Uppgivenhet

Det är fredag idag och det är ganska långt mellan inläggen och det beror på att det inte händer mycket och det, i sin tur, beror på att jag är överväldigande trött. Jag lyckades träna i tisdags, men det har inte blivit en enda promenad på en hel vecka. Igår var jag hos AG och avslutade basutredningen. Nu är det tänkt att den ska gå vidare till min nya läkare och kanske, kanske inte får jag en ny diagnos och kanske, kanske inte kommer medicineringen att justeras där efter. Tröttheten och svårigheterna att koncentrera mig gör att jag har tappat lusten för det mesta och då är enklare att hänga framför teven, men nu har det också blivit trist. Jag känner mig uppgiven och följer minsta motståndets lag; jag har ingen energi att luska ut varför jag har huvudvärk eller ont i ryggen utan tar värktabletter, har jag ångest tar jag Lergigan, är jag trött sover jag. Igår lyckades jag läsa en dryg timme. Jag MÅSTE ut! Så enkelt är det! I morgon ska jag UT!!