Dillen

Nu har andra helt Lyrica-fria veckan börjat och det känns bra. Allt är lugnt även om hjärnan fortfarande inte har ställt om sig helt, men nu vet jag att det var rätt beslut att genomföra utfasningen så försiktigt som jag gjorde.

Jag har promenerat 60 minuter idag! Att ha en bok som ligger och väntar fungerar som motivation. Hehe. Det var skönt med riktigt kalla höstvindar.

Jag är kompromisslös. Det är antingen eller. Allt eller inget. När jag hittar något jag gillar klöser jag mig fast tills jag tröttnar. Det kan pågå olika länge. Dagar, veckor eller månader. Jag kallar företeelsen för ett dille. Just nu har jag dille på skivad banan i grekisk naturell yoghurt med lite hallonyoghurt för smakens skull. Kokosbollar! Målarböcker. Jag har målat mig igenom 3 exemplar av “Mina mandalor” och så blev jag tvärtrött på den vilket kanske inte är så märkligt. För några år sedan köpte jag “Dagdrömmar” av Hanna Karlzon. En otroligt fin och inbunden målarbok. Den gången gillade jag den inte, men gud ske lov gjorde jag mig inte av med den (att rensa är ett dille som sitter i mina gener och kommer aldrig att försvinna). Jag tog fram den igen och nu kändes den heeeelt rätt. Det fungerar inte att måla med tusch eftersom det blöder igenom till andra sidan, men jag föredrar ändå färgpennor för då kan jag experimentera med styrka, nyanser och effekter. Jag målar och målar och målar och sitter minst 4 timmar varje kväll. En ljudbok i öronen och tiden bara flyger iväg.

Behöver jag säga att jag har köpt fler av Hanna Karlzons böcker?
Stora motiv över hela uppslag. Före …
… och efter.
Små, pilliga ytor som omväxling.

Tillställning

Min samtalskontakt, AG, har varit mer exalterad över att jag har fått en fast läkare än jag själv. Som om det första besöket är en tillställning. Jag är nog alltför luttrad alternativt bitter alternativt skeptisk. Jag hade min första tid hos min fasta läkare, AE, idag och hon inledde besöket med att säga just det, att hon är fast anställd och att det finns en stor möjlighet att det är hon jag kommer att träffa nästa gång. Precis den information jag vill ha vid en första kontakt och precis det jag önskade mig i klagomålet. Det blev ett rent medicinprats-besök och det spelade ingen roll för mig. Jag är fysiskt trött, så vansinnigt trött och det var jag då också. Jag gav kanske ett vaket intryck, men huvudet kändes luddigt. Jag har fått en telefontid i början av oktober för att förnya några recept och för att jag ska slippa “leta efter henne” eftersom hon inte kan lämna ut sitt nummer. En ny tid för besök i november.

Jag är som sagt trött och jag förstår inte varför. Jag har inte promenerat mer än i söndags när jag var hos Elin och Robin och fikade och jag har inte tränat med gummibanden heller. Jag kommer helt enkelt inte ur sängen på morgnarna utan sover till 11-12. Det är ännu en gång dags att bryta ännu en ond cirkel. Tröttsamt är bara förnamnet… I morgon behöver jag hämta en bok, så då finns en möjlighet.

Kuber

I huset på Öland har de renoverat en hel del och bland annat satt upp hyllor. Hyllan Eket från IKEA. Kubformade i olika färger som kan kombineras hur mycket som helst. Jag tycker de är väldigt fina och smarta och därför ville jag ha sådana till läsrummet. Nu när jag är inne i en period då jag inte läser över huvud taget och ändå köper böcker (en logik som bara bokälskare förstår) har travarna på sekretären vuxit så pass mycket att den fina möbeln inte kommer till sin fulla rätt. Lösningen är hyllor! Till saken hör att jag brukar ha min dator liggande på köksbordet, men tycker att den mest är i vägen eftersom jag inte längre använder den dagligen utan hellre vill ha målarböcker och pennor tillgängliga. Alltså får böckerna flytta in i hyllorna och datorn får ligga på sekretären. Det blev väldigt bra!

