel stil. “Du förstår, butikerna vill ta in sånt som säljer och nu ska det vara teak och stramare 60-tal.” Fnys! Skåpet är från tidigt 1990-.tal. Då skulle du se skåpet i köket. Det är ek och jävligt stramt 60-tal. Men det sa jag inte. 1 timme och 40 minuter av stök och bök för en snabbtitt och en totalsågning. Mycket väsen för ingenting. Satfläsk! Om en vecka åker Pär till Öland och det är deadline, har jag bestämt. Vi ska kolla om skåpet kan komma till användning på övervåningen där matbordet som hör till står. Annars kommer vi att montera ned det och dumpa det. Nästa torsdag ska det, i vilket fall, vara väck från vardagsrummet.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.