Jag vet att o-frisk inte är något ord, men jag är egentligen inte sjuk samtidigt som jag känner mig allt annat än frisk ergo o-frisk. Småförkyld på det där irriterande utdragna sättet när det varken bryter ut eller går över. Näsan är söndersnuten. Lite vit tigerbalsam nedanför varje näsborre är suveränt mot nästäppa! Den irriterade huden svider som satan, men det är det värt. Huvudvärk varje dag. Jag är trött och sover 10-12 timmar utan problem. Jag har varken promenerat eller tränat sedan förra söndagen och kroppen har börjat opponera sig igen, men jag sätter dövörat till. Det finns ingen ork. Eller lust.
Jag var på samtal med AG idag. Hon var försenad vilket aldrig har hänt tidigare, men det visade sig att jag var där för tidigt. Vi hade bokat in klockan 10, men jag kom till kvart över 9. I almanackan hade jag antecknat 10, men brydde mig tydligen inte om det. Som tur var hade hon ingen patient just då och jag slapp sitta och vänta ytterligare en halv timme. Mitt ämne för dagen var redan bestämt av mig: min förlossningsdepression och de första åren med Elin. Jag är van vid att prata om och beskriva mina upplevelser, positiva som överjävliga och det har jag gjort med min förlossningsdepression också, men det såret har aldrig läkt och jag tror inte att det någonsin kommer att läka. Anledningen till att jag tog upp det med AG är att under alla mina år som psykvårdspatient har det aldrig kommit upp. AG har läst igenom min anamnes ordentligt och bekräftade det. Det finns inte med. Mitt livs största prövning som har påverkat mig som inget annat finns inte med. Tills nu. Nästa vecka ska jag träffa min sprillans nya läkare och då kommer även hon att kunna mixa in det i min, vid det här laget, omfattande journal.
