“Resten av livet” av Jean-Paul Didierlaurent är en liten fransk feel-good-berättelse. Den handlar om Manelle som älskar sitt arbete inom hemtjänsten och där vissa klienter är trevligare än andra. Den handlar även om den bildsköne Ambroise som arbetar som kroppskonservator. Han älskar sitt arbete även om omgivningens reaktioner på hans yrkesval oftast är långt ifrån positiva. Den handlar om Ambroises mormor som bakar världens godaste kouignetter och om Samuel Dinsky som är en av Manelles klienter.
Drygt 250 sidor som jag kom på mig med att stressläsa (som inte är samma som att sträckläsa) eftersom den inte krävde särskilt mycket av min koncentration. Jag trodde att den skulle vara roligare, mer humoristisk och inte vet jag om karaktärerna är särskilt udda heller. Om de anses vara udda, vad är då jag själv? Sedan är det ju det där med feel-good-genren att alla får allt de förtjänar, snälla som elaka och att det alltid kommer som en ketchup-klatsch i slutet. Ketchup-genren vill jag döpa den till. Dessutom framkallar den avund hos mig eftersom jag inte tycker att det finns tillnärmelsevis tillräckligt med feel-good i mitt eget liv.