O-frisk

Jag vet att o-frisk inte är något ord, men jag är egentligen inte sjuk samtidigt som jag känner mig allt annat än frisk ergo o-frisk. Småförkyld på det där irriterande utdragna sättet när det varken bryter ut eller går över. Näsan är söndersnuten. Lite vit tigerbalsam nedanför varje näsborre är suveränt mot nästäppa! Den irriterade huden svider som satan, men det är det värt. Huvudvärk varje dag. Jag är trött och sover 10-12 timmar utan problem. Jag har varken promenerat eller tränat sedan förra söndagen och kroppen har börjat opponera sig igen, men jag sätter dövörat till. Det finns ingen ork. Eller lust.

Jag var på samtal med AG idag. Hon var försenad vilket aldrig har hänt tidigare, men det visade sig att jag var där för tidigt. Vi hade bokat in klockan 10, men jag kom till kvart över 9. I almanackan hade jag antecknat 10, men brydde mig tydligen inte om det. Som tur var hade hon ingen patient just då och jag slapp sitta och vänta ytterligare en halv timme. Mitt ämne för dagen var redan bestämt av mig: min förlossningsdepression och de första åren med Elin. Jag är van vid att prata om och beskriva mina upplevelser, positiva som överjävliga och det har jag gjort med min förlossningsdepression också, men det såret har aldrig läkt och jag tror inte att det någonsin kommer att läka. Anledningen till att jag tog upp det med AG är att under alla mina år som psykvårdspatient har det aldrig kommit upp. AG har läst igenom min anamnes ordentligt och bekräftade det. Det finns inte med. Mitt livs största prövning som har påverkat mig som inget annat finns inte med. Tills nu. Nästa vecka ska jag träffa min sprillans nya läkare och då kommer även hon att kunna mixa in det i min, vid det här laget, omfattande journal.

Överkritisk

Varför verkar det inte finnas en bok som är tillräckligt bra för att jag ska vilja läsa ut den? Varför kan jag inte koncentrera mig? “Så ta nu mina händer” av Stefan Wallner som jag läste 2/3 av innan jag släppte den. Den var bra skriven och intressant även om många klichéer fanns med, men sedan kände jag att berättelsen tappade fokus. Det fanns inget syfte med det överdrivna våldet. Efter drygt 200 sidor borde det ha framkommit varför. Den kändes spretig med alla olika karaktärers berättelser i både nutid och dåtid.

“Mrs Angels tårtbageri” av Gaile Parkin förstörde jag själv genom att tvinga mig själv att läsa och därför slarvläste jag. Den utspelar sig i ett land och en kultur som är främmande för mig och av den anledningen blir namnen svåra att komma ihåg förutom att de är många.

Jag saknar läsandet! Att kunna försjunka i en berättelse. Att se fram emot att sätta mig ned med boken. Att göra en kanna te och veta att de kommande timmarna kommer att ta mig bort från min verklighet. Nu har jag tröttnat på alla boknitar. Jag kommer inte att tvinga mig själv att läsa för läsandets skull. Det blir en bokapaus på obestämd tid.

Igång

I lördags kom jag äntligen iväg på en promenad! Jag gick min kortaste runda och inte särskilt fort. Det tog 55 minuter och det var skönt! Både att jag tog mig hivade iväg mig själv över tröskeln och promenaden i sig. Idag gick jag samma runda fast i motsatta riktningen och den här gången fick jag nästan upp ett riktigt tempo. 50 minuter. Det känns som att jag är igång igen!

Idag, måndag den 2 september inleder jag den sista veckan tillsammans med Lyrica och sedan skiljs våra vägar åt för alltid. I alla fall om jag har något att säga till om. Jag är nervös. Jag har fortsatt ta en Lergigan varje kväll och sover oftast bra förutsatt att jag är uppmärksam på när kroppen signalerar att sömntåget närmar sig stationen.

Plötsligt dyker den upp. Låten med stort L. “RAIN” med Ben Platt. Den är lika jäkla suveränt makalöst ståpäls-bra som “A walk on the beach” med Junge Junge. Volymen ska vara hög och se till att du har utrymme att studsa runt för du kommer inte att kunna låta bli!